verkligen jättenervös inför dagens tävling, men rent logiskt sett så finns där egentligen inget att vara nervös över. Det kunde lika gärna vara som en träning – bortsett från nerverna och prestationsångesten.
Vi anlände i god tid på brukshundsklubben och jag anmälde min närvaro utan några konstigheter. Drog startnummer 4 bland de 14 möjliga. Så vi fick delta i första platsliggningen. Jag trodde ett par gånger att Sally skulle resa sig, men hon låg kvar. Jag hade varit noga med att hon fick uträttat sina behov innan, så något sådant inte skulle trycka på och störa.
Jag värmde upp Sally i god tid, så vi slapp stressa. Lite linförighet och apporten, för det kändes som att de två momenten utgjorde våra största svagheter idag. Något jag hade rätt uppfattning om, speciellt enligt poängen: 6,5 respektive 5. Linförigheten kändes inte alls bra på plan – svajigt och okoncentrerat värre, så det behöver vi träna på. Apporten… ja, vad ska jag säg om det… Sally fortsätter med dumheterna med att spotta ut apportbocken. Hmmm. Jag noterade att flera förare kramade om apporten med sina händer - alltså delen som hunden sen ska ha i munnen – kanske är det något att testa nästa gång. Dock kommer vi fortsätta träna att hon ska ta emot och hålla vad jag än ger henne. Hemma är det inga större problem. Testade med sked av både stål och plast,
hundkammen, febertermometer, pennor, sugrör… I stort sett allt jag kan komma på
att vilja sätta i munnen på henne.
I övrigt tyckte jag att vår insatts kändes väldigt bra. Jag kände att det skulle bli vinst om vi lyckades slå vårt bästa resultat på 133 poäng – debutpoängen.
Vid prisutdelningen började man med att gå listan nerifrån, det vill säga med tredjepristagarna. Jag förväntade mig lite att hämna där, även om jag hoppades på bättre. Men jag hörde aldrig mitt namn och snabbt kom de in på andrapristagarna. Inte heller där fanns jag med. Jag blev allt mer nervös och trodde att de kanske missat mig eller något. Till slut hade man bara de tre topplaceringarna kvar. Jag kände hur hjärtat pumpade allt hårdare och tankarna snurrade i huvudet. Kunde det vara möjligt? Kunde det vara sant?
Sally och jag hamnade på en tredje placering – pallplats!! – med ett första pris på 169,5 poäng! Wow! Hur grymt är inte det?! Jag är så glad samtidigt som jag inte riktigt fattat. Det känns än så länge bara som en jäkligt bra dröm!
Då två vänner skulle starta inom kort i lydnadsklass 2, så valde vi att stanna kvar ett tag. Tänkte att vi kunde vara moraliskt stöd och hejarklack. Jag fick agera kameraman - *host* kvinna! Båda uppskattade stödet och hjälpen. Det uppskattades av mig. Dessutom fick även dem fina resultat – stort grattis till er också!
Jag vet inte om jag behöver nämna några guldkorn, för förstapriset och tredje platsen är guldkorn bara i sig. Bästa resultatet än så länge!
Annars så gick både ställandet och läggandet utan några bekymmer. Redan när Sally och jag fick komma in på plan så meddelade jag tävlingsledaren som meddelade domaren om mitt handtecken. Som svar från domaren fick jag en handvinkning. *fniss*
Det roligaste under hela stunden Sally och jag var på plan, var under inkallningen när Sally kom som skjuten ur en kanon, krockade med mitt ben, satte sig bredvid mig och bara så såg där löjligt nöjd och glad ut. Jag fnissade åt henne och jag kunde höra domaren, tävlingsledaren och sekreteraren göra detsamma.
Min söta, goa, duktiga och underbara Sally! <3