Jag och min flock vill önska er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR! =)
Jag hade hoppats på ett vackert vinterlandskap att fira nyår i, lik på bilderna nedan som jag tog i början av december månad. Men gott sällskap, god mat och en riktigt trevlig kväll kommer väga tyngre. Jag och min flock vill önska er alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR! =)
1 Comment
En trött Sally... Sallys och min lilla rallydebut gick inte som jag hade föreställt mig och inte poängen vi fick heller. Jag hade varit ganska nervös flera dagar innan, men ju närmare dagen kom desto lugnare kände jag mig. Jag ville inte att mina känslor skulle sätta fälleben på oss. Vi var på plats i god tid, men att inse att vacinationsintyg och stamtavla låg kvar hemma gjorde inte mig lugnare. Jag skickade iväg sambon, då jag tänkte att jag inte skulle kunna hålla bilen i laglig hastighet och då var det bättre att han fick köra. Fem minuter innan banvandringen skulle börja var han tillbaka och jag kunde snabbt anmäla min ankomst och betala. Stressen fick jag snabbt försöka lägga åt sidan, men det är möjligt att den låg kvar omedvetet och störde. Jag hade tränat lite med Sally en stund innan det var vår tur att gå in på banan och då gick det hur fint som helst. Men väl inne på banan så var i princip allt annat än jag intressant enligt Sally. Hon verkade gå i sin lilla egna värld, tittade på publiken, såg någon hon ville hälsa på och nosade runt lite. Jag hade bara hennes uppmärksamhet korta stunder trots att jag pratade med henne hela tiden. Jag kände att hon inte hade den energin hon brukar ha och när hon sedan somnade på läktaren misstänker jag att det var den stora boven - att hon var trött. Jag tränade även efter att hon fått sova på läktaren en stund och då kändes hon piggare och mer allert. Men det har inte varit långvarit för hon har nog sovit hela dagen idag. Vi kammade hem 31 poäng och kom på en 25e plats bland typ 28 startande ekipage. De största poängavdragen låg på att vi gjorde några missar med utförandet på några av skyltarna och blev bara där av med 40 poäng. Jag vet inte vad som hände där, men jag minns att Sally kom ur position och valde andra vägar än de vi skulle gå. Jag samlade bara ihop oss då och fortsatte. Tävling. Jag satt och smakade på ordet en stund och kom att tänka på träningstävlingen vi hade haft på sista kurstillfället. Just för att det kallades "tävling" så var alla mer nervösa än när vi hade kört banorna de andra tillfällena, men de gångerna var det bara "träning". Det känns som att det i våra hjärnor - eller i alla fall i min - skapas krav på prestation och allvar just bara med hjälp av ordet tävling. Under en träning upplever jag att det är mer okej att det går lite fel, att man är mer avslappnad och har mer roligt än under en tävling. Jag ska prova att nästa gång inte tänka på cupen som en tävling alls utan helt och hållet som en träning och se om det får någon effekt. Men jag har på ett sätt ändå vunnit - erfarenheten att tävla - och det är definitivt alltid något. Varför sätta så höga krav på sig själv och hunden redan första gången? Vi får fortsätta träna, komma tillbaka nästa cuptillfälle och inte glömma att ha roligt! ;) Sallys rehab är klar. Efter en tids uppehåll från själva simningen då troligen löp störde hennes simteknik, så hade vi förra gången på Halmstad hundsim hennes sista rehabtillfälle och då simmade hon hur fint som helst. Att bara avbryta simningen tyckte jag var en dum idé, då jag ansåg att hon behövde fortsätta simma för att hålla sig i trim och jag var orolig över att hennes problem snabbt kunde komma tillbaka. Därför valde vi att fortsätta att simma utan Anna - frisim med vibb. Man har en