Tre generationer efter Tamino.
Dottern Sally 14 år
Barnbarns barnet Simba 7 år
Barnbarnet Maximus 2 år
Lite nördig som man kan vara så är siffrorna även intressanta.
14/7=2, 7*2=14, 14/2=7
En intensiv födelsedagshelg är till ända. Jag tycker det är intressant att vi fått tre individer som fyller år dagarna efter varandra. Mest intressant är främst att Maximus lyckades pricka in den enda dagen mellan Simbas och Sallys födelsedagar.
Tre generationer efter Tamino. Dottern Sally 14 år Barnbarns barnet Simba 7 år Barnbarnet Maximus 2 år Lite nördig som man kan vara så är siffrorna även intressanta. 14/7=2, 7*2=14, 14/2=7
0 Comments
Vår älskade, underbaraste, finaste och klokaste Sally.
Jag trodde aldrig när du fick din leverdiagnos för fyra år sedan att vi skulle få uppleva dagen idag tillsammans. Din 14-åriga födelsedag. Du varken hör eller ser så bra längre, om ens alls. Men du är levnadsglad även om du med ålderns rätt är trött. Jag är så otroligt tacksam för varje dag med dig. Dagen till ära blir det två av dina absoluta favoriter - grädde och mango. Stort GRATTIS, vår käraste Sally, på din 14-årsdag! <3<3<3 Vår busige, energiska och bestämda grabb
har nu blivit "vuxen", i alla fall rent utställningsmässigt då han från och med idag lämnar unghundsklassen och går in i öppenklassen. Han har blivit en mycket stilig kille med 2 reserv-cert i meritlistan. Startad i rallylydnaden, med blyga resultat, än så länge. Valptiden har varit tuff i jämförelse med Sally och Simba, men han har gjort en fantastisk utveckling från att ha varit livrädd för främmande människor till att vara betydligt mer bekväm och dessutom nyfiken. Stort GRATTIS, vår älskade Maximus, på din 2 årsdag! <3 <3 <3 Det känns fortfarande som om det bara vore i förrgår som du valde att sova i min famn hos uppfödaren och jag föll så hårt för dig så jag valde dig.
Som vanligt är jag medveten om att jag varje år tycker tiden bara springer iväg, men den gör ju det... Min älskade, söta och goa Simba. Min lille svampkandidat. Stort GRATTIS på din 7-årsdag! <3 <3 <3 Det finns nog inget som kan få mig lika fort upp ur sängen under natt (och dag) som när jag hör att en hund spyr. En hund som spyr i sängen, då går det ta mig fan undan!
Simba spydde upp sin kvällsmat under kvällen. Givetvis på nya vetbädden i tvrummet. Hur lyckas de alltid pricka mattor och bäddar?! Att de kan spy någon gång kan ju hända. Man vet ju aldrig vad de kan lyckas få i sig under ett obevakat ögonblick. Jag anser att spy en gång är inget att oroa sig för, så vi lade ingen större vikt vid det. Jag hade haft min intensivaste arbetsdag under tisdagen och skulle bortsett från ett lite akutinsatt arbetspass vara ledig under dagen, så jag såg fram emot lite sovmorgon och välbehövd sömn/återhämtning. Jag vaknade till vid 4-tiden av att jag hörde Simba. Vet inte hur jag ska beskriva vad han gjorde, men liknande lite frustande och hostande som om något retade i halsen. Det lugnade sig och jag tror jag hann somna igen. Plötsligt hör vi hur det plaskar till. Både sambon och jag flög upp. En uppkastning eller spya som touchade sängen och delvis ner på golvet och delvis på en hundbädd nedanför. Klockan var omkring 5 när detta hände. Så gick det med den sovmorgonen... Idag har han - än så länge - inte spytt något, ätit kvällsmat, varit pigg och glad. Vi hoppas att det håller sig så och att gårdagen var ett litet lätt undantag... Lite drygt en vecka har nu gått och Sallys trampdyna tycks läka fint. Idag upptäckte vi att den lösa flagan hade försvunnit. Tidigare har hon ryckt i tassen när vi undersökt och känt på det, men reagerar inte nämnvärt längre. Jag tror hon kan vara något känslig i delen som blottats, men det är ju heller inte så konstigt.
