Igår var sista kurstillfället på vår rallylydnadskurs. =( Men som tur är så har det kommit fram att det kommer en fortsättning nästa år - längtar!
Det som ligger närmast i tiden med rally är cupen som kommer vara på Halmstad hundarena tre gånger, varav första gången strax innan nyår. Får se om jag deltar. Jag har lite svårt att anmäla mig och Matte, så jag får nog tjata på henne att vi ska vara med. Det vill säga om hon inte gör det frivilligt.
Matte får berätta om hur det gick på kursen, för jag reder inte riktigt ut det. Vi hade nämligen en tävlingsträning på två banor - en nybörjar bana och en fortsättnings bana.
Här kommer Matte!
See you later! // Sally
Som Sally berättade fick vi en tävlingsträning på sista rallylydnadskurstillfället. Christina Lundgren från www.hundratioprocent.net var med som gästdomare tillsammans med Hanna.
Vi började med nybörjarbanan, där vi gick en gemensam bandvandring och sedan fick vi en stund att memorera in banan. En efter en fick vi gå igenom banan med våra hundar kopplade vid vår sida. Jag och Sally var sist ut på tävlingsrundan. Det gick inte alls som jag hade föreställt mig och jag kände mig rätt besviken på hur det gick. Nerverna hade gjort mig lite nervös och stel. Att vi filmades, bedömdes och hade publik gjorde inte saken mindre nervpirrande heller. Men det var helt klart en erfarenhet.
Vår första tävnlingsrunda fick 29 poäng - inte riktigt heller den poäng jag hade föreställt mig, men jag hade inte heller någon lust att slås ner av det. Jag insåg att jag kunde lära av det i stället och på så vis göra mig starkare.
Sally och jag var sist ut även på fortsättningsbanan, så jag hade en stund på mig att släppa nervositeten och spänningarna. Det var även skönt att se när mina andra kurskamrater fastnade i åttans frestelser och att de inte verkade tycka att det var hela världen, så varför skulle jag då ha den inställningen? Jag fann ingen anledning i alla fall. Jag visste vad jag ville nå och jag visste att Sally skulle kunna leverera tillsammans med mig.
Dock var jag väldigt nervös över att göra fortsättningsbanan med en okopplad Sally. Jag kunde se henne i min tanke att hon gjorde nästan allt annat än att följa och jobba med mig. Detta höll nog i sig halva banan, sen lossnade det och jag kände en helt underbar känsla. Sally lade sitt fokus på mig, följde mig, lyssnade och gjorde det jag bad om. Ett helt underbart flyt som gjorde mig så stolt över både henne och mig själv.
Fortsättningsbanan gav oss 61 poäng. Snacka om skillnad på de båda banorna - eller rättare sagt mitt och Sallys genomförande av dem.
Jag ser en hel del jobb framför mig för att nå toppen och jag och Sally har bara börjat, men inte tusan ska det vara omöjlig eller svårt för det. Jag har från kurstillfället med mig kunskap om vad vi behöver träna på för att sakta men säkert ta oss framåt.
Eftersom det var en tävling så fick vi även priser. Jag och Sally hamnade på en hedrande fjärdeplats och fick en påse med tuggpinnar till Sally. Jag trodde inte att jag hade någon direkt tävlingsinstikt, men jag var inte alls nöjd med fjärde platsen och jag var lagom avundsjuk på de andra som tog platserna ovanför mig. Men jag förstod också att det inte leder någon stans alls! Jag letade tag i känslan jag fick under andra halvan av fortsättningsbanan, då Sally följde mig så fint och på så vis kunde jag känna mig som en vinnare och också dämpa den besvikelse jag hade. Jag kunde då också känna glädje över att det gått så bra för mina kurskamrater med.
Bilderna är på den ena halvan i åttans frestelse - så söt att jag knappt kunde motstå den ;)