timme till förfogande under ett frisim-tillfälle och då såg jag även möjligheten att kunna ta med Tyra och även simma henne som en aktivitet - både mental och fysisk. Vi började med Tyra då Anna skulle hjälpa oss att introducera Tyra i poolen, även med att välja ut rätt flytväst och med en snabb kik på hennes teknik. Det märktes att det var Tyras första tillfälle i poolen och att hon inte visste vad som förväntades av henne, precis som när Sally simmade första gången. Att Tyra är mer explosiv var det heller inga tvivel om då det skvätte ordentligt om hennes simtag. Dock hade hon en riktigt fin teknik. Något jag själv kunde se var att hon spretade på tårna på framtassarna vid varje simtag. Hon var jätteduktig och jag blev dyngsur! Anna tackade för sig och lämnade oss när vi skulle börja simma Sally. Jag höll koll på att hon skulle använda sina bakben fint. Men hon låg bara och flöt omkring med bakänden med bara några bensparkar medan frambenen jobbade hela tiden. Vi provade jetstreamen för att få henne att komma igång, men det funkade inte någon längre stund, så vi kallade in Anna igen. Givetvis måste man göra bra ifrån sig när fröken kommer in och tittar till en och Sally simmade hur fint som helst under tiden Anna var på plats. När hon försvann igen så gick hon tillbaka till fuskandet. Efter simningen blev det avslappning på vibben, något som Tyra verkade ta med ro. Ser fram emot nästa tillfälle när tjejerna ska simma. =) På hemvägen syntes det på Tyra att hon blev väldigt sömnig. Hon kunde knappt hålla ögonen öppna den lilla sträckan hem. I morgon är det rallydebut för Sally och mig, visserligen bara inofficiellt men ändå. Jag känner mig ganska lugn med några fjärilar i magen. Jag hoppas att jag lyckas göra det jag lärt mig speciellt när det gäller att ta kontrollen över nervositet och tävlingsnerver. Håll tummarna för oss! =) Julfirande. Med separerad familj så blir julfirandet längre än bara på självaste julafton. Mina systrar dök upp hemma hos mig på lördagen för att få ordning på julgodiset som vi skulle ha på julafton. Något vi alltid gjort - för visst måste man ha hemmagjort godis på julafton? =) Dan före dopparedagen firades hemma hos min pappa med familj. Mycket julmat, godis, klappar och tomtar. På motorvägen på vägen hem gick i sextio på grund av snön som föll så fint och fort. Tråkigt nog låg den inte kvar när jag väl vaknade på julaftons morgon. Men julfirandet stannade inte för det. Vi gjorde oss i ordning och drog vidare till min mamma och styvpappa. Där firade vi med mormor och morfar, syskon (en respektive) och mina blivande svärföräldrar. En riktigt mysig och trevlig kväll. Jag blev riktig nöjd över vad tomten gav mig och jag hade tydligen varit väldigt snäll, för jag fick en hel hög med klappar. =) Kvällen eller rättare sagt natten tog en otrevlig vändning - jag fick huvudvärk som blev värre när jag bäddat ner mig för natten. Jag vaknade några timmar senare och insåg att den fortfarande inte släppt, så jag fick masa mig upp och ta tabletter och kröp tillbaka till sängs. Tog tid innan jag lyckades somna igen och när jag vaknade med ett ryck på grund av en märklig dröm så var huvudvärken borta. Dock har jag haft efterkänningar hela dagen - en konsekvens av många timmars smärta. Idag har vi varit hos min sambos mormor och det kändes som en väldigt lagom aktivitet. Att prata med några av hans kusiner och morbröder och mostrar var väldigt trevligt. Bästa efterrätten också - glass! Lite middag hos sambons föräldrar sen körde vi hem. Jag somnade säkert flera gånger under vägen och det är skönt att nu sitta och mysa i soffan med alla vovvar och sambon framför en rolig film. Jag hoppas ni alla njuter av julen och alla nära och