Givetvis kontaktade vi veterinär och det beslutades att man skulle operera bort resten då tanden gått sönder och roten satt kvar i tandraden.
För ett tag sen när jag spanade in Sallys mun reagerade jag över en tand som jag noterade inte satt som den skulle. Jämförde med andra sidan och konstaterade att den satt fel och dessutom var lös. Kontaktade veterinär och fick komma in på en ledig tid bara en stund senare.
Ja, veterinären konstaterade samma sak som jag gjorde. Tanden satt löst och behövdes tas bort. Men veterinären gjorde också bedömningen att Sally inte verkade ha ont av den lösa tanden och att borttagningen inte var akut, men behövdes göras inom närmsta framtiden.
Eftersom vi befann oss i en tävlingsperiod så fick tanden vänta lite, så länge den inte inverkade negativt på Sally, så som att hon skulle vägra ta apporten i munnen eller liknande.
Nyligen bokade vi in en operationstid för att jag tyckte att det började bli dags att ta bort den och medan de ändå skulle söva så fick det bli sanering av tandsten. Dagen blev idag. Visserligen är det några tävlingar som stryker med i och med karenstiden, men så länge de viktigaste tävlingarna klarar sig så fick det bli så.
På tal om tävlingar så kom jag och tänka på att inför kommande utställningar och Sallys saknade tänder att jag ville ha ett tandintyg, något jag uttryckte till veterinären. Det jag upplevde att jag möttes av då blev mothugg och oförståelse, vilket slutade med att jag fick se till att reda ut det hela genom att ta reda mer om tandintyg. Så vi lämnade Sally för operation och åkte hem.
Hemifrån ringde jag SKK för att kolla närmare om vad som gällde i tävlingssammanhang som utställning. Därifrån fick jag veta att tandintyget intygar om att hunden haft alla tänder - att de funnits och suttit där de skulle. Domare är olika. De jag stött på har kollat framtänder och bett, men tydligen finns det dem som också räknar så alla 42 tänder finns. Till resterande så hänvisade SKK till veterinären, vilket kanske är förståeligt då SKK inte är veterinärer. Tog även hjälp via en Facebook-sida där jag tänkte att människor möjligt hade erfarenhet om tandintyg, så jag fick så mycket information om det hela som möjligt.
Min inställning blev i alla fall att ett tandintyg för Sally inte skulle vara omöjligt. Hon hade ju alla tänder, bortsett från den som togs bort och den som skulle tas bort. Dessutom dokumenterat i Sallys journal hos veterinären.
När veterinären ringde om att operationen var klar, så hade ytterligare två tänder behövs ta bort utöver den som vi visste om. Dessutom var där tre tänder som saknades – en av dem den som togs bort 2012. Alltså två tänder vi inte vet om de funnits där alls eller om de bara trillat bort utan att vi märkt eller sett något. Då insåg jag att möjligheten till ett tandintyg bara tynade bort helt… En lärdom och kunskap jag kommer att ta med mig till nästa hund – journalföra att hela tanduppsättningen finns med korrekt bett när hunden fått alla sina permanenta tänder.
Med oss hem fick vi vår lilla fina Sally. En lite dämpad dam som är lite gnällig. Hemma tog jag bort bandaget som jag brukar när de har fått ett, så väntade jag mig att de rakat en del av pälsen på benet för kanylen. Jag missade säga till om det innan de gick iväg med Sally, men fick framfört det till en djurvårdare som lovade att föra fram det men kunde inte lova att det blev som jag ville och det stod i informationsbladet som veterinären skrivit med hemgångsråden. Men när bandaget lossnade så såg jag till min glädje att benet var orakat.
Som jag skrev längre upp så har jag lärt mig till nästa gång gällande tandintyg. Det som gör mig fundersam är de försvunna tänderna. Tändernas vara och icke vara. Tråkigt nog kommer det förbli ett mysterium.
Sally har – enligt vår vetskap – deltagit på utställningar med en bortplockad tand utan att få nedslag på detta och även utan tandintyg. Nu visade det sig vara ytterligare två saknade utan att vi visste det och vad ytterligare tre till bortplockade innebär så återstå att se hur det går i utställningsbedömningen. I veteranklass fick jag veta att det är vanligare med saknade tänder utan intyg – i alla fall utifrån ett svar jag fick på Facebook-sidan. I värsta fall är kanske Sallys utställningskarriär över – men jag är envis och tänker inte måla fan på väggen än!