Vi körde hemifrån vid klockan åtta, så vi skulle vara framme vid utställningen lagom vid bedömningarnas start vid klockan nio. Lite onödigt tidigt det också egentligen, då vi fick vänta en bra stund på vår tur. Men det är skönt att vara på plats i tid, för att i lugn och ro hitta en lämplig plats att tälta på.
Vädret kändes inte alls lika skönt som under lördagen, men vi var beredda på att det kunde komma skurar. Mycket riktigt så dök skurarna upp, lagom till att vi skulle ställa. Oturligt nog skulle Tyra och Tamino ställas samtidigt i två olika ringar.
Jag valde att ställa Tamino medan min sambo fick ta Tyra. Tamino såg nästan ut som en dränkt katt innan vi skulle in, trots att vi försökt söka skydd under ett försäljningstältstak.
Tamino kom på en andra plats i klassen med hp och kritiken:
”5,5 år gammal. Utmärkt typ och helhet. Bra storlek. Korrekt bett. Bra öron. Utmärkt hals och överlinje. Väl ansatt svans. Välvinklad fram och bak. Bra revbensvälvning. Trevliga stabila rörelser. Utmärkt päls. Prima temperament.”
Sen fick han en fjärde plats i bästa hane.
Därefter blev det Sallys tur. Skönt nog hade det slutat regna då och solen kikade fram igen. Sally skötte sig jättefint i ringen, däremot tyckte jag inte domaren skötte sig så fint. När Sally stod på bordet och han skulle känna på henne, så lyfte han på henne och uttryckte att hon håller sina mattider. Alltså menat att hon är stor. Jag blev upprörd. Jag
menar att vi har gjort allt vi kan för att hon ska både gå ner i vikt och för att man ska känna revbenen mer tydligt, men inget hjälper. Hon har minskat runt revbenen, men mer händer inte och ger vi henne mindre mat så får hon snart ingen alls. Mätt måste hon ju få lov att bli också.
I Taminos klass fick jag se två ordentligt stora hanar, men deras vikt kollades aldrig. Dessutom enligt rasstandarden så har papillontiken en maxvikt på 5 kg och hanen mindre.
Sally fick en andraplats i klassen av två deltagande. Hon fick kritiken:
”3,5 år. Kraftig tik med utmärkt huvud. Korrekt bett. Bra öron. Utmärkt hals, överlinje och svansansättning. Aningen rak i överarmen. Välvinklad bak. Rör sig bra. Utmärkt päls och
temperament.”
Eftersom jag inte fick chansen att själv delta med Tyra i ringen, så fick min sambo berätta för mig hur det gick. Tyra hade en konkurrent i sin klass – precis som Sally – och tyvärr tog konkurrenten förstaplatsen så Tyra fick andraplatsen. Även hon utan hp, med kritiken:
”2år. Liten tik. Korrekt bett. Välplacerade ögon och öron. Utmärkt hals. Något framskjuten skuldra. Passande kropp. Korrekt vinklade ben. Kunde röra sig med bättre steg. Utmärkta
färger.”
Efteråt blev det lite fotografering av Moonhaven-kooikrarna och jag fick ihop några riktigt fina bilder.
spåret till bilen. Först var jag tvungen att plocka – köpa – ut rosetterna, för de ville jag ha med hem. Medan sambon sökte skydd under några höga träd med hundarna tog jag mig till sekretariatet.
Det blev där lite smått krångligt att få rätt rosetter, då Tyras domare hade skrivit att hon kommit på en förstaplats på hennes diplom, vilket var fel, och Taminos domare hade inte fyllt i att han fått hp på hans.
Jag tog de fyra rätta rosetterna och min väska och begav mig till min sambo. Då hade det slutat regna. Så vi kunde lugnt och sansat ta oss till bilen och sen köra hemåt.
Hemma blev till tillagning av en välförtjänt middag och röjning efter dagens utflykt. Jag skulle plocka fram kritiklappar och kamera för att kunna blogga, men jag kunde inte hitta min rosa hundmapp där kritik-diplomen låg. Inte i väskan, inte i bilen, inte i hallen,
inte i min sambos väska… Men?!
Då slog det mig att jag packade aldrig ner mappen i väskan igen efter att ha haft kritiklapparna uppe när jag skulle plocka ut rosetterna. Rosetterna åkte ner i väskan men inte mappen. Den låg alltså kvar vid sekretariatet när jag gick… Skit!
Jag fick leta upp mailet med pm, så jag kunde kontakta arrangörerna. Hittade ett telefonnummer till en kvinna som jag ringde på direkten. Jag förklarade läget och plötsligt beskriver hon min mapp – hon hade den! Hon lovade att hon skulle skicka den till mig och det tackade jag enormt mycket för.
Efter nästan två veckors väntan och ett samtal för att fråga avsändaren om hon skickat den eller om den kommit bort i posten. Enligt henne skulle den vara hemma som igår, men den kom hem idag. Därför kan jag nu berätta om utställningen och vad för kritik mina fina vovvar fick.