Sally är min lilla rallystjärna, så självklart ville jag köra rally med henne. Vi tävlade senast i maj 2018 och jag har inte tävlat någon av de andra sedan dess heller.
Jag kände mig superrostig. Valde att inte banvandra då skyltarna och banan inte var så avancerade. Osäker på om jag snurrade åt rätt håll i snurrarna och om jag gick in rätt håll i åttan, men annars tog Sally och jag oss igenom.
Sally taggade till ordentligt, morrade på vägen och det blev även några skall. Jag kände hennes eufori och jag kunde inte annat än instämma i det med henne. Jag blev nästan tårögd av det hela.
Simba fick köra sin första bana någonsin och jag hade inga större förväntningar på honom. Han imponerade stort på mig! Fin kontakt, fokuserad och lyhörd. Jag blev så sugen på att dra igång träningen på allvar och komma ut på tävlingsbanorna med honom.
Rallylydnaden visade vi upp en omgång på förmiddagen och en omgång på eftermiddagen. I pausen mellan tog jag mig till Engelsons för en snabb shopping, tillsammans med många andra... Jag visste vad jag skulle ha och tittade inte på något annat.
Andra omgången på eftermiddagen var Sally lika taggad och euforisk som vid förra rundan. Det är alltid en fröjd att jobba med henne. Någon kommenterade till mig efteråt att hon är så duktig och att det verkligen syntes hur kul hon tycker det är. Det är så sant!
Jag blev extremt sugen på att avbryta hennes pensionering. Jag ska minsann ta tag i att ansöka om dispens. Så länge hon är pigg och tycker det är kul med rally, då tycker jag att vi ska ut på banorna, njuta och ha roligt tillsammans innan det är för sent.
Simba däremot var trött på eftermiddagen, så när vi skulle visa upp igen så gick hans nos i backen. Inget jag var förvånad över alls. Jag tyckte då att min uppgift blev att bli ännu roligare och emellanåt fick han upp blicken på mig och då gick det bra ändå.
Fan vad kul det är med rally och jag längtar efter att dra igång igen! Att starta Simba och att få dispens för Sally.