Lördagen bjöd verkligen på sin bästa sida och grejandet ute kunde fortsätta. Kvällen bjöd även på högre temperaturer att tanken på att sova ute igen dök upp. Vi sov ute under två veckor när temperaturen var högre och då utan tak och vid risk för skur under vår paviljong. Mysigt som tusan och kan klart rekommenderas.
Som sagt, natten som gick kunde vi inviga altandelen med taket med att sova där. Jag vaknade dock vid 4-tiden i morse av muller och tillräckligt kraftiga för att inte kunna somna om. Sambon vaknade också. Åskan gick inte att missa och definitivt inte eftersom vi befann oss ute. Det hade väl åskat under ca 20 min när det smällde till så pass kraftigt att jag fick hålla för mitt ena öra (känslig hörsel) för att dämpa och insåg att det var hög tid att ta med Sally och Simba med oss in i huset.
Jag var åskrädd som barn. Men i morse var det verkligen otäckt nära och jag kunde till och med tycka att jag kände en tryckvåg från blixten. Idag har jag stor respekt för väderfenomenet samtidigt som jag fascineras av det. Jag är så tacksam över att våra hundar inte är åskrädda och jag försöker alltid vara medveten om hur jag agerar vid ovädret när jag har dem runtomkring mig.
Det var ett tag sen men idag blev det en skogspromenad med våra fyrfotade vänner och jag fick rastat kameran också. Alla utom Tamino fick ett litet spår att leta sig fram över och de hittade målet.
När vi vaknade upp till 1 augusti tyckte jag hösten hängde i luften. Vår stora björk börja fälla gula blad. Jag hoppas att vi får några fina sommardagar till innan hösten och vintern tar över.