I morse var Tamino inte alls den spralliga och glada kille som han brukar vara. Han var tydligt påverkad och dämpad. Pep när jag försökte flytta på honom och rörde sig begränsat. Jag förstod att han fått sviter efter osteopat Magnus behandling i tisdags. Men samtidigt fanns en oro över att det kunde vara något annat.
Jag var helt ovillig att lämna Tamino hemma under dagen, utan vill ha honom med mig alternativt stanna hemma. Så jag ringde min uppdragsgivare och frågade om jag kunde få ta med Tamino till kontoret. Men på grund av risken för att någon besökare har allergi, så fick jag inte det. Något jag så klart förstod. Istället fick jag ringa sambon och det hela slutade med att han fick jobba hemifrån medan jag fick köra till mitt kontor. Samtidigt försökte vi febrilt få tag på osteopaten.
På kontoret kände jag mig klart påverkad av oron, något jag uttryckte till mina kollegor och arbetsledare. Jag kände mig plötsligt som en dålig Matte, som lämnat sin hund hemma i smärta utan att köra honom till veterinär. Inte heller kontaktade jag veterinären. Jag fick sådana skuldkänslor att jag blev ännu mer påverkad av mina känslor. Jag ville bara hem. Jag försökte ringa sambon för att kolla hur det var med Tamino, men jag fick inget svar. Han tryckte bort mitt samtal.
Men plötsligt ringde han tillbaka. Han hade precis pratat med osteopaten om Tamino. Osteopaten var inte alls orolig över Taminos tillstånd. Tamino hade fått en kraftig reaktion på behandlingen, vilket inte är helt ovanligt. Man kan se det som en ordentlig träningsvärk och det vet ju alla hur det känns.
Jag blev otroligt lättad, samtidigt som jag fick jobba med att skaka av mig de negativa skuldkänslorna som plötsligt inte var relevanta längre. Dessutom blev jag väldigt nöjd med att jag inte släppte efter för skuldkänslorna utan fortsatte att tro på min magkänsla.
Så anledningen till att jag sprang rundor i hemmet med Tamino var för att han skulle röra på sig och få blodet att cirkulera. Annars är han mest stilla. Träningsvärk botas inte med stillhet utan mer rörelse. Självklart har vi fortfarande uppsikt på honom och skulle han inte bli bättre inom ett par dagar så skulle vi kontakta osteopaten igen.
Jag är så otroligt tacksam över att det finns människor runt omkring mig som bidrar till att jag kan vara den bästa Matten som finns.