Jahopp, jag trodde jag lyckades smita undan simträningen i våras. Men ack så fel jag hade trots alla mina fina fuskförsök, så var det dags igen igår med simträningen.
Efter att osteopaten klämt och känt på mig, så kontaktade Matte Anna på Hundsimmet så vi kunde återuppta simträningen. Något som sägs vara bra för mig. Men jag vet inte det.
Matte tog med både mig och Tamino till Hundarenan. Jag trodde att vi skulle hitta på något roligt, som att träna rally/lydnad med Hanna eller få en skön behandling av Anna. Men ingen av dem var på plats och Matte släpade in oss i rummet med den stora poolen. Yeiks!
Jag fattade direkt, men hur jag än bönade och bad så slängde Matte ner mig i poolen. Jag simmade för mitt liv och efter en hel evighet så tog Matte tag i mig så jag fick chans att vila. Jag hann knappt hämta andan innan Matte släppte taget om mig och jag fick simma på igen.
Matte klagade på mig, att jag inte använde mina bakben ordentligt. Hon förstod inte att jag försökte spara så mycket energi som möjligt för att hålla mig flytande, trots flytväst.
*hörs ett viskande från Matte i bakgrunden*
Jaja! Okej. Det kan vara så att jag överdriver det hela en aningen... Förstå mig rätt. Jag är tacksam för att Matte och Husse ser till att jag mår som den drottning jag är, men jag tycker det är strängt att jag behöver göra grovjobbet för att det ska bli så. Men det kanske blir lättare med tiden... Jag hoppas...
Jag kan väl inte annat än säga att fortsättning följer, för jag lär inte komma undan den här omgången heller trots mina tappra försök. =P
See you later! // Sally med livet nästan i behåll