Dumt nog föll det sig att nybörjarklassen startade redan klockan 8:30 medan fortsättningsklassen skulle starta klockan 12:00 och avancerad klockan 12:30. En tokig uppdelning för oss, vilket skulle innebära många timmar iväg. Men vi löste det med att sambon och Tamino fick gå upp tidigt för att dra iväg hemifrån tidigare än mig och tjejerna.
Vädret var strålande så jag passade på med en långpromenad med tjejerna i vårsolen innan vi drog bort till tävlingen. På vägen dit mötte jag regn och hagel, något som kändes oroväckande inför eftermiddagen.
Tamino och sambon hade lyckats få ihop 84 poäng och därmed Taminos andra godkända resultat. Hejja!
Sedan började banvandringen till fortsättningsklassen och när jag gått klart där fick jag trava bort till avanceradklassens banvandring. Puh! Det är inte helt enkelt att ha två banor samtidigt i huvudet och det märktes....
Jag hann värma upp Tyra lite innan det var dags att köra. Lite hastigt och lustigt då ekipaget precis innan oss valde att bryta innan de gick in på banan. Men det var bara att köra.
Tyra känns oftast väldigt fin när vi värmer upp, men när vi närmar oss banområdet så förändras läget. Mycket tror jag hänger på att jag skärper till mig, något som hon märker av och därmed förändringen. Utmaningen med Tyra är att faktiskt bara fokusera på samarbete och ha roligt ihop snarare än att försöka prestera och lyckas nå resultat. Jag tror att för att nå riktigt bra resultat med henne så behöver jag släppa kravet på prestation. En lika stor utmaning varje gång, men jag tror att det bli litelitelite bättre för varje gång. Hon viftade på svansen och det kändes ändå hyfsat bra.
Tyra och jag fick ihop 70 poäng och därmed Tyras första godkända resultat i fortsättningsklassen. Yes! Dock upptäckte jag att jag fått hjärnsläpp i spiralen. Den skulle göras i vänstervarv och jag gick i höger! Irriterande!
I väntan på Sallys tur hann jag med att köra lite miljöträning för Tyra, något jag i efterhand funderade på om jag inte skulle ha gjort innan vi startade vår runda. Hon kändes mer samlad och tryggare. Något att testa nästa gång.
Givetvis hann jag värma upp Sally också. Jag mindes några svåra skyltar som skulle ske på höger sida som jag körde några gånger och belönade upp höger sida lite extra. Sen fick det bära eller brista.
Ute på plan följde Sally på så enormt vackert och jag kände mig så nöjd. Hennes kontakt var super och långt över min förväntan. Känslan vi hade var underbar! Min lilla guldhund!
Tråkigt nog stämde inte poängen på 75 poäng överens med känslan och jag hade förväntat mig en något högre poäng. Lite besviken blev jag allt, tills jag bestämde mig för att känslan var viktigare - mycket viktigare. Dessutom var det ju ett godkänt resultat. Hennes andra i avancerad dessutom!
Även denna rundan blev det hjärnsläpp. En gång märkte jag det och lyckades rädda upp det. Jag trodde en skylt kom en skylt tidigare, så att säga. När jag fick ut bedömningen så hade jag snurrat fel i en 270 grader vänster - jag snurrade höger...... Otroligt tråkiga avdrag men vad gör man. Lär och kör vidare! Domaren uttryckte att Sally hade en väldigt fin kontakt och att det var härligt att se - det värmde otroligt gott också.
Inte nog med detta så hade brukshundsklubben ett, för mig, nytt sätt att dela ut priser. En Biabädd lottades ut bland de deltagare som fått godkänt resultat och i Sallys klass knep jag hem den! Wiii! Gud vad glad jag blev!
Tre godkända resultat på tre hundar. Jo, men det är väl inte fy skam när det är lite drygt ett år sen vi tävlade sist och för Sallys del är det nästan 1,5 år sen sist.
Jag är så nöjd och vi klarade oss dessutom undan skurarna!