Skogen upplevdes sövandes. Sambon förstod mig inte, men snart upptäckte även han effekten. Det kändes ändå rätt skönt och avkopplande. Att bara njuta utan att ha någon tid eller liknande att passa, mer än den inbyggda matklockan.
Efter skogen kunde jag inte låta bli, jag ville ner till stranden också. När vi kom ner blåste det. Jag trodde att hundarna skulle vara rätt nöjda efter skogen, men de hade fortfarande lite energi kvar och busade runt några rundor. Efter bara en liten fotostund var vi rätt nöjda allihop. Vinden tycktes öka, svepte runt i sanden och det kändes bara kyligt hur fint det än var. Hoppas på fler fina dagar att njuta av.