Hon har fått ha en strumpa och påse över tassen vid promenader och enbart en påse när det varit kortare kisspauser på gräsmattan för att skydda, vilket har gått bra. I vanliga fall brukar hon reagera över att det sitter något märkligt där det inte brukar och kunnat gå lite annorlunda, Skönt nog har hon inte brytt sig om anordningen utan travat på tillsammans med oss. Jag vaknade runt 1-tiden på natten med huvudvärk, kramp i magen och var alldeles kallsvettig. Vet inte om jag frös eller svettades, men skönt var det då inte. Försökte fortsätta sova, men det gick verkligen inte. Tablett var ett måste och vad magen höll på med förstod jag inte. Jag mådde lätt illa och det krampade stundvis och då ökade pulsen och kroppstemperaturen ändrades.
Det var så jobbigt att jag redan då funderade på hur dag två skulle gå och om jag behövde sjukanmäla mig redan. Det slog mig att jag hade fått packat med mig en underberg som jag motvilligt svepte i oron för att spy av det. Underberg gör under för sådana magar då de innehåller mycket örter. Bäddade upp kudden högre så jag inte behövde ligga så lågt och lade mig till rätta med en kall och blöt handduk över panna och ögon. Allt lugnade sig och jag kunde somna och sova igen. Klockan var då omkring 4. Vi hade bestämt att vi skulle börja vakna vid 7 och jag var lätt vaken till att min klocka plingade. Största obehaget i magen hade lagt sig. Huvudvärken var borta. Enda som återstod var en mörket och ömhet i kroppen. Magen var inte återställd, men den hade lugnat sig. Men hotellfrukosten lockade inte trots att jag vet hur gott det brukar vara, men det smakade inte alls så jag tvingade inte i mig något nämnvärt. Grabbarna fick sin mat serverad. Ingen av dem ville äta så mycket, så tjejerna var intresserade av att äta upp resterna. Något jag satte mig för att vakta. Maximus lämnade sin mat och hoppade upp och lade sig till rätta i sängen intill. Simba blev sugen på Maximus mat och åt några bitar. Något jag i normala fall inte tillåter, men gjorde ett undantag då jag tyckte det var bättre att han åt något än inget alls. Maximus uppmärksammade att Simba gick i hans skål, morrade, hoppade ner från sängen och gav sig på Simba. De morrade båda två och det blev kiv, så jag fick dela på dem. Inget roligt, men definitivt en intressant händelse. Jag hade förstått att det kunde hända om Maximus stod intill sin mat när det hände och att det då kunde handla om resurs. Men nu hade han lämnat maten, vilket gjorde det hela mycket intressant. Fortfarande resurs? Eller bara vara han bara mycket trött? Denna morgon behövde vi inte ha så bråttom då vi skulle in i ringen mycket senaste än under gårdagen. Vilket var perfekt då vi behövde tömma rummet för att lämna det. Vi lämnade hotellet 9:15 vilket vi hade planerat kunde vara lagom att ta oss till utställningen och dessutom slippa bilkön in. Smidigt och lätt kom vi in till vår andra ring för helgen. Frukostfrallan jag hade plockat till mig vid frukost hade jag packat med mig och kunde testa om det var gott och den försvann ner i magen väl smakande. Kändes skönt. Gott om tid att lyssna på högljudd grannhund och observera hur domaren tog sig an de förgående raserna i ringen. Sedan var det dags. Maximus in ensam i klassen igen. Han var inte alls lika pepp på att bli pillad på av domaren och blev lite obekväm med domarens närgångna sätt, även om hon gjorde det hon behövde utan att vara för på. Han fick kritiken: "1 year, 11 months, correct typ, typical expression, a little bit upright in front and rear, good reach of neck, excellent tailset and carriage, typical croup, excellent feet, a pity that his bite is not fully closed, så the tongue appears from time to time." Domaren bad mig öppna och visa bettet och jag fick nästan panik när hans tunga petade ut. Bettet syntes inte då tungan blockerade. Enligt domaren var det ett allt för vanligt fel hos många papillon, även