Senaste tävlingen var på Rally By Night i juli på Falkenbergs Brukhundsklubb, men då var jag med som skrivare under båda kvällarna efter att ha blivit utbildad till auktoriserad rallylydnadsskivare. En nyttig upplevelse att se hur det ser hur från domaren håll när han/hon ser på det tävlande ekipaget av förare och hund. Roligt var det också. Att se varje ekipage utan att själv behöva tänka på sin egen bubbla och rent mentalt förbereda sig för tävling. Lite nervös var jag dock för att skriva, men båda domarna var supertrevliga och jag upplevde att vi hade en god kommunikation och samarbete. Självklart dömde enbart domaren och jag skrev. En mycket viktig detalj.
Sally och jag har startat 4 gånger i mästarklass tidigare, varav en i år och tre 2016. Våra underbara poäng har legat på 28, 12, 60 och 55.
Gårdagens förutsättningar började inte så väl med åska och regn redan innan klockan skulle på att ringa. Min positiva sida tyckte ändå att det var bra att det hände då och inte senare. Meeeen, vid samlingen lite lite senare på förmiddagen kom regnet igen och inte i den där lilla mängden. Det började spöregna!
Jag hade lyckats få med mig stövlar och helt regnset, men bara fått på mig regnjackan. Så gympadojorna blev pissblöta av allt regn som föll på dem och även det regn som runnit från regnjackan och via mina hundförarbyxor rinnandes innanför på mina ben. Härligt!
Eftersom jag hade fått startnummer 6 så valde jag att ta med mig Sally upp från bilen och band henne intill klubbstugan. Dum idé, för där satt hon i spöregnet och såg långt i från road ut. Dock insåg jag efter en stund att jag kunde rädda henne undan regnet genom att placera henne under pallen för ettan, tvåan och trean. Sally var dock inte helt med på de noterna utan gick utanför taket och satte sig i regnet...
Regnet dämpade Sally något vilket jag tänkte kunde vara till vår fördel. Risken är bara att det dämpar för mycket och att hon försvinner helt in i sin egen värld. Jag såg till att värma upp ordentligt och försökte samla min nervositet. Att det mullrade rör inte Sally i ryggen, däremot mig som helst inte vill stå utomhus när det brakar loss.
Redan första skylten så blev Sally tung i rumpan och satte sig trots att hon skulle stå och tio minuspoäng var ett faktum. Annars rent över lag tyckte jag det rullade på rätt bra, bortsett från någon fel övning till. Relativt nöjd med tanke på omständigheterna.
När jag fick syn på resultatet var jag allt annat än nöjd. 32 poäng. Visserligen inte sämre än personsämsta men känslan och resultatet överensstämde inte riktigt tyckte jag.
Till eftermiddagen fick vi vår andra chans. Solen sken och det blev plötsligt sommar efter att ovädret dragit förbi.
Jag tycker det är skönt att göra två tävlingar under samma dag. För vid första banan hinner det mesta av nervositeten att lägga sig och jag kan njuta och fokusera mer under andra.
Andra banan var inte så mycket sidbyten som vid första. Alltså då en bana som passade mig och Sally bättre, då Sally i vanliga fall är klistrad vid min vänstra sida.
Andra banan var en fröjd och känslan var underbar! Några små tapp och missar trodde jag att vi hade rent poängmässigt. Till och med framåtsändande till kon gick hyfsat trots lite fixande.
När poängen väl presenterades så var jag snabb med att kolla hur mycket jag och Sally fått behålla. 79 poäng! Helt otroligt! Personligt rekord och poängen kändes mer överensstämma med känslan. Jag var så otroligt nöjd över både mig och Sallys prestation! Domaren hade också kommenterat: "Snygga utförda moment 12 och 16. Fint samarbete!"
Momenten hon menade var skyltarna sättande under gång, gå runt och stå framför, backa.
Våra poäng överensstämde med vädret. Åska, regn och mörker gav låga poäng. När solen väl kom så gjorde även poängen det.
Jag brukar alltid vara med på prisutdelningen, men jag var så trött att jag bara ville hem så jag smet strax efter att jag fick ut mitt protokoll.
Sambon tävlade för övrigt med Tyra under lördagen i fortsättningsklassen. De fick 59 och 32 poäng på sina rundor. Tyra är egentligen klar för avancerad men sambon är ny i både forsättningsklassen och avanceradklassen så då behöver de båda lite inkörning.
Hemma hade sambon fixat med mat och efter att ha intagit den så degade jag ihop totalt. Sambon tog flocken ut på en runda medan jag somnade i soffan. Han sade sig varit ute en timma och en kvart, men för mig kändes det betydligt kortare.
Att tävla i sånt växlande väder kan suga ur energin från en på det viset. Klubbad som jag kände mig gav det inte några som helst möjligheter för mig att berätta om dagen. Så jag gick och bäddade ner mig för natten tidigt, med förhoppning att skriva idag.
Kan ni tänka er frustrationen när jag inte kunde somna....?!
Jisses ändå vad roligt det är att tävla hund! Nästa rallytävling är planerad. Jag ser redan fram emot den!