jag ut honom för att ge honom chansen att genomföra sina behov och springa av sig lite. Typiskt nog valde han att springa in i ett hönsstall som stod öppet - då hönsen vart slaktade och jag jobbade med att plocka ner inredningen. Jag såg dock inte att han sprang in dit, men jag misstänkte starkt att det var där han var. Jag ropade och han kom springande längre inifrån än jag trodde. Jag hade hoppats på att han bara tagit sig innanför den första dörren, men han hade även sprungit in genom nästa dörröppning. Jag tog genast in honom till fikarummet, där han fick lov att vara under tiden som jag jobbade.
En tanke slog mig, så jag tog mig tillbaka till därifrån han hade sprungit för att undersöka om jag kunde se vart han hade
vart och kanske hunnit göra. Till min stora fasa fann jag att råttgiftet hade förflyttats! Jag fick panik och det första jag kom på att göra var att ringa min sambo. Sedan sökte jag upp en av mina kollegor för att snabbt ta reda på om jag kunde ha fel i att giftet var flyttat eftersom han hade jobbat med mig inne i det stallet. Men han hade inte rört det och därmed kunde jag konstatera att Tamino hunnit ha den i munnen, men jag kunde inte komma fram till om han faktiskt hunnit knapra på den. Men mycket kan hända på kort tid!
Jag ringde veterinär för att be om hjälp och om det fanns något jag kunde göra direkt. De gav mig numret till giftcentralen för att kunna få veta hur giftigt det är. För detta behövde jag veta vad för gift exakt Tamino fått i sig, så med hjälp av min kollega kom vi fram till det. Under tiden hade min sambo ringt en klinik som låg närmare geografiskt till mig än vad djursjukhuset gjorde och att de ville att jag skulle åka in direkt, vilket jag gjorde så fort jag fått namnet på giftet.
Anlände på kliniken där jag fick vänta en liten stund. Kvinnan i receptionen gick in till ett rum och bad dem lämna plats en stund så Tamino skulle få spy. Till min förvåning var det dagisfröken som kom ut från rummet.
Inom kort blev Tamino bjuden på burkmat som han med god aptit slök, till "sköterskans" stora förvåning då papillons brukar kunna vara kinkiga med mat - men inte Tamino inte. Sedan fick han sprutan som skulle få honom att spy och han höll på en bra stund. Taskigt värre - att bli bjuden på så god mat och sen inte ens få behålla den...
När han var klar kom veterinären in och undersökte honom och det dividerades om han skulle medicineras med vitamin K, som är ett motgift. Eftersom jag är osäker på hur mycket han kan ha lyckats knapra i sig, så vill veterinären inte ta några risker. Dock hade de inga tabletter hemma jag kunde få med mig, men de lyckades hitta lite i flytande form så Tamino kunde få i sig direkt. Sedan fick jag bege mig till djursjukhuset för att få tag på medicinen i tablettform som han ska få i en veckas tid.
Innan de gav honom vitamin K-sprutan var jag tvungen att fråga om karenstid till utställning på det - 28 dagar. Så den karens han redan är på förlängdes en vecka, men som tur är ligger det ingen utställning inplanerad inom den tiden ändå.
Jag fick också information om att jag bör hålla ett öga på honom - ifall han börjar blöda, att avföringen är blodig eller om slemhinnorna förändras, så skulle vi behöva åka in med honom. Men i nuläget känns det som att faran är över.
Jag är glad att jag var så pass uppmärksam som jag var, för vem vet annars hur den här dagen kunde sluta....