Då har jag - och Matte - besökt Magnus idag. Ni vet han med de magiska händerna från Health By Hand. Det är tre månader sen vi träffade honom första gången.
Jag var då ojämn i bakpartiet, hade en ryggkota som låg en halv centimeter längre ner än de andra. Jag var ostabil i knäna, hade överbelastat ena benet och spänningar i det andra. Allt detta rättade han till med sina små knep och jag har sedan dess fått jobba hårt. Inte nog med att det varit simträning, Matte fick för sig att börja röra på sig mer så promenaderna har blivit många och lååååååånga. 5-6 km långa promenader har inte varit väldigt förekommande tidigare, men de är numer ett dagligt fenomen.
Dock verkar mitt hårda jobb givit resultat. Magnus kände en klar förbättring, även om allt inte var helt perfekt. Han kunde förmedla till Matte att jag börjat använda mitt vänster ben mer och att där fanns mer muskler än innan. Även om höger ben och den högra delen av min rygg har mer muskler än vänster.
Imon väntar Anna och det ska bli kul att träffa henne igen!
Matte vill framföra några ord innan vi avrundar. Så över till henne!
Jag förundras över att Sally ligger så snällt och bara tillåter Magnus virka och lirka med hennes leder, muskler och rygg. Jag satt och önskade att hon kunde tala så vi kunde få höra vad som pågick i tankarna på henne. Men efter en stund insåg jag att hon kommunicerar ju faktiskt med oss. Dock inte med ord, men med slickningar, smackande och blicken i hennes ögon.
Jag kunde genom dessa små tecken se hur hon "tänkte" om behandlingen hon fick. När hon tyckte det var skönt, så såg hon ut att somna och när det blev obehagligt så spärrade hon upp ögonen och smackade.
En blick säger tusen ord, säger man ju och Sally talade genom sina ögon. Hon gav Magnus en blick som för mig förmedlade att hon ifrågasatte vad han pysslade med, förmodligen för att det var obehagligt och sen en blick till mig som frågade samma sak.
Det var ganska häftigt. Lättast är det ju klart när man känner hunden väl, så som jag känner Sally. Innan första besöket hos Magnus så var Sally inte lika aktiv och pigg som hon normalt sett brukade vara. Det blev aldrig några tokrundor på åkern på promenaden. Då visste jag att något inte stod rätt till och mycket riktigt var det så. När Magnus frågade mig om hur läget var nu, så hade jag en känsla om att det blivit bättre och det är alltid lika häftigt att få veta att man haft rätt.
Som Sally framförde så har hon börjat använda vänster ben mer och därmed fått mer muskler i det samt upp i ryggen. Dock är det fortfarande skillnad, men inte lika stor som sist och det bara för tre månader sen.
I morgon ska vi träffa Anna och då ska vi mäta musklerna och lägga upp ett nytt träningsupplägg. Uppenbarligen kommer Sally att behöva träna för att fortsätta bygga upp sina muskler och även för att behålla dem. Men om det innebär simning eller något annat, återstår att se.
Tillbaka till Sally!
Ja, som sagt. Ni får alla hålla alla tassar och tår ni har för mig i morgon. Jag hoppas träningsdomen blir mild...
See you later! // Sally <3