underbara,
duktiga,
arbetsvilliga,
godisälskande,
makalösa,
kloka,
smarta
och kärleksfulla Sally
fyller idag 11 år!
Ett fyrfaldigt leve,
hipp hipp hurra, hurra, hurra, hurra!
Stort GRATTIS,
Sally,
på din 11-årsdag!
<3 <3 <3 <3
Min helt fantastiska,
underbara, duktiga, arbetsvilliga, godisälskande, makalösa, kloka, smarta och kärleksfulla Sally fyller idag 11 år! Ett fyrfaldigt leve, hipp hipp hurra, hurra, hurra, hurra! Stort GRATTIS, Sally, på din 11-årsdag! <3 <3 <3 <3
0 Comments
Denna goa,
busiga, lekfulla, energiska, påhittiga, spralliga och helt underbara kille fyller idag 4 år! Minst och yngst i gänget, men han tar fortfarande mest plats. Trots sina ibland gråhårsskapande påhitt är han mycket älskad. Hipp hipp hurra, Simba, på din 4-årsdag! <3 <3 <3 Det där löpkaoset hade nog nått sin absoluta topp när jag skrev förra inlägget. Jag kände mig verkligen helt sjukt trött på stressen och frustrationen som låg som en dimma i hela huset.
Idag fick jag ett meddelande av min sambo som befann sig hemma (och jobbade) medan jag var på jobbet, där han skrev att Simba intresserade sig mer för våra skor i mer vanlig ordning än han gjort under löpet. Ett helt underbart lugn har lagt sig här hemma och det var verkligen efterlängtat. Simba har gått från att vara minst sagt ganska frustrerad och fokuserad på en enda sak så allt annat runt omkring honom varit i princip ointressant, till att vara tillbaka till sitt vanliga jag. En energisk, social och go kille som är uppmärksam på det mesta runtomkring honom. Nu ska vi definitivt njuta av lugnet innan nästa löp startar. Det vill säga när det nu kan tänkas vara, med tanke på att Sally låg ungefär ett halvår sent. Nog för att vi genomlevt flertalet löp sedan Sally flyttade hem till oss. Om jag minns rätt löpte hon för första gången när hon var omkring 6 månader. Sedan kom Tyra och att ha två löptikar var inget märkligt. I alla fall inte då. Ett litet tag senare kom Tamino in i bilden som fullt fungerande och van avelshane.
Det jobbigaste var då inte att Tamino var jobbig. Det var tjejerna. De red på varandra och Tyra var den som aktivt sökte upp Tamino redan från första löpdagen och ställde upp sig. Sedan Simba kom så fick vi väl lite mer att hålla koll på under löpen. Två intakta vardera av de båda könen. När Tamino kastrerades försvann hans intresse för tikar omedelbart. Tyra kastrerades inte långt efter när vi ändå opererade bort hennes juvertumörer. Vilket ju innebar att bara Simba och Sally fortfarande var intakta med sina könsdelar. Senaste löpet Sally hade var för ett år sedan. Vi hade räknat med att hon skulle löpa i sommar, men det inträffade inte. Utan vi upptäckte att hon börjat löpa nu för två veckor sedan. Inget större konstigt i det stora hela där heller och att löpet börjar närma sig slutet har tidigare ökat både fokuset på att komma nära och frustrationen på att det snart är för sent, från grabbarna. Tamino fungerade så och även Simba. Men, den här gången har det varit otroligt strängt. Jag har inte upplevt Simba så stressad av det tidigare och jag har aldrig sett Sally så extrem i sina tillsägelser när Simba kommit för nära. Faktum är har det nästan räckt att han tittat på henne. Jag vet inte om det hör till saken, men en av våra grannar tog kontakt med oss i veckan för att fråga om vi hade pågående löp hos hundarna, vilket vi ju har. Deras kastrerade hane hade reagerat med att vilja komma ut på natten, smita och försöka ta sig igenom staketet till oss. Grannen upplevde sin hund som stressad och tänkte att anledningen skulle vara ett löp, samtidigt som jag tycker att den teorin inte håller då hunden kastrerades vid 6 månaders ålder. Vi testade att låta dem träffas, på var sin sida av staketet, men det fanns inget intresse från honom då alls. Med tanke på omständigheterna kring den här gången får mig att fundera på om det är något särskilt med Sallys löp. Kan löpen vara olika? Luktar hon extra gott den här gången? Vad kan vara annorlunda? Jag är så trött - både mentalt och kroppsligen - på den här omgången löp. Jag hoppas så innerligt att vårt lilla helvete lugnar sig snart och återgår till det lugnare och normala. Vet att det kommer, men jag kan inte nog framföra att jag önskar att det redan är här.... Mina tankar fortsätter vidare på framtiden den dagen en ny individ ska flytta in. Just idag och nu känns det klokt att hålla på att enbart ha ett av könen hemma. Samtidigt var det tanken innan Simba korsade vår väg. Jag vet att det även i framtiden kommer sluta med rätt individ snarare än önskat kön, färg eller annat... Med anledning att det idag är fars dag och min egen firades redan igår, så vill jag passa på att hylla våra fyrbentas pappor.