kära och era kära vovvar! =) Jag har fått hem mitt första MINX-halsband och jag är så grymt nöjd över hur fint det blev! Jag inser också att det är beroendeframkallande, för det var verkligen kul att komponera ihop! =P Jag var dock ganska nojig över att det inte skulle bli så bra som jag föreställt mig - men det blev definitivt som jag tänkt mig! Superhäftigt! =D Sally blev jättefin i halsbandet! Hoppas hon gillar det också! =) Jag är överraskad! Som Sally berättat tidigare så har vi inköpt en klövjeväska till henne, för att ytterligare hjälpa henne i rehabiliteringen av hennes bakben och rygg. Den ska hjälpa till att stärka och stabilisera. Jag tog igår hjälp av Anna på Hundsimmet för att försäkra mig om att väskan satt bra på henne - annars hade vi fått byta. Det kändes viktigt att den satt rätt för att verkligen hjälpa henne, så att den inte gjorde mer skada genom att sitta på något sätt fel. Men den satt precis som den skulle och det var skönt det. Sally var inte alls road av att ha den på sig, utan stod helt som förstenad tills den togs av. Men idag tyckte jag att vi skulle börja använda den ordentligt. Jag var dock osäker på om den gick att ha ovanpå Sallys vanliga kappa, men det gick hur bra som helst. Hon stod helt stilla när hon hade fått den på sig och jag väntade mig samma strid som jag hade fått när jag skulle ha ut henne med sin röda overall för några dagar sedan. Jag lockade med godis två gånger i hallen innan vi gick ut och jag stötte inte på några som helst protester alls från henne! Jag blev riktigt förvånad, men också lättad! Hon travade på hur fint som helst och det märktes på henne att hon hade väskan på sig. Hon såg ut att ha en viktig uppgift som hon tog på allvar. Inte en enda protest under hela promenaden! Wow! Men det är ju perfekt, för den kommer göra nytta för henne. Jag hann egntligen bara några hundra meter hemifrån när jag insåg att Tyra också kan ha enorm nytta av en klövjeväska. Så hon kommer definitivt få en inom kort. =) Sally tar ordet! Idag åkte jag och Matte till Anna på simmet. Det var ett tag sen jag fick simma då det inte gick så bra sist jag simmade. Matte och Anna misstänkte att det kunde bero på att jag kunde vara smart nog att fuska eller att det kunde bero på mitt löp. Jag är tydligen inte tillräckligt smart för att lyckas hålla mig ifrån pöölen - för idag fick jag dyka i den igen. Jag simmade så gott jag kunde, trots att löpet fortfarande gjorde sig påminnd. Jag tror det var det som störde lite, men både Anna och Matte verkar vara nöjda över min insats - även på den vibrerande pallen där jag gick göra fjärren. Jag är tillbaka! Vidare snackade Matte om att det skulle bli frisim för både mig och Tyra, eftersom jag inte behöver rehab längre utan bara behöver fortsätta träna i pöölen. Ska dock bli väldigt kul att se Tyra i pöölen... Matte och Husse tror att det skulle göra henne gott att också träna simning. Innan vi skulle åka hem så fick Matte för sig att jag skulle ha på mig en klövjeväska. Hon ville ha råd av Anna om att den satt som den skulle. Matte VET att jag avskyr att ha saker på mig - oavsett vad det är och till vad - och ändå ska jag också ha denna.... Tydligen ska den vara bra för min rumpa och mina bakben, men jag förstod inte på vilket sätt. Hon kan ju glömma att jag tänker samarbeta i den! Hon får minsann truga på! See you later!! // Sally - labben En härlig bild som hänger inne i arenan! Fredagsmyset bestod av en sväng till Hundarenan för lite inomhusträning. Jag måste erkänna att jag redan börjar bli ganska nervös inför rallytävlingen den 29 december. Jag vill så gärna att det ska gå bra! Jag tränade på att ha Sally gåendes vid min sida, för att hon har en tendens att gå nästan