champions, att tungan petade ut på samma sätt som Maximus. Med den kritiken fick han very good. Snabbt in med Simba som var en av tre deltagare. När hon spanade in Simba mycket nära, så trodde jag att hon gillade honom. Men jag vet inte vad hon faktiskt tittade på, men kritiken gav lite svar: "6 years, 11 months, small size and a little bit short in legs, typical expression, should have better underjaw, well set eyes, strong topline, moves well, should have better coat texture" Ja, alltså. Ställer man sin hund många gånger så kan man få höra nya saker varje gång. Jag tror aldrig man klagat på Simbas päls tidigare. Underkäken har inte heller varit något problem. Men det är väl vad var och en av domarna prioriterar när de dömer. Det är verkligen olika, även om rasstandarden är samma för var gång. Med detta fick Simba excellent, men slutade på en tredje plats utan ck. Vännen ställde sina tikar varav den ena fick att hon inte kunde bedömas, men den andra slog till med stort och blev bästa tik, med ck och BIM. Hon blev även dansk vinnare. STORT GRATTIS! Extra kul också eftersom hon är halvsyster till både Maximus och Simba, så lite vinst kunde jag ändå uppleva också och förstås glädjas åt min vän. Vi tog oss raskt in till rosettbutiken där den där excellentrosetten skulle inhandlas, men när jag kom fram var lådan där de funnits tom. Så jag gick och frågade om de hade fler, men de var helt slut. NEJ! Den gick dock att beställa hem via deras shop, men då gick det inte att använda de presentkort man fick i ringen för varje deltagande hund. Surt, men jag tänkte att då får jag beställa hem. En kycklinghamburgare fick vi i oss på vägen till bilen och vi började rulla från platsen 15:15. Det tog oss 4 timmar att komma över på svensk mark. Jag var mest orolig över att ta oss igenom tullen. Tänk om något var fel i passet så jag inte skulle få grabbarna med mig hem. Hade vi valt ett annat bås att köra igenom, så hade vi bara kört igenom, men i det båset vi hamnade i så stod där en tullman. Han frågade om vi hade något att förtulla och trots att han frågade på svenska så förstod jag inte vad han menade. Men min vän framförde att vi varit på Gylland och jag lade till att vi varit på hundutställning. Då ville han se passen till hundarna och de hade vi förberett innan så han snabbt kunde se att de var rabiesvaccinerade. Jag såg hur han tittade på alla 4 passen, gav dem tillbaka dem och vi fick lov att köra vidare. Jag var ändå ganska duktigt nöjd över att fått visat upp passen. Jag menar, betalat strax över 1000 kr per pass utan att de kollas hade bara känts så onödigt. Vi var hemma hos min vän vid 20:15 och lastade av hennes grejer och hundar. En kvart senare tog jag mig iväg med slutmål hem. Jag parkerade hemma ungefär 21:45 och då var jag verkligen helt slut. Slängde ut det lättaste från bilen och bad sambon att koka lite havregrynsgröt. Jag stöp i säng närmare 22:30 och sambon uttryckte dagen därpå att jag somnat innan han gjort. En timmes sovmorgon blev det innan måndagens arbete behövdes göras.... Eftersom jag inte fick köpt någon excellentrosett så var jag helt inställd på att beställa hem en. Men när jag fick se att det utöver de 125 danska kronorna skulle kosta 92 dk kronor i frakt, så är det lite tveksamt.... Även om det inte blev de resultaten jag hoppats på, så har det ändå varit en mycket trevlig resa med många nya erfarenheter och upplevelser. Jag är så tacksam över att jag fick möjligheten att följa med och jag ser redan fram emot nästa äventyr i vårt grannland. Det mesta var förberett. Sen utställningen i Växjö fick strollern ligga kvar i bilen. Väskorna hamnade bara i hallen för dubbelcheck att allt som skulle med kom med. Klorna och tassarna klippta under onsdagen. Kläder och toalettväska packade för övernattning. På torsdagen blev det bad och på fredag förmiddag efter lilla insatsen med arbete så åkte allt ut i bilen.
