Två mjölktänder – de övre huggtänderna - blev dock aldrig lösa och de ordinarie tänderna tog sig förbi. Då tyckte jag det var dags att låta veterinär kika och se om vi skulle göra något eller fortsätta att vänta. Men då mjölktänderna tycktes påverka på det blivande bettet, så blev utgången operation för att ta bort mjölktänderna.
Onsdagen blev operationsdagen.
Simba var ovetandes om vad som väntade honom hos veterinären. Jag däremot visste precis och även att han skulle var i goda händer, något jag kände mig trygg med. Tack!
Då jag har erfarenhet om att narkosen gör hunden ganska trött och vilsen, ville jag hinna med så mycket som möjligt hemma innan jag skulle hämta hem honom igen. Disk, tvätt, lite städ och långpromenad med de vuxna. Ja, jag var ute på promenaden när veterinären ringde mig. Va? Redan klar?!
Operationen hade gått väldigt bra och Simba hade vaknat. Men han kunde inte hålla sig uppe sittandes eller ståendes riktigt än, så jag behövde inte skynda mig hem från promenaden för hämtning, även om jag självklart ville det så fort som möjligt.
Väl framme för hämtningen så var det en dämpad liten kille jag mötte. Trött och lite vilsen. Tur att jag hann med så mycket så jag kunde sitta i soffan i lugn och ro med honom. Han var ovanligt lugn för att vara honom i åtta timmar. Sedan blev han mer lik sig själv med en oändlig energi.
Sedan var det som en helt vanlig onsdagskväll.
Dock, strax efter 21-tiden så klagade Tamino när jag efter hans önskemål skulle lyfta upp honom i soffan. *suckar*
Jag ställde mig frågan om vi vågade avvakta eller om vi skulle ringa djursjukhuset i Helsingborg. Slöinge hade ju givetvis stängt helt kl 21.
Jag spanade in Taminos beteende. Stappliga steg med bakbenen. Kändes stel i rörelserna. Ovilja till rörelse – till och med när godis erbjöds för mödan. Ömmade i ryggen. Satt som en säck potatis med hängande huvud.
Jag tog beslutet att ringa Helsingborg. Där förvarnade de om att många kommit in just denna kväll och att vi kunde vänta oss lång väntetid. Vi packade var sin väska med lite saker att sysselsätta oss med och for iväg.
Ungefär kvart i elva anlände vi och en stund senare fick vi komma in. Sen började väntan. Tiden tickade och timmarna gick. Vi sysselsatte oss med våra medhavda sysselsättningar och tiden blev lättare att hantera. Men det störde mig rätt ordentligt att det gick just timmar. Även om jag hade förståelse för att de hade mycket att göra med många som kommit in med sina djur och att de jobbade hårt med att hinna med.
Jag minns nu inte vad klockan var när vi väl fick träffa veterinären. Möjligen runt 03:40.
Vi fick i vanlig ordning berätta om Taminos tillstånd. Ett tillstånd som inte överensstämde med vad Tamino visade upp för henne. Hon undersökte Tamino. Klämde igenom hela ryggen i sökandet om vart han hade ont. Men han visade inget. Öm kanske han var, men inte smärta.
Det kändes snopet och nästan lite skämmigt. Onödigt. Men han hade ju ont hemma!
Jag var trött och irriterad.
Dock var det ju skönt att veterinären inte hittade något. Hon valde också att inte sätta in någon smärtlindrig/antiinflammatoriskt då hon inte ansåg att det behövdes. Något som ju också var väldigt tacksamt nu när Tamino är anmäld till utställningarna i Tvååker om två veckor.
Vi satte oss i bilen för hemfärd vid 04:30. Solen hade börjat ta sig upp och det var långt ifrån nattsvart ute.
När vi bäddade ner oss för ”natten” var klockan 05:38.
Efter knappt 3,5 timmars sömn med ett brott mitt i då Simba ville komma ut och kissa, så känner jag mig inte så kaxig idag utan snarare svag och nästan sjuk.
Vad genomgår vi inte för våra älskade fyrbenta vänner…?
Sommarsolståndet - årets längsta dag men också den längsta vakna dag vi haft i år.
Övre raden - t.v. efter operation - t.h. före operation
Mitten: Simbas hörntänder som drogs. Lägg märke till hur långa de är! Roten är nästan längre än själva tanden.
Tamino som väntar länge på veterinär på djursjukhuset i Helsingborg.
Nedre raden: t.v efter operation - t.h. före operation