framför mig i stället för att hålla sig vid sidan. Att hon inte är vid sidan skapar vissa problem - exempelvis att jag kommer snubbla över henne vid vänstersvängar. Hon tycker verkligen det är superkul att träna - så hon kör allt hon kan vid vissa tillfällen och är helt och hållet uppspelt. Något som definitivt inte kommer funka på tävling, för hon lyssnar inte utan väljer att göra sånt hon anser att jag sagt till henne att göra - trots att jag inte sagt något. Jag inser också att jag behöver vara samlad och inte tänka på att det är tävling och allvar - för meningen är att ha roligt. Jag minns också kursavslutningen på rallyn där fortsättningsbanan gick så underbart bra - jag behöver hitta vad jag gjorde då och det känns verkligen inte lätt, men vem har sagt att det ska vara det? Sally fick göra lite apport också med en nyinköpt dummy. Det är nog minsann lite retriver i henne! ;) Sambon tränade Tyra med lite moment som de fått med sig från allmänlydnadskursen som de är aktiva på. Tamino fick göra sitt första besök i arenan. Han fick öva på att bli utställd. Att springa i ringen med honom och samtidigt försöka få kontakt med honom resulterar lätt i att han springer in i benen på en - vilket inte är så lyckat. Så jag provade att inte ha ögonkontakt med honom och då gick det bättre. Han är duktig annars på att stå fint - så jag hoppas det går riktigt bra på MyDog i januari. Han tycker det är väldigt kul att träna, viftar ständigt på svansen och söker uppmärksamhet, men blir snabbt trött. Jag hade en bokad tid hos Anna på Halmstad hundsim idag, en tid som jag hade helt klart för mig var klockan tretton. Tjugo över tio ringer hon - jag hade haft fel! Skit! Kan det bli mer pinsamt? Ja faktiskt, genom att berätta om det här.. Men det sägs att det är mänskligt och att det händer mer eller mindre alla, så jag får trösta mig med det. Meningen var att vi idag skulle kolla hur Sally simmar - om hon tänkte simma så fint som hon gjorde från början eller om något felar och att hon inte använder sina bakben lika flitigt. Jag hade bokat in en tid hos en ortoped ifall Sally inte simmade med sina bakben. Men eftersom Anna hade nästa lediga tid efter tiden hos ortopeden så fick jag omboka den, vilket som tur var gick så här nära inpå jul. Så på sätt och vis löste det sig bra ändå, men jag skäms ändå över att jag missade tiden hos Anna idag... Vädret bjöd på kyla, sol och en klarblå himmel - detta ihop med hundarna och kamreran är så underbart! Dock, eftersom det var så kallt så valde jag att låta Sally ha sin fina röda overall på sig. Hon vägrade gå för att visa sin protest mot att behöva ha overallen på sig. Jag trodde att jag skulle få henne att förstå att hon visst kunde gå i den. Jag försökte i hela fyrtio minuter med att få henne att vilja gå utan att jag lockade med godis - men icke! Tillslut gav jag upp. Jag visste att jag bara hade några timmar kvar att njuta av solen innan den skulle försvinna, så jag tog av henne overallen. DÅ minsann kunde hon röra sig och hon gjorde glädjeskutt! Jag hade med mig en liten väska där jag hade med den vanliga blå kappan som hon fick på sig i stället och där hamnade overallen för att jag skulle slippa bära på den. Nu blir det träning för att hon ska vänja sig vid den och förhoppningsvis börja gilla den. Jag är så glad! Jag fick i eftermiddags besked om att jag blivit antagen till kursen socialrätt på Högskolan i Halmstad! Jag sökte till den kursen förra omgången också, men blev bara reserv och kom inte in, vilket resulterat i att jag efter min uppsägningstid blev arbetssökande. Hösten blev inte som jag hade planerat, för jag tänkte att jag skulle haft kvar mitt jobb tills jag hittat annat. Men allt blir verkligen inte