Efter att ha ätit frukost och funderat på vart vi ville lägga vår dagliga promenad, så gick vi ut. Promenaden i solen blev på hemmaplan med kamera, sambo, två bollar och en påse med hundgodis. Hundarna var givetvis med också, så klart.
Sen ställde sig sambon för att fixa middag - inbakad fläskfilé, pressad potatis, gorgonzolasås och sallad - medan jag gick igenom de 225 bilderna jag tagit under promenaden.
Det var någon stans här vi upptäckte att Tamino betedde sig underligt. Han andades annorlunda, så vi kollade hans nos. Men den såg fin ut. Han fann ingen som helst ro, som han vanligtvis brukar finna efter promenaderna. Jag såg hur han förflyttade sig fram och tillbaka genom rummen. Jag reagerade även på att han slickade sig väldigt många gånger.
Jag tog då tag i honom för att kolla vad han höll på med. Jag fann att hans anus såg väldigt svullet ut samt att han hade ett litet sår i ena kanten.
Vi ringde genast veterinär, som trodde att det var analsäckarna. Men utifrån det jag såg förra gången, så trodde jag inte på det, eftersom han den gången hade ett extra hål. Det hade han inte nu. Han kändes dessutom mer påverkad än förra gången. Så vi blev ombedda att köra in till Slöinges djursjukhus.
Vi fick vänta en stund, då en annan hund skulle in först. Hon hade fått åka från Svenljunga efter att ha sprungit och skurit sig på is. Hoppas de gick bra för dem.
Sen blev det Taminos tur. Det visade sig vara analsäckarna i alla fall. Det hade precis börjat gå hål. Veterinären försökte ge sig på att tömma och rengöra utan att ge någon spruta, då vi berättat att det inte behövdes sist. Men det gjorde ondare den här gången, förmodligen för att det inte blivit ett helt hål som förra gången, så Tamino fick en lugnande spruta.
Det är alltid lika hemskt att se dem sjunka ihop och somna, trots att jag vet att det bara är för en liten stund och att de får vakna upp igen.
Tamino kämpade för att inte somna och han jobbade även hårt för att göra jobbet för veterinären så svårt som möjligt trots det lugnande medlet.
Så nu ligger han och sover, vilket är helt förståligt. Sex dagar framåt kommer han få stå ut med sin lampskärm och medicinering.
Det var inte riktigt på sånt här vi tänkt spendera tid på idag. Men hellre som idag, än en dag innan en utställning eller liknande. Nu hann vi ändå med två utställningar, det gjorde vi inte sist. Så jag är ändå tacksam.