När sambon kört hemifrån med Sally för att undersöka trampdynan så packades även grabbarna in i bilen. Klockan hade slagit 11 och då rullade vi hemifrån. Jag anlände hos min vän ungefär en timme senare. Packade in hennes grejer och hundar i bilen och for vidare. Först ett litet stopp för tankning av våra energidepåer så vi skulle orka med resan. När vi kom ut på Öresundsbron över öppet vatten pirrade det i min mage. Jag tror aldrig jag åkt över med bil och absolut inte kört över med egen bil. Kändes nästan lite hisnande. Att dessutom köra in på dansk mark med egen bil, som visserligen är dansk från början, kändes också mäktigt. Sju timmar tog vår resa fram till hotellet vi skulle bo på över helgen. Men vi kom fram. Att kliva ur bilen och ställa sig upp raklång gjorde nästan ont. Näe, inte så farligt, men det var faktiskt så skönt att ändra ställning från sittande till stående. Knaaak! Haha! På rummet blev det lite hemmagjord smörgåstårta som kvällsmat - den satt som en smäck - och lite småfirande av lite smått och gott. Trots att jag var trött av resan så kändes det inte så lockande med att sova, för jag var så förväntansfull inför morgondagen. Men när huvudet väl fick landa på kudden så var det tack och god natt. Jag sov ganska lätt. Jag liksom hundarna kan ha svårt att helt koppla av på ny plats och spänningen inför utställningen gjorde det inte lättare heller. Men jag fick sovit hyfsat i alla fall och det räckte. Jag vaknade innan väckarklockan hann väcka mig. Kläder, frukost och resten som behövdes innan avfärd till utställningsplatsen. Den låg inte så långt ifrån vårt boende, så rätt snart hamnade vi i bilkö in mot parkeringen. Väl på parkeringen gick allt smidigt och lätt in till vår ring. Ingen stress, även om bilköer efter upplevelsen i Hässleholm med en timmes tid i bilkö kan få mig att bli lite orolig och nervös. Jag tror de välkomnade oss genom högtalarsystemet, för jag förstod inte vad de faktiskt sa. Likt när det var Maximus tur in i ringen. Jag fick peka på min nummerlapp till ringssekreteraren som nickade att jag skulle komma in. Maximus var ensam unghund och fick kritiken: ”A little big over maximum size, right type, right head proportions, well rounded and dark eyes, ears carried a little too low, sometimes the tongue is a little out, right body proportions, topline should be more firm, tail carried too close, little too close in rear movement, parallel in front, right coat” Med det fick han very good och därmed var hans insats över för dagen. Snabbt in med Simba tillsammans med tre andra öppenklasshanar. Han fick kritiken: ”Right size and type, right head proportions, with enough rounded eyes, right ear tips, right body proportions, enough firm topline in movement, enough arched tail, could be more parallel in rear movement, enough parallel in front, front movement too high” Med det fick han very good. Två av de andra killarna fick excellent och den tredje very good. Simba blev placerad som 4:a. Vännen ställde sina två tikar, varav den ena fick very good och den andra excellent, tvåa med CK i championklass och 4:e bästa tik. Grattis! Klockan var knappt 11 när vi båda var klara. Så vi hade gott om tid att kika runt på försäljningen. Utbudet kändes brett. En liten rosett-butik fick mina ögon att glimma, för flertalet glittrade så fint. Men det blev inget köp, bara förhoppningar om att köpa under morgondagen när en ny chans skulle ges. Jag hade stora förhoppningar om att en glittrande excellent-rosett skulle få följa med hem Vi spanade in hallen där finalerna skulle hållas och det såg rätt pampigt ut. Efter lite lätt lunch tog vi oss tillbaka till rummet för vila och stillhet. Det var så skönt att vi nästan somnade båda två. Hundarna tog sig en välbehövlig sömn. Vid 16-tiden tog vi oss in till Herning för att promenera i deras julbelysta stadsdel med hundarna. Det var mycket fint och mysigt. Sedan blev det var sin tallrik med sparreribs och bakpotatis till middag. Att det blev just bakpotatis var för vi trodde inte det var bakpotatis utan klyftpotatis som bakats i ugn. Tallrikarna var välfyllda men det mesta slank faktiskt ner. Sedan for vi tillbaka till rummet där vi bara softade och hade fortsatt mysigt. Klockan 21:00 tog vi sista kissen för hundarna och bäddade ner oss mer seriöst i sängarna. Jag var trött men inte så nära sömnig, men med släckta lampor så somnade jag gott. I torsdags när jag skulle ta ut hundarna på en blöt promenad så vägrade Sally att gå. Trodde först det handlade om vädret, för vem ville ut i duggregn, inte jag i alla fall. Jag försökte få med henne och plötsligt skuttade hon fram, fast på tre ben. Höger ben höll hon upp. Hon hade innan vi gick ut legat stilla en stund, så jag tänkte i stället kramp och masserade bakbenet i hopp om att det skulle bli bättre. Men antingen ville hon inte gå eller så hoppade hon fram på tre ben.
