06:30 satt vi i bilen mot tåget och hade denna dag 10 min till godo innan avfärd. För enkelheten satte vi oss där rullstolar och cyklar fick hålla till, så vi satt intill strollern med hundarna. Sambon fortsatte med våra bygghandlingar för uterummet.
En ljusare morgon att promenera i till mässan från stationen. Skönt att inte behöva stressa. Planeringen var att vi skulle vara på plats en timme senare än under lördagen, då det såg ut som att vi skulle in i ringen vid 10. Så vi anlände lagom vid 9. I entrén fick vi frågan om vi uppvisat vaccination och det hade vi ju inte och blev dirigerade fram till några och skulle visa upp. Med det skulle man fylla i något papper med texten ”införselbevis”. Jag fattade ingenting… Då fick vi frågan om vi skulle ställa ut och det skulle vi ju, då hade vi inte behövt uppvisa vaccination utan bara passera kvinnan som dirigerat oss i annan riktning. Intressant mindre…
Samma ring som under dagen innan och det kunde inte vara smidigare. När vi parkerat oss vid ringen så tog jag mig direkt till SKK´s monter för den där tävlingsmappen som jag hade kikat på under förgående dag, men köpte inte utan ville fundera lite. Nu hade jag funderat klart. Min röda från Royal Canon tyckte jag gjort sitt och ville ha en ny. Många gånger har jag tänkt designa en själv, men aldrig kommit till skott. En svart med SKK på kändes enkelt och smidigt. Jag flyttade genast över innehållet ur den gamla till den nya och även om den nya var bredare i ryggen så kändes den fullare än den gamla. Intressant, men nöjd med en uppfräschning!
Till denna dag hade jag en ny strategi med grabbarna i ringen, men först ville jag fråga ringsekreteraren om min idé var okej och det var inga problem - bara vi var uppmärksamma så rätt hund fick rätt kritik. Min tanke var att ställa båda grabbarna, men ändå ha hjälp av sambon. Så när jag visat Simba, så bytade sambon och jag över så jag fick ta Maximus. När domaren var klar med Maximus enskilda bedömning så bytte vi tillbaka igen.
Simba fick excellent med kritiken:
”Small typ, good head, nice earplacement, fine muzzle, neck and shoulders okay, lever topping, good rear, nice light mover”
Maximus upplevde jag var väldigt energisk och hade svårt att gå fint vid min sida, utan drog mig nästan fram som om han hade en dragsele på sig. Jag valde att göra någon (läs två) loopar för att få mer fokus på mig än att dra fram, men gick så där. Domaren bad oss ta triangeln igen. Blev inte mycket bättre, men skönt att få en ny chans att försöka få till det. Men han fick inte samma dragning till sambon som han hade haft efter mig när sambon gick med honom. Även om jag gick framför så kunde han inte annat än dra framåt och det blir ju inga snygga rörelser av det. Han fick kritiken:
”Pleasing head, good ears, expression okay, good muzzle, good frontplacement, shake and make is okay, level topline, unsettled on the move”
Med det blev han den ende i klassen som fick very good och fick lämna ringen så snart fyra excellent delats ut. Simba skötte sig fint i konkurrensen, men de fyra mörkare placerades och Simba blev oplacerad - eller som jag ser det 5:a.
Vi kikade klart på bästa hane innan vi lämnade ringen. Vi hoppades på att rasmontern för MAS hade nya personer att få ny input från, men det var samma som vi redan pratat med. En ny sväng kring försäljarna och plötsligt dök ett bekant ansikte upp. När poletten trillat ner kopplade jag att det var Johanna Bagge, för intill stod även Anders Bagge. Ett ytterligare känt ansikte dök upp och det var Kristin Kaspersen. Alla i samma hörna. Kul!
Jag hoppades på att hitta ett nytt utställningskoppel, då jag fick syn på att Simbas börjat gå sönder. Hittade ett ställ med många fina med blingbling på, men ingen som utmärkte sig tillräckligt mycket så det blev inget köp.
Klockan tickade och plötsligt behövde vi bege oss mot stationen för att hinna med tänkt tåg hem. Vi kunde inte promenera lugnt utan fick ha en ganska rask takt. Vi var sist på tåget och tågvärden visslade ganska precis när vi kommit ombord. Vi hann alltså preciiiiis med! Puh!
Champagnen stod på kylning hemma i hopp om att sista certet skulle erövras denna helg, men jag får vänta och hoppas på en annan gång. Jag hoppas jag hinner få ställa Simba i championklass innan veteranklass väntar… Nästa gång blir det repris igen på att grabbarna ska in i öppenklassen tillsammans igen. Jag tänker mig göra samma lösning som denna dag, men också att träna tillsammans med sambon så Maximus kan springa fint i ringen även med mig framför. Som ni förstår så skulle det vara väldigt smidigt med Simba i championklass det här året när båda tillhör öppenklass…
Det var svårt att lägga ner mapparna på golvet och tro att jag kunde ta en ”ostörd” bild, så gick bli en med de nyfikna också.