Jag märkte att jag själv inte var helt bekväm med tanken att lämna hundarna ensamma och framförallt inte Simba, även om inte det skulle vara så länge. Hade tänt taklampan i deras rum, rullat ner rullgardinen och ställt in en radio i rummet med lite musik.
Simba reagerade som han ibland gör med protest, men när jag nästan var redo att gå ut från huset så smällde ett fyrverkeri av nära vårt hus och Simbas reaktion ökade och blev mer intensiv. Jag hörde panik och kunde inte bege mig iväg utan tog mig in till grabben som jag upplevde var duktigt uppstressad.
Jag vägrade lämna honom efteråt och vi fick planera om våra planer och det slutade med att vi hamnade i soffan framför tvn i stället.
Närmare tolvslaget ökade smällandet av fyrverkerier i vårt bostadsområde. Simba som ändå var duktigt stressad när vi skulle till att lämna honom, låg i princip helt oberörd på golvet. Han såg till och med avslappnad ut.
Jag funderade på hur det kunde komma sig och mindes min obekväma och oroliga känsla när vi skulle gå och att jag i soffan var helt lugn. Jag är säker på att Simba reagerat på mina känslor. Det blev tydligt för mig hur de kan läsa av oss och agera därefter, även om vi själva inte är medvetna om det.
Simba är en mycket uppmärksam och lyhörd kille. Han är van vid att det skjuts på regementets område, som vi i princip bor på och jag kan inte påstå att han är skotträdd. Vid skottet på BPH så blev han bara kort överraskad, men ingen rädsla. När jag tänker efter så tittar han gärna på hur vi reagerar om något händer, är vi lugna är han det också.
Det låter ju ganska lätt att hålla sig själv lugn för att kunna förmedla det till honom. Men när jag blir orolig eller obekväm, hur går jag ifrån det och i stället bli lugn och bekväm?