som man tänkt sig när ödet tänkt sig något annat… Jag tänkte berätta att jag den senaste månaden fått erfarenheten om att ha löptikar ihop med en okastrerad och van avelshane – vilken pärs det har varit! Jag hade uppfattningen att hanen var den aktiva i uppvaktningen – att det var han som flörtade och fjäskade för att få tiken att så att säga släppa till. Men när Tyra började löpa den 11 november fick jag se något annat – Tyra var den som var aktiv så jag observerade ofta hennes beteende för att lära mig om processen. Tyra sökte upp Tamino och verkade böna och be om att få bli uppvaktad och parad. Tamino behövde knappt göra något mer än att hålla koll på när den rätta tiden var inne. Tyras första vecka var väldigt lugn i jämförelse med hennes andra två veckor. Hon gnällde mer eller mindre konstant och fann ingen ro att lägga sig. Helst ville hon stå med rumpan mot Tamino – som var förvisad till en hage gjord av kompostgaller. Där var det enda stället hon var tyst på. Helt hopplöst, för varje gång vi vände ryggen till så stod hon vid hagen. När Tyras löp lugnat ner sig så smygstartade Sallys löp. Eftersom hon alltid håller rent efter sig under löpen så är det svårt att veta exakt när hennes började, men vi tror runt den 20 november. Jag trodde med tanke på den nya erfarenheten att Sally skulle bete sig lika dant som Tyra, men icke och det var väldigt intressant att se. Sally är en fin dam som väntade på att bli uppvaktad – under höglöpet i alla fall, annars åkte Tamino på en hel del morrningar och stryk. Inte för att det stoppade honom direkt… Jag var på möte och där skulle jag presentera mig och berätta något roligt och jag valde att berätta att jag hade två löptikar och en okastrerad hane hemma. Jag fick då frågan om hur hanen mådde, men jag tyckte att frågan skulle ställas om till hur jag mådde. Tamino tycker jag inte mått annat än som en prins, medan jag fått stå ut med allt gnällande, övervaknande och omständiga med det hela. En annan tjej berättade att hon hade samma bekymmer, men att hon hade en okastrerad hane hemma som kände av löptikarna i deras hemtrakt. Alla har vi våra små helveten på olika sätt, som är mer eller mindre roligt. Hur som helst, Tamino tog alla chanser han kunde få tag på. Promenaderna tyckte han var väldigt bra tillfällen, eftersom tjejerna kommer honom närmare då jag brukar hålla dem på samma sida om mig. Men när det var som värst fick jag ha Tamino på andra sidan och även här hålla stenkoll på honom. Den sista veckan var han som en ål i famnen på mig. Plötsligt från en dag till nästa så var inte Sally intressant längre. Äntligen är det över – för den här gången! Att åka på dans kvällen innan en utställning är egentligen ingen bra idé, men det gjorde vi. Det var svårt att låta bli speciellt när Sannex stod på scen. Dessutom hade jag en grymt bra kväll med så mycket dans att mina fötter glödde på hemvägen. Mindre roligt var vetskapen om att smhi lovat nästan tjugo minusgrader under dagen, när vi visste att utställningen skulle äga rum i ett ridhus. Men efter några timmars sömn tog vi oss upp och pälsade på oss så gott vi kunde. På grund av - enligt min mening - dåligt organiserad administration så var det väldigt segt att komma in till ringarna. De hade en person att kolla på vaccinationsintygen, en person som i en lista skulle leta upp varje hund och på så vis hitta vilket nummer de hade och en person att leta upp nummerlapparna. Kön växte och många fick stå ute i kylan och vänta. Så plötsligt blev det väldigt bråttom för vår del då papillonerna hade börjat bedömas i ring tre. De sa i inchekningen att alla papilloner skulle släppas in först. En funktionär sa till och med att de skulle börja utan oss och att vi