Vår stora grabb väger idag 4742 gram och ser så här stilig ut!
Insåg att jag helt missat Maximus månadsdag. Ohno! Han blev i söndags 19 månader! Det fick vi snabbt åtgärda igår med fotografering i solen. Men jag hann inte med inlägget förrän idag, vilket kanske var tur för vädret är sämre idag.
Vår stora grabb väger idag 4742 gram och ser så här stilig ut!
0 Comments
Flexikoppel.
Ett verktyg jag sett så många använda på ett sätt som gör mig tokig. Trots att hunden rent praktiskt sett är kopplad har den ändå ett för stort spelrum att använda sig av vid exempelvis möte med oss. Ägaren i andra änden tycks aldrig ha någon kontroll över sin hund i dessa flexibla linor. Vi har alltid använt vanliga koppel till våra hundar. Det har fungerat hur bra som helst och gör fortfarande. Jag har under min praktik på ett hunddagis/pensionat under min hundskötareutbildning fått prova på flexikoppel och jag tyckte inte alls om det. Knappen för att stoppa linan var svår att hantera och hunden kunde bara löpa ut så långt den kunde och jag saknade kontrollen som finns med ett vanligt koppel. Idag har jag helt frångått min princip att inte ens äga ett flexikoppel. MEN, det finns en mycket bra anledning och hon heter Sally. Det är en stor risk att låta henne springa lös eftersom hon inte hör när vi kallar på henne eller ser att vi försvinner ifrån henne. Därför har det blivit att hon allt som oftast är kopplad och det tycker jag är så tråkigt att hon så på ålderns höst inte kan få njuta av friheten utan att vi släpper på säkerheten. Så idag blev det inhandling av ett flexikoppel där hon kan få ta del av friheten medan vi kan ha betydligt bättre säkerhet kring hennes friare vyer. Ska bli intressant om det fungerar som jag tänkt... Det är ungefär en månad sedan Tyra och Maximus fick träffa fysioterapeuten och igår blev det äntligen Simbas tur. Vi har medan vi väntat tränat Simba på uppmaning från fysioterapeuten som ville vi skulle dra igång direkt med stabilisering innan vårt möte igår.
Så vi har under en månads tid tränat tasslyft, tyngdöverförningar och tryck mot skuldra och höft där Simba ska trycka emot samtidigt som han står på något lätt upphöjt. Men i jämförelse till både Sally och Maximus så tyckte jag mig inte få något motstånd alls, vilket faktiskt gjorde mig lite rädd. Han lät sig liksom bara puttas åt sidan, så jag valde att sätta upp honom på vår balansboll där han lite blev tvungen att trycka emot lite för att inte rasa av bollen. Något som fungerade bättre och med det körde jag även lite gung på bollen från sida till sida. Vi har varit flitiga med träningen och det verkade gett resultat. Fysioterapeuten undersökte honom grundligt igenom hela kroppen. Hos ortopeden en månad tidigare ömmade/smärtade han i ländryggen, men inget sådant uttryckte sig igår. Däremot visade han obehag när hon tryckte över bäckenet. Vänster baktass hade han en tendens att inte vrida upp rätt alla gånger, vilket kan tyda på en rest från ett diskbråck. I övrigt hittade hittades inget annat, vilket faktiskt var väldigt skönt. Han fick för första gången prova på akupunktur, som verkade uppskattas. Framåt så vill jag försöka undvika nya smärtskov och det ska vi göra med fortsatt träning genom att stärka och stabilisera. Helt enkelt fortsätta med de övningar vi kört och smått öka svårighetsgraden. Dock kan vi aldrig garantera att vi lyckas undvika eftersom han har flera diskar som kan få för sig att flytta sig. Bara den vetskapen stör mig, men det är precis så det är. Vi kan försöka undvika och minska riskerna, men trots det finns det inga garantier... Efter att ha startat Maximus på en rallytävling utan Simba såg jag fram emot nästa tävling Simba skulle få delta. Det visade sig att det var idag - en dubbelstart.
Sambon fick plötsligt för sig att vilja hänga med och titta. Något jag inte förväntade mig, men praktiskt för då kunde jag få hjälp med att filma. Skulle det gå bra är det ju kul att kunna titta tillbaka på det och skulle resultatet vara något annat kan man analysera vad som inte funkade, ändra om det till nästa gång. Eller bara radera för att aldrig se tillbaka… Till första banan fick vi startnummer 22. Jag såg till att Simba fick rasta av sig och värmde upp ordentligt. Jag kände mig inte ens taggad och funderade över vad det kunde innebära samt eventuella effekter. Men när vi stod på tur att närma oss att gå över det berömda bandet så kände jag att jag reagerade - jag taggade till och ville prestera. Klart jag vill att det ska gå bra - inte bara känslomässigt på banan utan även resultatmässigt. Efter 10 skyltar av 15 med mycket nos och fokus ner i backen efter kaninslortar, så valde jag att bryta för att egentligen få möjlighet att kunna ändra om Simbas fokus. Valde därefter att fortsätta banan med ett springtempo som resulterade i att Simba faktiskt lade sitt fokus upp på mig i stället, vilket kändes mycket bättre än innan. På Simba såg det ut som att han tyckte det var roligt. Domaren kommenterade till nästa banvandring om att någon hade valt att springa i slutet av banan och att det medförde en fin kontakt med hunden. Jag kunde inte annat än se att det var det jag gjorde som hon menade. På mitt protokoll fick jag kommentar om att det var ett bra beslut att bryta. Till nästa omgång fick vi startnummer 7. Den banan hade mer tempoväxlingar med spring och långsamt tempot och tänkte att det kunde passa Simba bättre. Inför vår start belönade jag när han hade kontakt med mig. Kändes som att vi hade bättre förutsättningar. Några nos här och var, några bris samt en fel ö som jag insåg när det var för sent. Jag satte Simba och såg därefter på skylten att vi bara skulle gå vidare utan sitt. Störigt! Men jämfört med förra banan tyckte jag det gick bättre, även om det inte var milslångt bättre så tyckte jag ändå att bättre är ändå bättre. Faktum är hoppades jag på ett kvalificerat resultat eller i alla fall nära ett. När jag spanade in resultatlistorna kunde jag konstatera att mitt resultat hade trillat in och att vi fått behålla 44 poäng. Näe, det var inte vad jag hoppades på. Jag fick ett tips om att samla ihop kaninlortar och träna på att hund inte fick fram och nosa utan att få till kontakten i stället. Kanske en träning att plocka upp. Utan den där kontakten blir det svårstyrt på banan. |
Om migJag heter Emilia, född 1985 och bor tillsammans med min sambo Joakim och våra fyra hundar (tre papillon och en kooikerhondje) i vackra Hallands län. Arkiv
April 2024
Kategorier
Alla
|