Så vi har under en månads tid tränat tasslyft, tyngdöverförningar och tryck mot skuldra och höft där Simba ska trycka emot samtidigt som han står på något lätt upphöjt. Men i jämförelse till både Sally och Maximus så tyckte jag mig inte få något motstånd alls, vilket faktiskt gjorde mig lite rädd. Han lät sig liksom bara puttas åt sidan, så jag valde att sätta upp honom på vår balansboll där han lite blev tvungen att trycka emot lite för att inte rasa av bollen. Något som fungerade bättre och med det körde jag även lite gung på bollen från sida till sida. Vi har varit flitiga med träningen och det verkade gett resultat.
Fysioterapeuten undersökte honom grundligt igenom hela kroppen. Hos ortopeden en månad tidigare ömmade/smärtade han i ländryggen, men inget sådant uttryckte sig igår. Däremot visade han obehag när hon tryckte över bäckenet. Vänster baktass hade han en tendens att inte vrida upp rätt alla gånger, vilket kan tyda på en rest från ett diskbråck. I övrigt hittade hittades inget annat, vilket faktiskt var väldigt skönt. Han fick för första gången prova på akupunktur, som verkade uppskattas.
Framåt så vill jag försöka undvika nya smärtskov och det ska vi göra med fortsatt träning genom att stärka och stabilisera. Helt enkelt fortsätta med de övningar vi kört och smått öka svårighetsgraden.
Dock kan vi aldrig garantera att vi lyckas undvika eftersom han har flera diskar som kan få för sig att flytta sig. Bara den vetskapen stör mig, men det är precis så det är. Vi kan försöka undvika och minska riskerna, men trots det finns det inga garantier...