Det hände något där som fortfarande en vecka senare ger mig starka känslor.
Vi hade en genomgång i enklare sjukvård, så som bandageläggning och kloklippning. Kursledaren hade sina hundar med sig som vi kunde få praktisk kunskap på. Jag hade med mig både Simba och Tyra med mig upp. Främst var det Simba som skulle ingå i diskussionerna om hundmöten. Han brukar skälla och morra mot de hundar vi möter, men den där dagen framför mina kurskamrater så skötte han sig exemplariskt. Bara det kändes fantastiskt. Uppenbarligen har jag tränat rätt genom att omleda och få fokus mig, vilket märktes.
Men nu var det inte den händelsen som jag kände hade störst effekt på mig, utan när vi hade sjukvårdsgenomgången så fick jag för mig att jag kunde klippa Simbas klor. Något som kursledaren tyckte var en bra idé så jag tog in honom i rummet där vi befann oss och satte mig ner.
Framför mig ser jag 13 kurskamrater inklusive kursledaren stå och titta på mig. Saken hör till att jag under mina 9 år som hundägare klippt kanske 2 klor. Att Simba låg så fint i mitt knä, tittade upp på mig medan jag klippte klo för klo fick mig att växa minst flera meter. Samtidigt som mina kurskamrater tyckte att det inte såg ut som min första gång.
I vanliga fall är det sambon som klipper hundarnas klor, så hade jag bett honom att avvakta lite eftersom jag ändå visste att kloklippning skulle komma upp på utbildningsträffen så jag hade några klor att klippa. Så när jag väl kommit hem klippte jag Tyras klor. Dock var jag inte helt nöjd med de klotänger vi hade hemma. Därför blev det en "sväng" till Teba under helgen för en klotång som passade mig. Sedan klippte jag även Sallys och Taminos klor.
Min tidigare största oro var att klippa så nära pulpan att det började blöda och den fick oron jag även ta hand om när Sally började blöda om en klo. Strängt att det blöder så, men ändå inte så farligt jobbigt som jag hade förställt mig.
En bra upplevelse och erfarenhet jag kommer bära med mig framöver.