För att den dagen skulle gå ihop så kunde jag inte bara vända hem igen utan alla behövde få en runda att få chansen att uträtta sina behov. Så jag bar henne bitvis och eftersom hon inte kan göra sina behov i min famn så tog vi oss långsamt fram de andra bitarna. Hon uträttade vad hon skulle och rundan blev kortare än tänkt då hon blir rätt tung att bära några längre sträckor. Dessutom hann vi på den korta sträckan bli rätt blöta då det tog lika lång tid som den rundan jag tänkt gå från början. Jag observerade henne när hon rörde sig. Lät henne vila och när sambon kom hem så kikade vi igen. Min första känsla var att det inte var någon fara. Trots att hon skuttade på tre ben, så såg det ut som att hon försökte använda det uppdragna benet men inte mot marken. Svårt att förklara, men typ som ett steg i luften. Jag klämde på tassarna, tårna och kände över hur musklerna kändes. Hon verkade inte allmänpåverkad, men ändå något som störde henne och oss också. Jag blev orolig över att det var något neurologiskt som spökade och det kändes allvarligt. Sambon ville kika på tassarna så vi tog en närmare titt och det gick snabbt att upptäcka den flik på en trampdyna som satt löst. AH! Där var problemet! Vi rengjorde och tänkte att vi behövde skydda det och så lade vi oss för natten. Men på morgonen idag tyckte jag ändå att jag inte visste om det räckte att vänta över helgen och se utvecklingen. Om Sally har det minsta ont eller är obekväm så ville jag inte ha det så. Hon är ändå snart 14 år. Så, så fort travbanekliniken öppnade ringde jag. De kände väl inget större behov av att ta in henne och med tips för hur vi skulle hantera trampdynan - inte bandagera in, hålla rent och torrt - så skulle vi kunna klara det själva. MEN, för delen med om hon hade ont och få ut smärtlindring, så fick vi boka in en tid. En akuttid som de på kliniken menade ju kostade mer och jag fick framföra att jag var väl medveten om det. De frågade om Sally fått frukost och det hade hon ju nyligen fått, men hon skulle inte ha mer i fall de behövde sedera. Sally är som hon är så jag försäkrade om att det inte skulle vara några problem att hantera henne. Sambon fick köra in med henne då jag skulle iväg på mitt äventyr för helgen med grabbarna. De hittade knappt såret först då den lilla flärpen hade fastnat i tån igen. Som både gissat och antaget så kunde de inte göra mer än att rengöra med koksaltlösning, klippa rent runt och skriva ut smärtlindring som vi kunde ge några dagar och sedan vid behov. Det kunde ändå ta runt två till fyra veckor att läka. Det var skönt att få ett lugn på hennes tillstånd. Med tanke på hennes ålder vill jag att hon är så bekväm som möjligt. Eftersom hon hoppade på tre ben så ville jag inte gå ut med henne något nämnvärt mycket med risken för att hon belastar kroppen fel och kan skapa fler bekymmer. Men att inte gå ut med henne skapar magbekymmer då den i princip stannar av att hon inte går några promenader och då blir det förstoppningar. Så nu kan vi ändå hålla henne i rörelse med fungerande mage och att hon kan använda tassen och benet på rätt sätt utan smärta. Givetvis får vi skydda trampdynan så den får läka fint. Jag nåddes sent igår kväll av beskedet att Tyras ena dotter i första kullen fått somna in.
Frida, som hennes familj kallat henne, fick somna in igår efter en tids sjukdom knappt 10 år gammal. Vi förstår den saknad och sorg som hon nu lämnat efter sig, därför sänder vi en tanke till hennes nära och kära. R.I.P Frida/Zamba Sedan senaste utställningen har jag varit så taggad på nästa som blev i Växjö idag. Jag hoppades och ville så gärna att Simba skulle kamma hem sitt sista cert, nu när vi är såååå nära. Jag köpte till och med hem champagne för att kunna fira storslaget.
