Ett val som visade sig vara rätt klokt. Dock inte i avseende på domare, utan på att Tamino i början av december drabbades av misstänkt diskbråck och därmed fick medicinering som hade en månads karens. Surt som fan, men Taminos välmående väger tyngre än hans medverkan på utställning. Men som sagt, det gör inte det hela mindre surt.
Jag lovade sambon att slippa följa med och med bara en medföljande hund, så började jag kolla på alternativa färdmöjligheter. Samåkning gick inte att få ihop av olika anledningar. Att köra själv var en möjlighet ihop med att ta tåget. Frågan var bara vilket jag skulle vinna på. Efter att ha räknat på det, så var tåget det billigaste alternativet. Dessutom slapp jag ligga och köra, utan kunde i stället spana in omgivningen vi for igenom.
Tågen hade väl inte de mest perfekta tiderna utifrån mina egna önskemål. Men med min planering så blev det rätt bra. En två-kilometers promenad till mässan från tåget skulle jag väl orka med. Då fick jag tänka på att packa så lätt som möjligt men ändå få med mig det som absolut behövdes.
Ställde klockan, tog mig upp och gjorde mig klar. Packade ner frukosten och tog med mig packningen, Sally och sambon ut till bilen. Ja, jag behövde ju skjuts till tåget. Tåget stod intill perongen när vi fixat biljett och sen var det bara att stiga på och tacka sambon för skjutsen.
Tågfärden gick som på räls, bokstavligen. Ett smidigt sätt att resa och kunna slappna av och bara njuta utan att behöva ta hänsyn till bilkörning eller andra medtrafikanter. Jag tror till och med att resan gick snabbare upp till Göteborg än om jag skulle kört.
Dock var det då den där lilla promenaden. Den såg inte allt för krånglig ut på google maps, men när jag kommit ut från centralstationen hade jag noll koll på vilket håll jag skulle börja gå och då trots att jag hade hjälp igång på mobilen.
Jag valde en riktning och hoppades på att den var rätt. Jag insåg på min promenad att det likt förbaskat blivit några prylar för mycket, precis som det brukar bli. Sally tyckte att det blev superkallt om tassarna och började hoppa på tre ben. Direkt efter ett övergångsställe fick hon nog och satte sig med frambenen upp i luften. Så sett var det tur jag hade med mig en väska att ha henne i, även om jag är emot att bära hund när de kan gå själva, men hon vägrade gå. Det gick snabbare att bära henne, men jag fick pass upp för det var riktigt glatt på sina fläckar.
Plötsligt kände jag igen mig och hittade fram till Svenska mässan. Yes! Och snart därpå hade jag även hittat in till ringen där papillonerna höll till. Först då kände jag mig vaken och hungrig nog för frukost. Sedan stod jag och tittade på alla fina hundar.
När det var veteranklassen för hanar drog det i mig. Jag hade tanke om att meddela att Tamino inte skulle delta, men såg aldrig ett bra tillfälle. Ringsekreteraren befann sig i motsatt sida och dessutom intill en annan ring, så jag ville inte störa. Därför fick jag också höra att man ropade efter hunden med nummer 861 - Taminos nummer. Jag ville låta Tamino delta, men ja...
Snart blev det Sallys tur. En hel hög med tretton öppenklasstikar, där Sally är sist ut. I ringen träffade en vän som jag ärligt nog inte minns när jag träffades sist. Ett trevligt möte och dessutom någon att fördriva tiden med innan vår tur blev.
Domaren tog god tid på sig. Sally fick excellent med kritiken:
"A little on the masculine side for me. Tail to flat. Good eye. Good earshape and well handled."
Öhhhmmm... Inte för att jag på något vis tycker illa om att Sally får excellent. Jag är superstolt över när det sker. Men kritiken var väldigt klen, om inte extremt klen. Jag hade förväntat mig mer.
Alla tretton tikar fick excellent och i konkurrensen så blev Sally oplacerad. Min vän och hennes tik hamnade däremot i placeringen. Stort grattis!
Sen blev det en shoppingrunda. Jag hade dagen innan bestämt mig för en canvasbur, då en vanlig stålbur är så tung att bära med sig och jag vill ha något enklare när jag ska på tävling själv. Så 4Dogs fick jag leta upp och där blev köpet. En canvasbur i rosa camoflage, med halvt gömda fjärilar på.
Tur nog ringde jag min sambo i en kort fråga och han påminde mig om godis. Visst ja, träningsgodis skulle jag ju ha också! Så blev det köpt också, när jag hittade den montern. Två askar i ett paketpris. Hmm, skulle jag ha två eller fyra? Ytterligare tyngd i packningen skulle det ju bli, så det blev fyra. Hur logiken nu där gick ihop?! Haha!
Med ytterligare packning och en rosett förståss, så började vi bege oss hemåt. Eller ja, tåget först och främst. Nu hade jag ju också lite bättre koll på vart jag skulle gå. Framme på stationen så fick jag konstaterat att jag nyligen missat en avgång hemåt och fick därmed vänta i 45 minuter innan nästa.
Väl på tåget fick vi prova den nya canvasburen. Sally var väl inte mäkta imponerad utan ville hellre ligga i mattes knä, något hon vill när hon är riktigt trött. Men buren var inte så dum efter en stund ändå.
Det var skönt att komma hem - det tyckte både jag och Sally. Tog nog inte lång stund innan Sally slumrade djupt.