Jag tänker tillbaka till situationer där jag verkligen reagerat över människors inställning och beteende, nedan följer tre exempel:
Jag och Tyra satt ner på maken utmed en husvägg och väntade på en buss i stadskärnan. En stor man stannade till, böjde sig över Tyra och klappade henne med båda sina händer. Något som till och med jag kunde tycka kändes hotfullt.
Jag satt ner på huk med alla fyra hundarna intill mig medan sambon var inne i en butik, även detta inne i centrum. Plötsligt under min keps såg jag två ben ståendes nära mig och ett par händer som klappades för att få hundarnas uppmärksamhet. Detta helt utan att prata med mig eller ens få kontakt med mig i första hand. En händelse som jag tyckte väldigt illa om. Jag minns inte ens hur jag fick personen i fråga att förstå att hundarna inte var tillgängliga.
Vi har några olika sträckor där hundarna kan få röra sig lösa. Ibland händer det att vi möter någon och då kallas alla in med respekt för den/de mötande. Simba får ibland för sig att ta sig fram till personen, varav jag då ropar uppmanande till personen att bara ignorera hunden, så jag kan kalla in på nytt. Men instruktioner verkar vara svåra att förstå, för allt för många gånger stannar personen och hälsar på Simba.
Tyra är den som haft svårt med främmande människor, framför allt män, vilket gjorde att vi började be folk sätta sig ner på huk och låta henne ta sig fram om hon vill. Det innebar att det gällde för de andra också, om hundarna ville fram och hälsa och i vilken omfattning.
Under dagens promenad "träffade" vi på två yngre tjejer. Jag fattade långt innan vi nådde fram till dem att de satt ögonen på hundarna och att kommentarer om dom kunde uppkomma alternativt frågan om att klappa. Jag hade rätt, frågan kom, men jag kände mig bara anti till det hela.
Att någon stannar oss för att de är intresserad av raserna, vill skaffa hund eller av någon annan relaterad anledning, kan jag tycka är helt okej i sammanhanget. Men att bara klappa för klappandets skull ser jag ingen anledning till, mer än att tillfredsställa motparten. Jag har väldigt svårt att ens hundarna får ett utbyte av en sådan situation, så varför gå in i de situationerna?
Eftersom jag sällan är intresserad av dessa klappasituationerna får dessa främmande människorna ett nej som är inlindat i det jag uttrycker som att jag inte hinner eller att det inte passar. Egentligen borde jag inte behöva förklara mig med en anledning, utan ett nej skulle räcka klart och tydligt. Att motparten kan bli besviken kan jag förstå, men inte att jag har fel i att säg nej.