Bilen packad och grabbarna badade och fina. Det blev ingen lång fredagskväll framför tv, utan ganska tidigt i säng för att vara fredag. Klockan ställdes på väckning 05:20 morgonen där på. Jag vaknade dock till en stund innan då Maximus någon gång tidigare under natten hoppat ner från sängen men ville nu upp igen, vilket tycktes vara lite omständigt. Men han kom upp en liten stund innan det var dags att kliva upp ur sängen. Klockan 06:15 rullade vi hemifrån och vi fick snabbt tag på parkering vid Tipshallen i Växjö vid 8-tiden. Skönt med tiden, även om jag tyckte det var strängt jobbigt att gå upp så tidigt. Som en arbetsdag varje tisdag… Jag placerade oss vid ringen där som inte kändes så trångt. Jag insåg att flertalet inte dykt upp än. Jag hade väl en meter till närmsta granne. Kändes lagom och inte helt inpå ringen heller. Ett tag senare dök en kvinna upp och placerade in två campingstolar mellan mig och närmsta granne. Det täckte upp platsen helt och mitt framför mig. Jag kunde inte vara tyst, för jag tyckte det var att tränga sig på. Så jag uttryckte att jag tänkt ta mig ut till ringen via den väg hon precis blockerat och hon svarade att jag kunde väl gå runt. Jag ville inte bråka, så jag sa inte mer. Därefter ville kvinnan att min närmsta granne skulle flytta på sig lite för att breda lite mer plats då hon väntade på fler som skulle sluta upp. Men närmsta grannen satte sig emot och menade att hon suttit där sedan minst en timme tillbaka. Jag förstod att hon vägrade flytta på sig, så kvinna tog sig plats på andra sidan om min granne. Jag förstår inte varför man behöver trängas så och ta plats så nära in på ringen det går och mitt framför någon annan. Vill man ha viss plats, så får man faktiskt komma tidigare. Jag brukar alltid försöka anpassa att jag inte står på någon, men ändå så jag inte står i vägen eller blockera samt tar kanske lite för stor hänsyn till andra och förväntar mig väl lite tillbaka. Jag passade på att använda vår väntan till start att förbereda grabbarna. Kamma igenom, putsa till och värma upp. Simba ville bestämt upp i min famn, så jag fick ge honom lite tid där så han inte skulle bli allt för hoppig i ringen. Maximus däremot var oväntat social och nyfiken på omgivningen. Maximus ut i unghundsklassen tillsammans med två andra. Maximus fick kritiken: ”A little bit big. Proportions are good but loin is too long. Well balanced head. Good eyes and ears. Neck is ok. Turns his felet out slightly. Nice turn of stiffle. Turn one hock out in movement. Tail very flat.” Med det fick han very good. Nästa fick också very good och sista kunde inte bedömas (can not be judges). Maximus tog dock hem vinsten i klassen, men sitt VG blev det utan CK. Snabbt ut med honom och in med Simba i öppenklassen tillsammans med tre andra. Han fick kritiken: ”Nice outline. Quite a good head. Eye color is ok. Well set ears. A little wide in front and feet could be better. Good body and topline. Well set tail. Good turn of stiffle. Turn hocks in. A little bit wide in rear movement.” Med det fick han excellent och det fick även en till medan övriga två fick very good. Simba kom tvåa i klassen, utan CK. Därmed var vår medverkan över för dagen. Jag hoppades som sagt kamma hem sista certet på Simba, men det blev inte så. Jag borde ha blivit superbesviken och det förvånade mig själv att jag inte blev. Det var förstås tråkigt att det vi kom för inte blev av. Men, det kan ju ske nästa gång. Det var en lång väg hem och ögonlocken var tunga. Så det var skönt att få komma hem till middag - dock utan champagnen men jag hade lite trevlig tröstdricka i stället - och en stunds sömn i soffan tillsammans med grabbarna. Champagnen får jag spara till när segern inträffar. Hoppas på snart, för det är inte ofta jag dricker champagne. Något som var riktigt roligt var att grabbarnas gemensamma halvsyster - Lisa - kammade hem BIM! Supergrattis till detta! Snart är det dags igen. |
Om migJag heter Emilia, född 1985 och bor tillsammans med min sambo Joakim och våra fyra hundar (tre papillon och en kooikerhondje) i vackra Hallands län. Arkiv
April 2024
Kategorier
Alla
|