Träffen började med en liten fikastund och då alla som ska delta slöt upp med gruppen. Sedan blev det tipspromenad, där frågorna handlade om hund på lite olika vis. Lite allmäna frågor, några som handlade specifikt om kenneln och rasen.
Efter promenaden blev det en lättare lunch innan sju-kampen drog igång. Olika moment som ska genomföras med hunden i samma hand. Exempelvis pilkastning, då ska man kasta pilarna med hunden kopplad i samma hand. Vill då inte hunden sitta still, så blev utmaningen större. Där var även inkallning med en frestelse placerad på vägen, där hunden bara ska passera för att man ska få högsta poäng. En annan utmaning som hunden fick göra var att leta några godisbitar inom en ruta och hitta dessa på minsta möjliga tid. Spännande. Allt går ut på att få så mycket poäng som möjligt för att bli årets Moonhaven-mästare.
Vid prisutdelningen så skedde också en annan form av utdelning. En uppmuntran till dem som sen senaste släktträffen lyckats med något med sin/sina hundar. Tyra har sen förra träffen fått sin första titel - RLD N och för det fick hon en fin pokal. Roligt och mysigt tycker jag.
Givetvis blev det även gruppfoto med alla som deltog och med lite familjebilder. Vi hann nästan helt klart innan regnet fick betydande fart och fick oss att leta tak och skydd.
Sen fick dem som ville åka hemåt och andra som beställt att få äta middag ihop väntade och pratade hund. Jag, sambon och Tyra med några till satt under ett större tält.
Plötsligt reagerade Tyra på något. Hon skakade, var orolig och ville bara fly. Jag trodde att hon reagerade på de andra två hundarna vars husse försvann en stund och de blev oroliga och förde lite ljud. Men de lugnade sig igen när hussen var tillbaka, men Tyra var fortsatt på helspänn och ville inte alls vara med. Jag kunde inte för en sekund förstå vad som hände, men jag försökte ändå påtala för henne lugnt och sansat att hon var trygg. Jag kände hur hennes hjärtslag skenade och hur obekväm hon var, till synes för inget. Jag gick igenom allt som jag kunde se som kunde ha gjort inverkan. Regnet som smattrade på tälttaket, oron från de andra två hundarna, att hon kanske plötsligt upptäckt att inte Tamino och Sally var närvarande.... Det blev då tal om att det finns varg i skogarna runt Åsenhöga och att hon kanske reagerade på att en varg var närvarande utan att vi kunde se den. Det kändes som en logisk förklaring till hennes beteende, men det kändes ändå inte troligt att hon skulle känna av en vargs närvaro. Jag vet inte vad jag ska tro, men Tyra lugnade inte ner sig alls förrän hon fick börja gå mot bilen och kompisarna.
Kvällen fortsatte med de som valt äta middag ihop och det var så mysigt och trevligt att jag inte ville åka hem. Men då jag valt att anmäla Sally till lydnadstävling dagen efter, så var det bara att åka hem innan klockan blev allt för mycket.