Tyra började löpa i fredags och Sally drog igång i lördags, vilket innebär att alla 4 tävlingarna hamnar i löpet... Skit!
Eftersom jag går arbetslös och har gjort snart i ett sammanhängande år, så såg jag fram emot att ha något att se fram emot, något närmare att sträva efter och få komma ut och göra något. Känna lite spänning, nerver, glädje, träffa lite folk och vänner. Men det får jag sätta paus för de närmsta tre veckorna. Tradigt!
Jag är dock glad över att man i lydnaden får tillbaka sin anmälningsavgift när ens tik löper, för då behöver jag inte känna ånger över att jag hoppats och faktiskt anmält trots risken. Men jag må säga att det är lite mäckigt att få ordning på allt. Jag fick lite hjälp med hur det hela ska gå till med intyg från klubben, men man ska ju ändå kontakta dem, få fixat intyget, kontakta klubbarna vars tävlingar man anmält sig och meddela förhinder och även få skickat intyget till dem. Allt för att få tillbaka pengarna, men det är det dock värt. Det innebär att jag ekonomiskt kan anmäla mig till nya tävlingar. Men surt att missa dessa.
Inte nog med detta, med två löpande tikar och en van avelshane så har det nu skapats ett helvete här hemma. Gnälligare och pipigare än vanligt och när man tror att det inte har något slut, så blir det ännu värre. Det är när tjejerna hamnar i sitt höglöp. Sist så hamnade dem i bråk, men då var visserligen Tyra parad också.
Kort och gott, så vill jag avsluta med att jag längtar tills löpen är över. Då faller ett nytt lugn över vårt hem. Ser fram emot den...