På vägen dit trodde jag att vi inte skulle komma fram. Min "nya" bils hastighetsmätare gick ner i botten trots att bilen fortfarande drog framåt. Två gånger dessutom! Läskigt värre och ordet fartblind fick sig en helt ny betydelse! Frågan är bara vad felet kan vara. Fram kom vi som tur va.
Tamino undersöktes inför sedering. Han skulle få lugnande inför röntgen. Får dem det direkt i blodet så faller de ihop ganska fort och får dem det i en muskel så går det lite långsammare. Tamino fick sin i en spänd lårmuskel och skötaren varnade för att det kunde svida till. Tamino brukar inte reagera så starkt, men den sprutan kändes.
Vi väntade på att han skulle bli trött. Det skar i hjärtan och kändes så hemskt att se sin kära hund dämpas ner allt mer.
Vi fick vänta lite längre än tänkt då det strulade på röntgen. Omkring femton till tjugo minuter. Jag satt vid Taminos sida och var uppmärksam på hans tillstånd. Jag blev orolig. Han andades inte regelbundet, utan tog lite ansträngande andetag till att inte ta något alls. Så jag tog tag i en skötare som kom in och kollade till Tamino. Läget var okej, men de valde ändå att komma in och kolla till Tamino lite extra.
Det var nästan så att Tamino började vakna till innan vi skulle in på röntgen. Två bilder togs och tillbaka till undersökningsrummet för ytterligare väntan.
Dock när veterinären kom in så fick vi inget besked om hur röntgenplåtarna såg ut. Hon ville ha fler kollegor till att titta på bilderna innan hon uttryckte sig. Vilket innebar att vi kunde lämna och vänta ytterligare på hennes telefonsamtal.
Utifrån den tiden vi tagit bilderna, så tog det nästan sju timmar innan veterinären ringde. Det hon sa fick mig att bli helt nollställd, utan ord och...ja, chockad är nog ett bra ord till att beskriva min känsla.
Taminos röntgenbilder hade inte gett något, förutom en helt frisk rygg. Inga som helst tecken på diskbråck, vilket innebär att veterinärerna inte kan bekräfta att det faktiskt var diskbråck. Andra möjligheter är att det var en muskel som hittat på något.
Chockad var ordet. Jag visste inte vad eller hur jag skulle prata med veterinären i telefonen. Jag hade varit så inställd på allt vad diskbråcket skulle kunna innebära. Vila, vila, stillhet, försiktighet, läkning, tid, massor av tid, rehabilitering och i absolut värsta fall en operation. Men, det blev inget av det. Tamino är helt... återställd?
Tankarna bara flög runt i huvudet. Hade han haft diskbråck? Hade det läkt så fort eller vad var det annars han reagerade på så kraftigt den fredagsmorgonen?
Bäst av allt är att han inte har diskbråck, utan han är hel och frisk!
Medicineringen vi påbörjade ska vi fullfölja och avsluta. Fortsätta med vila i ett par veckor och sedan lugnt öka aktiviteterna och promenaderna. Sen är det bara att invänta att karenstiden går ut och sen kör vi igen!