Han är fortfarande den lilla djävulen som vi fick hem, fast nu är han som sagt större. Han har en helt fantastisk utstrålning och en bestämd personlighet. Samtidigt som han kan vara osäker på saker och ting. Men det tänker jag kommer bli bättre med tiden med vårt stöd och vägledning. Utvecklingen pågår för fullt och den är så intressant att följa!
Vår lille Maximus är inte så liten längre. Han är 1 kg större än Simba och därmed en ordentlig klimp. Maximus fyllde hela 11 månader i tisdags.
Han är fortfarande den lilla djävulen som vi fick hem, fast nu är han som sagt större. Han har en helt fantastisk utstrålning och en bestämd personlighet. Samtidigt som han kan vara osäker på saker och ting. Men det tänker jag kommer bli bättre med tiden med vårt stöd och vägledning. Utvecklingen pågår för fullt och den är så intressant att följa!
0 Comments
Under våren gick jag och Simba kurs i rallylydnad. Jag kände mig riktigt taggad att bege oss ut på tävlingsbanan och letade upp några tävlingar som kunde vara aktuella att delta på.
Jag anmälde mig till en ganska snabbt efter kursen, men typiskt nog blev jag sjuk några dagar innan och fick motvilligt lämna besked om att jag inte kunde komma. Besviket letade jag upp nästa möjliga start och anmälde mig. Men ett litet tag efter min anmälan mailade klubben ut att de tvingades ställa in tävlingen på grund av brist på domare. Men då… Letade igen och anmälde till en dubbelstart och började längta! Idag blev det äntligen dags! Kände mig taggad och inte det minsta nervös trots senaste tävlingen jag gjorde var 2018. Jag fick startnummer 13 på båda banorna och startade därför näst sist i båda grupperna. Med de nya kunskaperna jag tog med mig från kursen försökte jag tänka och agera smart för Simbas skull och att vi blev synkade med fin kontakt innan vi gick över bandet till banan. Så snart vi gick över bandet så ändrade Simbas nos från att vara riktad mot mig till att dammsuga marken efter alla möjliga dofter. Hur jag än lockade och tjoade så fortsatte nosen gå utmed markytan. Efter ungefär halva banan fick jag äntligen ögonkontakt med honom och då gick det faktiskt väldigt bra. Den banan lyckades vi behålla 32 poäng. När jag tittar tillbaka på Sallys debut så fick hon 31. Jag kan inte ljuga och säg att jag inte kände mig besviken, för det var jag. Det är otroligt lätt att ramla in på att Simba var problemet, men jag är fullt medveten om att det är långt ifrån sanningen. Det är ett surt äpple att bita i och att börja rannsaka sig själv och vad jag gjorde för att det blev som det blev. Mängden träning kunde absolut varit mer och därmed förbereda grabben mer. Våra träningsplatser behöver vara på ytor där han gärna vill nosa och träna på att inte nosa när den önskan är stor och att det lönar sig bättre att låta bli. Även om jag inte kände mig nervös så kan Simba ha upplevt den lilla uns som kan ha funnits. Helt oberörd tror jag inte att jag var, även om jag inte kände någon större skillnad. Jag förberedde en liten stund längre inför nästa omgång och belönade hans kontakt, uppmärksamhet och följsamhet och gick när det kände under fint kontroll in på banan. Några meter in på banan stod startskylten och Simbas nos började bara strax innan att dammsuga marken med nosen igen. Spelade ingen roll vad jag gjorde, nosen gick nere vid marken och därför missade han mina instruktioner för vad vi skulle göra. Båda banorna upplevde jag enkla, men det hindrade ändå inte att vi på andra banan bara fick behålla 45 poäng. Besviken är ordet, för jag hade högre förväntningar. Samtidigt hade jag inte skapat bättre förutsättningar för det och där har jag verkligen bara mig själv att skylla. Närmare 5 år sedan sist så jag har väl lite att hämta upp igen hur man tävlade. Jag vet att med bra träning så kommer det bli bättre. Guldkornen denna tävlingen är att när vi väl har kontakt så är den toppen och han följer med så fint i momenten. Fin bakdelskontroll har han också. Roligt hade jag faktiskt också och trots de låga poängen så säger det inget om oss mer än vad vi behöver träna på. Så det är väl bara att sätta igång. Dock såg det lite glest ut med tävlingar det här året, så vi lär ha tid på oss att träna på… |
Om migJag heter Emilia, född 1985 och bor tillsammans med min sambo Joakim och våra fyra hundar (tre papillon och en kooikerhondje) i vackra Hallands län. Arkiv
April 2024
Kategorier
Alla
|