Ortopeden gick igenom Tyra efter konstens alla regler. Han lade ingen som helst vikt vid att hans kollega hade uppmärksammat att Tyra hade en ryggkota som låg lite högre än övriga. Tyra fick lugnande och hon röntgades.
Ortopeden konstaterade smärta från ländrygg och höft, men kunde inte konstatera vad som orsakade vad. Hon var spänd i större delen av ryggen och reagerade när han tryckte över ländryggen. Röntgen visade inget. Ingen artros och inga tumörer på skelettet. Han hittade däremot knaster, som vi upptäckt när vi lyft henne upp och ner för trapporna, i höftlederna, men det berodde troligen på en muskel.
Vi fick mer Onsior utskrivet och Tyra fick nu lov att gå promenader och röra sig så mycket som hon ville. Men inte springa lös.
Diskbråck gick inte att utesluta, men det finns även annat som kan orsaka liknande symtom. En kiropraktor eller fysioterapeut kunde vara värt att testa, så vi fick remiss till vår nya fysioterapeut.
Jag kontaktade henne förstås så fort jag kunde och vi fick tid bokad i torsdags.
När vi kom in genom dörrarna så kände hon igen mig och Maximus som fick följa med på miljöträning. Men hon fick inte ihop att vi kom med en, för henne, ny hund. Men det fick vi snabbt klarat ut.
Hon gjorde samma undersökning som ortopeden för att bilda sig sin egna uppfattning. Ortopedens syn på saken hade hon fått via remissen. Men inte ens hon kunde hitta anledningen till Tyras situation. Hon fann att Tyra ömmade i ländryggen och ner i höften, framför allt höger sida. Men också uppe i bröstryggen, något som hon misstänkte kunde vara ett sekundärt symtom.
Inga klara besked den här gången heller. Tyra fick även hon prova på stötvågsbehandlingen och sambon blev instruerad i några övningar att fortsätta med hemma.
Maximus imponerade på mig genom att stillsamt ligga nedanför stolen jag satt på och observerade vad som hände med Tyra.
Återstår att se om träningen ger goda resultat eller om något slår tillbaka. Återbesök bokat för uppföljning. I värsta fall, slår det tillbaka så är det veterinär igen…