Jag tänkte att vi skulle få hålla utkik efter nästa träff och efter att ha tillfrågat i gruppen så var vi varmt välkomna. Jag väntade mig att se något evenemang eller typ av samling med lite anmälan i gruppen inför nästa träff, men inget dök upp.
Plötsligt dök det igen upp bilder från en träff med 17 västgötaspetsar. Attans, vi missade igen. Men då fick vi också informationen om att man regelbundet träffas en dag varje månad och ett klockslag.
Jag skrev genast upp det i min kalender för att inte missa ytterligare en gång och idag var det dags.
Vi klädde oss ordentligt och varmt. Tamino lämnade vi efter några tankevändor hemma för hans bästa. Sedan tog vi andra oss iväg.
På parkeringen fanns det bara ett fåtal bilar, vi skymtade en västgötaspets och tog oss efter. Ute på stranden var det i övrigt folk- och hundtomt. Men västgötaspetsen och dess ägare skulle också delta på träffen och hade kört ett antal mil för detta. Klockan var slagen och trots att vi väntade så anslöt bara ett annat par med sin västgötaspets. Vart var alla andra?
Men vi hängde inte läpp ändå, utan gick gemensamt utmed stranden, i solen och i kylan. Västgötaspetsarna sprang lösa och därmed fick våra tre också springa fritt. Jag var faktiskt ganska imponerad över hur Tyra hanterade de båda herrarna – 1,5 år och 7 år gamla. Jag har tidigare sett henne kunna ge sig på andra hundar och sätta dem på plats, men inga sådana tendenser alls. Jag såg ett tydligt språk när hon tyckte att den yngre hanen var för på. Han förstod signalerna, men envisades ändå några gånger med att vara för på.
Sally sa däremot till fler gånger och mer högljutt. Hon har en ganska stor integritetsradie och tyckte inte alls om när grabbarna kom nära. Människorna kom hon självmant nära med öronen bakåt och full propeller på svansen. Simba verkade inte fullt förstå leken och sökte mest kontakt med mig eller sambon.
Vi hade en trevlig promenad även om det inte var i den omfattning vi trodde oss få vara med om. Men desto mer möjlighet att prata västgötaspets och hund.
Både sambon och jag blev lite förälskade i rasen och det är jag inte förvånad över efter mötet med dem. Bara för att vi blev lite förälskade innebär inte att det är rätt ras för oss och inte efter att träffat två individer med nöjda ägare.
Det framkom inget som gjorde att vi kände oss avskräckta. Dock jag kan tycka att deras rygg är lite för lång för proportionerna och därmed vara en risk för ryggproblem.
Resan till vår nya familjemedlem är lång och jag vill att det ska kännas klockrent när vi hämtar hem den lille – oavsett vilken ras det blir.