Efter svaret från England på CT-bilderna så blev vi inbokade hos ortopeden för vidare utredning till orsaken till Sallys smärtbekymmer.
Hennes lindriga och minimala diskbråck visade sig vara inom det normala och är inga diskbråck. Ortopeden gav mig helt ny information om att man i England noterat att Sally har en ryggkota som är missformad. Den har inte bestämt sig för om den ska vara en bröstryggskota eller en ländryggskota.
Det som möjligen skulle kunna ställa till det är den där kotan. Inte att den är missbildad och klämmer på något, utan snarare att den kan vara instabil och svag och därmed skapa tryck på nerver och diskar som skapar smärta.
Dock kände inte ortopeden sig kunna komma så mycket längre än så. Det var snack om ev magnet-röntgen. Men ortopeden valde att skicka oss vidare för utredning. Vanligen remitterar han till Göteborg, men då vi har närmare till Helsingborg så blev det en remiss till neurologen där.
Jag trodde det skulle ta ett tag innan man på Evidensia skulle ta kontakt med oss, men det skedde samma vecka som vårt besök i Slöinge och ortopeden.
Den 20/9 träffade vi hundfysioterapeuten på Halmstad Hundsim och Rehab för upplägg och plan på rehab. Laser och balansboll ihop med kloka tankar kring aktivitet. Uppvärmning och nedvarvning, inga extrema aktiviteter - fast springa är okej. Allt för en bra grund för Sally att stå på så vi förhoppningsvis inte behöver sluta med något.
Den 10/10 träffade vi neurologen i Helsingborg. Vid undersökning av Sally kom det fram att hon är öm i det område vi väl känner till (övergången bröstrygg/ländrygg) men också i nacken, något vi inte kände till sedan tidigare.
Neurologen tyckte inte att den missbildade kotan var tillräcklig anledning till hennes smärtskov. Det blev igen snack om att göra magnet-röntgen för att få en bättre bild av vad som sker. Dock var det inte helt enkelt ändå. Ville man göra hela ryggen så skulle hunden behöva ligga sövd i 6 timmar, för det tog den tiden för magnetröntgen. Skulle vi bara ta vid övergången bröstrygg/ländrygg och nacken så skulle det ta 2 timmar. Det kunde ge oss svar, men risken finns också att det inte visar något alls och vi är tillbaka på ruta 1.
Vanligast använde man magnetröntgen inför en operation för att man skulle veta exakt vad man skulle ta sig in. Dessa bilder fick inte heller bli för gamla inför eventuell operation, bara några veckor, sedan fick man ta nya.
Så som neurologen såg det hade vi tre alternativ:
1 - Att inget göra och bara köra på med en stor risk för återfall. (Neurologen fick av någon anledning för sig att jag ville att Sally skulle fungera som en hårt arbetande hund på tävling)
2 - Att sätta in smärtstillande för att förhoppningsvis få en bra tränings/sällskapshund, som inte kommer kunna tävla pga doping.
3 - Göra magnetröntgen för att eventuellt upptäcka eventuella diskbråck som kan åtgärdas med kirurgi. Risken finns att vi inte hittar något eller att där finns fler och att vi inte vet vilken av dem som orsakar symptomen. Om man hitta ett diskbråck i nacken och ett i bröstryggen kan operation behöva delas upp på 2 tillfällen.
Min första känsla var att köra på en kombination av alternativ 1 och 2. Det vill säga att kunna låta Sally ha ett rikt hundliv med allt vad det innebär, visserligen med lite lätt begränsningar och medvetenhet så att hennes kropp klarar av det. Rehaba för att stärka hennes kropp så att det finns goda förutsättningar, med möjlighet att sätta in smärtlindring vid behov. Tyvärr uppmärksammade vi att smärtlindringen som neurologen tyckte att vi kunde använda oss av har hela 6 månaders karens och då försvinner möjligheten till att någon gång gå ut på tävlingsbanorna - oavsett om det gäller lydnaden, rallyn eller om vi skulle få för oss med någon annan betydligt lugnare sport.
Chanserna för att operationerna skulle lyckas och ge gott resultat var väldigt goda, men sedan är det den där procenten där det inte ger den fulla effekt man önskat.
Jag har en gång undvikit operation och det var för hennes patella. Genom ordentlig rehab, slit och hårt arbete är hennes knän väldigt fina idag och de är helt utan tillstymmelse till att luxeras.
Oavsett om jag väljer rehab i förebyggande syfte eller operation med efterföljande rehab så är det långdragna processer med mycket hårt arbete.
När jag informerade hundfysioterapeuten om vad besöket hos neurologen gav så fick jag ett väldigt positivt svar tillbaka att vi haft ett bra besök, trots att jag kände att vi stampade på samma plats utan att få någon bra riktning eller svar åt något håll. Men jag förstod att fysioterapeuten såg något jag inte kunde se - möjligheterna.
Med besked från försäkringsbolaget att vi har rehabpengar att använda så är det bara att köra igång. Kan vi lura oss undan en eller kanske till och med två operationer framöver med hjälp av stärkande och förebyggande tänk? Det har hänt en gång och jag ser hoppfullt på möjligheten att göra det igen och samtidigt få resultatet att Sally kommer kunna leva ett rikt och aktivt hundliv och med medvetenheten från mig så bör vi också kunna ändra tävlingsbanorna någon eller några gånger under varje år.