Men vi hade inget annat val än att vänta. Kunde fått en något snabbare tid hos en annan ortoped, men den var inte lika vass som den jag hade tid hos först.
Idag blev det efterlängtade besöket istället och jag såg fram emot lite svar.
Ortopeden undersökte Simba efter en liten genomgång av händelseförloppen. Allt såg fint ut. Bra rörlighet i bakpartiet. Fina reflexer. Ingen patella luxation.
Bortsett från en sak. En punkt i ländryggen som Simba fann så obehaglig att han ville spralla sig ifrån veterinären. Veterinären menade på att han testade klämma utmed musklerna och att Simba inte reagerade då och att den här punkten var över ryggraden. Något som kan vara ett tecken på att det är ett troligt diskbråck.
Vi diskuterade nästa steg. Fanns det steg att ta vidare? Röntgen, men det visar inte lika bra som ett CT. Samtidigt så även om CT visar tydligare så säger det egentligen inget om Simbas behandling eller framtiden heller. Vi får en ögonblicksbild. Antingen säger den att där finns påbyggnad som kan riskera att bli diskbråck, utan att något faktiskt händer. Andra scenariot är att ryggen ser klar och fin ut och resultera i flera diskbråck.
Jag ville och trodde vi skulle göra en vanlig röntgen idag. Men utifrån att det inte skulle ge något så fann jag inte någon anledning till ens det. CT skulle vara bättre, men inte ens det skulle ge mig de svar jag ville ha. Jag ville, men det fanns verkligen ingen vettig orsak till det - inte ens för att "bara" bekräfta. Det vill säga om det ens gjort det.
Simba är pigg, glad och sprallig. Sitt vanliga jag och det är det viktigaste just nu. Det vi kunde göra är att minimera eventuella risker som kan utlösa ett diskbråck, som exempelvis en massa hopp och bufflig lek med andra hundar (läs Maximus). Annars kan Simba leva som vanligt då han inte verkar påverkad ens av punkten i ryggen. Simba är lite av en bergsget - så när jag reste mig för att vi skulle lämna undersökningsrummet så for Simba upp och ner säkert två, tre gånger på bänken jag suttit på. Ja, hur var det med det där.... Jag har provat att stoppa en uppfart i soffan och det resulterade i att han krockade med min hand jag blockerade med och föll till marken. Då tycker jag det är säkrare att låta honom hoppa, än att stoppa.
Med erfarenheten med både Tamino och Sally, med plötsliga smärtskov, så fick vi ut lite smärtlindring på recept. Ifall om att skoven skulle uppkomma vid jourtid eller efter stängning, så kan vi klara upp det hela en kort stund tills vi kan komma in för koll. Något jag hoppas på att aldrig behöva använda.
I dagsläget blir det ingen mer utredning. I alla fall inte hos veterinär. Vi får helt enkelt bara acceptera läget. Möjligt att Simba skulle kunna få samma träningsupplägg som både Maximus och Tyra hos fysioterapeut...