Vi väntade ändå under hela söndagen på om vädret skulle ändras, men inget hände och vi tröttnade på att vänta. Vi fick helt enkelt vänta och vara beredda på om veckan skulle ge bättre förutsättningar.
Jodå, måndagen efter jobbet gav otroliga förutsättningar. Jag hade funderat på vart vi skulle ta oss, men det visade sig att vi bara behövde ta oss ut i vår egen trädgård.
Min mamma ställde upp som fotograf, vilket jag är otroligt tacksam för.
Under loppet av två timmar tog hon nära 1800 bilder. Jag vet själv när jag fotar hundarna, att en bild räcker inte utan det är bara att knäppa och hoppas att någon bild blir så där riktigt klockrent bra. Även "misslyckade" bilder kan bli lyckade.
Vi fokuserade på att få typ porträttbilder, med alla gemensamt och med en hund i taget. Alla bilder med mig, min sambo eller oss båda. För det var det som var den stora poängen - att jag skulle vara med.
Nedan kan ni se tre bilder jag valt ut att visa i första hand. De är inte de mest klockrena, men jag tycker de visar svårigheten vi hade att få till den där klockrena bilden. Det vill säga bilden när alla sitter fint och har fokus på eller åt hållet där kameran är.
Förhoppningen är att vi ska hinna med att göra mer lekfulla och roliga bilder också innan hösten tar vid för mycket med regn och blåst.