Tamino kommer från Tyskland med en tysk mamma och har en svensk pappa som heter La Rocca's Sunshine. Sallys pappa är ju vår fina Tamino von Schwabenhof. Tyras pappa känner vi inte till alls, mer än att han heter Dizzy Digger's Barcley-Santana. Simba tycker i alla fall jag är en liten kopia rent utryckmässigt av sin pappa Eglam's Chico Alvin De Cliff, aka Alvin. Stort grattis till alla pappor! Jag var hemma tidigt idag och kunde äta middag ihop med min hemmaarbetande sambo. Alla utom Tamino följde med upp till köket, men det dröjde inte länge innan vi hörde Taminos tassande i trappan. Plötsligt ändrades tassandet till ett mer tumlande ljud. Vi förstod snabbt att Tamino snavat och ramlat ner för trappan. Snabbt for vi ner för att se hur det gick för honom. Han såg allmänt överraskad ut och såg vid första blicken oskadd ut.
Men.. Han uppvisade ett gungande huvud och han höll huvudet på sned. När han tog sig fram såg det allmänt virrigt, vingligt och cirkulärt ut och han snavade över en än icke uppackad rullgardin och föll ihop. Reste sig visserligen snabbt igen. Jag blev rätt uppskrämd och befarade det värsta ganska snabbt. Den ständiga frågan om veterinär behövdes kontaktas dök upp eller om vi skulle avvakta. Jag tänkte mig först kunna söka på nätet. En troligen aldrig bra idé. Stroke dök upp och hjärtinfarkt. Samtidigt som det kunde vara någon betydligt enklare förklaring som yrsel. Men det fick knappt plats i mitt huvud efter att stroke tagit sin del. Näe, hellre ringa en gång för mycket till djursjukhuset än en gång för lite. Som vanligt i luren är det alltid min bedömning som måste ske om jag vill att veterinär ska kolla honom eller inte, eftersom råd är svårt att ge utan att se hunden. Tamino är ändå 13 år och jag tyckte beteendet såg otäckt ut, även om han vid telefonsamtalet bara höll huvudet snett och i övrigt såg helt normal ut. Jag valde att få komma in med honom. Turligt nog behövde vi inte vänta på någon tid, utan det var bara för oss att kasta oss i bilen och köra för att hinna i tid. Middagen fick vi ställa in i kylen igen. På plats fick jag - eftersom sambon fick vänta kvar i bilen utanför - berätta händelsen igen. Veterinären observerade Tamino medan han nosande rörde sig runt i undersökningsrummet. Tog tempen, som var normal. Kollade rörligheten i nacken, som fungerade som den skulle. Pupillerna som reagerade normalt. Ingen smärtpåverkan. Stroke kändes uteslutet och tydligen inget vanligt hos hundar. Veterinären berättade ha haft enbart ett sådant fall. Diagnosen vestibulärissyndrom - eller betydligt enklare sagt: yrsel. Ungefär som att vi människor kan få kristaller i örat och bli yra. Det kan ta lite tid, men det går över och verkade ofarligt. Så länge han inte ramlar ner för trappan fler gånger. Inget spring i trappan ett tag framöver för vår äldre herre och lite extra vila. Inget jag tror, men han kan bli påverkad av yrseln, må illa och sluta äta och dricka och därmed behöva extra hjälp. Men det tycker i alla fall jag att vi håller oss borta ifrån. Han har inte ont och verkar vara sitt vanliga jag, om än dock yr. |
Om migJag heter Emilia, född 1985 och bor tillsammans med min sambo Joakim och våra fyra hundar (tre papillon och en kooikerhondje) i vackra Hallands län. Arkiv
April 2024
Kategorier
Alla
|