därmed inte skulle får delta. Därför fick jag springa från inchekningen och direkt in i ringen. Irritationen och den plötsliga stressen fick jag lägga åt sidan för att kunna göra ett gott intryck med Tamino. Han hamnade på en fjärdeplats i konkurrensen med tre andra hanar. Han fick hp med kritiken: "Hane av bra storlek. Fint huvud. Något tunnt nosparti. Något vid i fronten. Bra vinklar fram och bak. Mycket vacker päls och färg. Rör sig okej. Bra temperament." Ut ur ringen flög jag för att byta ut Tamino mot Sally, som skulle in direkt efter. Hon hamnade också på en fjärdeplats i konkurrensen med tre andra tikar. Hon fick kritiken: "Söt tik som ger ett lite tungt intryck. Bra proportioner. Kunde ha lite längre hals. Fina ben och tassar. Bra vinklar fram och bak. Trevligt temperament. Fin päls och färg." Sen hade vi gott om tid innan det var dax för Tyras tur. Vi var sociala med två tjejer, varav den ena också har en kooiker från kennel Moonhaven. Vi hade en hel del att prata om och det var väldigt trevligt, så vi hoppas träffas på fler utställningar eller kanske till och med andra tillfällen. Tyra var ensam i sin klass och tog hem förstapriset med hp och kritiken: "Vackert huvud. Utmärkt pigment. Bra öron. Utmärkt hals och rygg. Bra kors. Rätt bra bröstkorg. Välvinklad. Bra ben och tassar. Rör sig bra." Hon fick tävla mot bästa hane - samma hane som hon mötte förra utställningen - och utgången blev den samma som sist. Hanen tog hem BIR och Tyra BIM - trots att domaren inte gillade att hanen hade svansen så högt över ryggen, men tydligen hade Tyra sin för långt ner. Även hennes nos satt stundvis fast i marken - vem kan motstå hästskit? Sällsynt och en delikatess enligt Tyra. Med frusna tår som värkte var det skönt att få packa ihop och bege sig hemåt. Det blev två stopp på vägen - först ett välförtjänt besök på stranden där vi njöt av solen och den vackra omgivningen och sedan middag i form av pizza. Nu är tårna varma igen och vi är trötta efter att ha frusit, men vi myser i värmen av värmeljus och tre varma hundar. Jag tycker att det är en fantastisk när vädret kombinerar snö och sol. Att kunna kombinera ihop dessa två med tre hundar och en kamera gör det hela mer underbart. Hoppas på fler soliga dagar nu när snön ändå ligger vit. =) Jag blev av Anna rekomenderad att inskaffa en klövjeväska till Sally. Det skulle få henne att sträcka på sig bättre och på så vis kunna minska på hennes ryggsmärta. Även att kunna stärka upp hennes rygg på ett bra sätt. Beställde en Ruffwear ApproachPack klövjeväska, som enligt rekomendationen skulle vara den bästa på marknaden. Vi trodde dock att den skulle gå att använda till både Sally och Tyra, men om Tyra ska ha en får vi skaffa en egen till henne. Den vi fick hem passade precis till Sally. Medan vi ändå var i farten med en beställning så tyckte jag att vi skulle passa på att ta hem ett regntäcke till Tyra. Hon har visserligen - än så länge - inte visat att hon haft ont av varken regn, snö eller kyla men jag tyckte att det kunde behövas ändå. Jag har hört talas om bland annat vattensvans och går det att förhindra så tycker jag man ska göra det. Dessutom om regnet verkligen öser ner som om himlen öppnat sig så kan det vara skönt att inte få in en mer eller mindre dränkt hund in i hallen. Sally har en blå och Tamino har en svart, som de passar fint i. Jag trodde att Tyra i och med sin nästan orange färg skulle passa fint i ett olivgrönt regntäcke, så det följde med ett sådant hem i brevlådan idag. Visst blev hon fin? =)
|
Om migJag heter Emilia, född 1985 och bor tillsammans med min sambo Joakim och våra fyra hundar (tre papillon och en kooikerhondje) i vackra Hallands län. Arkiv
April 2024
Kategorier
Alla
|