Idag fick sambon ta med sig Sally in till Slöinge för det bokade ultraljudet. Jag hade en massa jobb som jag inte kunde lämna och sambon hade möjlighet att ta besöket i mitt ställe.
Jag lyckades få en lucka och tänkte att jag kunde vara deltagande på telefon för att höra hur det gick. Jag kunde till och med köra inom, det vill säga om det var lönt att jag körde inom. Veterinär tyckte jag skulle komma in, även om hon var tvungen att ta en annan patient emellan i stället för att bara vänta.
Magen knöt sig och jag förstod att det inte var helt bra. Sambon bekräftade att det inte var helt goda nyheter han mottagit och veterinären ville hellre ha mig på plats för att berätta.
Jag visste inte om jag ens vågade ta mig in för att få höra vad det gällde. Jag ville hellre gå åt andra hållet i rädsla för vad jag skulle kunna få höra.
Ultraljudet hade gjorts redan under gårdagen, något jag misstänkte med Sallys bara mage. Något som gör mig ilsk är att man inte informerat om detta, utan undanhållit.
Man hade upptäckt att Sallys lever har kraftigt nedsatt funktion. Som i Sallys fall där vätska börjat läcka ut i buken så återstår ungefär 20 % av leverns funktion. Vad jag med mitt plötsliga teflonminne uppfattat så är det levern som producerar albumin och utan detta läcker vätska ut i kroppen. Man misstänker att hennes lever antingen har någon grad av ärrvävnad eller inflammation som är orsaken.
Mediciner och specialkost är direkt insatt, men då man inte vet mer om levern så blir heller inte behandlingen direkt specifik. Det diskuterades om att göra en biopsi av levern för att mer veta utgångsläget och en mer anpassad behandling.
Med lågt albuminvärde är risken att Sallys blod inte koagulerar och därför kan hon förblöda vid operation. Något som givetvis kommer undersökas innan. Dessutom kan återhämtningen bli längre än för en helt frisk hund. Dock har vi ändå nyligen sett att det inte är något större fel på hennes läkeförmåga, även om en bukläkning är mer omfattande än bitsår på ett ben.
Som sagt, mediciner är insatta och vi har återbesök om en vecka igen, för nya prover och diskussion om eventuell biopsi och vidare behandling.
Sally har inte ont av sin ändå allvarliga sjukdom, utan hon är pigg och glad, vilket är det mest positiva i det hela.
Mer negativt är att även Sallys tävlingskarriär är över för gott, då hon förmodligen kommer kräva mediciner resten av sitt liv. Något som grämer mig så enormt, för det känns så jävligt orättvist. Räckte det inte med Taminos pensionering?!?
i dagsläget har vi mest bara spekulationer och en massa frågetecken. En sak kan vara säker och det är att Sallys tillstånd kommer att förvärras. Frågan är hur mycket hennes sjukdom kan lindras med mediciner eller inte. Att måla fan på väggen är busenkelt...
Tills vi vet mer, så kommer i alla fall jag njuta av min fantastiska och underbart fina Sally mer än någonsin och bara skapa fler fina stunder tillsammans..... <3 <3 <3