Jag tänkte att jag skulle köra inom mina föräldrar innan jag körde helt hem, men jag kom inte så långt när oljudet eskalerade makabert och jag hörde hur något släpade på marken under bilen. Skickligt att höra med tanke på vilket dån bilen börjat ge ifrån sig.
Jag visste redan - utifrån tidigare erfarenheter - att det var avgassystemet det rörde sig om och visst var det så. Strax efter katalysatorn - alltså i höjd med framsätena - hade röret gått av och de bakre delen hängde ner i marken. Hade det gått av längre bak så hade jag kunnat köra, men hade jag kört vidare nu så hade det kunnat skapa mer bekymmer.
Det var bara att stanna och ringa på hjälp. Hade jag ringt min styvfar några sekunder senare, så hade hjälpen blivit svårare att få då mamma stod i dörren när jag ringde och var på väg att köra iväg med den enda bil de har.
Min bil är underredsbehandlad nyligen och inte nog med det så snöade det, vilket inte gjorde det allt för enkelt att rädda upp röret så jag kunde köra som om jag hade en epatraktor till styvfars garage så han kunde laga provisoriskt.
Igår hade jag tid hos Mekonomen för att få en prisuppgift till att laga det ordentligt. Jag lyckades dock pricka deras lunch, men det gjorde inte så mycket. För i väntan på att de fick äta klart och dessutom hann titta på bilen så tog jag med mig Tyra in till centrum för träning. Främst kontakt men även lite lydnad.
Vi hann med en hel del på nästan två timmar och jag kände både hur trött jag blev och hur trött Tyra blev av alla intryck och folk. Men hon skötte sig fint och det var hur skönt som helst i solen.
Väl tillbaka hos Mekonomen så hängde min bil uppe i luften och de hade precis tittat på den.Blir inte så farligt dyrt att fixa, men ändå tillräckligt för att jag behöver avvakta lite med reparationen.
Hemma igen var det en trött Tyra som gick och lade sig. Skönt att se att det går att göra henne trött på annat än utställningar och tävlingar.