Under lördagen, när jag inte var hemma, så rök tjejerna ihop. Sambon berättade att han hade låtit Sally göra något trick och hon fick en godisbit för det som hon tappade. Sally åt upp biten från golvet medan sambon fortfarande tittade på och sedan vände han ryggen till och då small det. Vi är väldigt säkra på att Tyra gett sig på Sally, igen. Senast var 2019 då vi fick uppdagat om Sallys levertillstånd och det slutade med rediga bistår i ena benet som behövde dräneras.
Sambon hade kollat igenom Sally direkt efter utan att hittat något mer än blöt päls. Men morgonen därpå när jag kliade Sally vid halsen så kände jag något som inte skulle vara där. Det kändes som en tova, men när jag kollade närmare såg jag att det var blod som kladdat lite och torkat. Jag hittade alltså ett sår. Vi rengjorde och klippte bort lite päls runtom och höll sedan lite koll på att det såg fint ut. Jag hade bestämt mig för att be veterinär kika på det när de ändå hade Sally där för tandsaneringen.
jag var lite nervös över Sally under måndagen men tänkte på att hon var i goda händer. Tanken var att jag skulle hämta henne under eftermiddagen, men sambon fick ta det. När han hade hämtat henne fick jag meddelande om det och jag var tydligt nyfiken på hur det hade gått. Dock ville jag inte ta något via telefon eller sms, utan ville hem först.
Hemma möttes jag av information som kändes chockerande. Att man plockat 8 tänder på henne kändes inte så farligt och inte heller att hon nu enbart har 5 kvar. Men att det under en tand fanns ett hål som sträckte sig hela vägen upp till nosen och som var fullt av var, gjorde ont att bara höra.
Det lilla såret trodde jag inte skulle hända så mycket med, men den skadan var större än vad vi kunnat se. Hennes päls dolde ett stort blåmärke på halsen och vid såret hade det blivit en ficka, så de hade satt in ett drän. Så Sally hade ett bandage runt halsen.
Veterinären hade påpekat att med det här såret hade det kunnat gå riktigt illa, vilket sätter allvarliga tankar hos oss gällande Tyra. Jag är framförallt orolig över att nästa gång Tyra attackerar Sally att Sally inte överlever eller att hon skadas så pass illa att vi tvingas låta henne gå. En situation som kan resultera i att jag kanske inte klarar av att ha Tyra hemma längre.
Första attacken skedde när Tyra var nyparad första gången och ett tag hade jag räkning på hur många gånger det hände, men inte längre. Jag tror inte ens mina 10 fingrar räcker till. Oftast har det gått bra, men skadorna har blivit värre….
Det är extremt jobbigt att ens tänka tankarna och ännu värre att faktiskt skriva. Tankarna består av om en hundpsykolog kan hjälpa oss eller om enda utvägen är en omplacering av Tyra.....