Det var en officiell utställning och vi har ju lite erfarenhet från sådana nu, men när vi anlände efter två timmar i bilen, så såg det så fjuttigt ut med en ring och ett litet antal ägare med bilar som inte fyllde ett par åkrar typ. Det såg mer ut som en liten inofficiell utställning.
Vi fick starta tidigt för att hinna fram till att bedömningen skulle börja. Två timmar för att köra nästan 15 mil. På vägen mötte vi en hel del regn och vi hoppades att dagen skulle bjuda på uppehåll.
När vi kom fram kände vi snabbt att vi valt fel klädsel, för det var varmare än vad vi hade förväntat oss. Även om det var molnigt så trängde solens värme igenom.
Tyra hade katalognummer 55, så vi beräknade att om domaren dömde 20-25 hundar i timmen så skulle vi ställa vid halv 12. Klockan 13 tog de en timmes lunch och då var bara valparna och hanarna bedömda och placerade.
Med hela 18 tikar i öppenklassen så tog det även sin lilla tid innan det tillslut blev Tyras tur. Klockan var då runt 15.30. Med tanke på de svårigheter jag haft med Tyra i ringen de senaste gångerna – då hon dragit sig ifrån mig och med nosen i marken – så kändes det som att idag var den dag då det skulle gå betydligt bättre och till min stora glädje så hade jag rätt. Hon följde med mig superfint och hade en betydligt bättre kontakt med mig jämfört
med tidigare.
Tyra fick very good med kritiken:
”2 years. Nice type. Good female head. Good chest. Nice bone with good angulation. Goes fast. Good coat, but the white must be more clean. She is too shy. She MUST be more free.”
Tyra ryggade redan på bordet från domaren. Han hälsade knappt innan vilket gör att Tyra tycker att hans tafsande i hennes personliga zon kom alldeles för plötsligt. Han tyckte då att hon i stället skulle stå på marken när han skulle känna på henne, men det gjorde saken bara värre när han hängde över henne och trodde att han skulle komma nära. Hon fortsatte att backa och ville inte vara med på hans villkor. Jag trodde att om han fick bjuda henne på godis som jag hade med mig, så skulle det gå bättre. Men hon hade redan en uppfattning om domaren och ville inte lita på att han skulle pilla på henne, vilket gjorde
att domaren tyckte att hon var för blyg.
En väldigt orättvis bedömning anser jag, då man inte hänger sig över en hund för att hälsa på den och absolut inte över en kooiker som är en känsligare ras som själv vill ta initiativet att komma fram och hälsa. I alla fall brukar Tyra själv vilja ta initiativet att hälsa och gillar inte när personen gör det. Domaren gick helt enkelt över hennes gräns. Jag försökte smått förklara på engelska att hon inte brukar vara sån här, men han menade att han ser två
minuter av henne och bedömningen hamnar därefter.
Nedan följer tre bilder. På första bilden väntar vi på domaren och Tyra står fint och avslappnad. På andra bilden är Tyra inte bekväm med domaren som gått över hennes gräns. På tredje bilden har domaren lämnat oss, men Tyra är fortfarande bekymrad och inte bekväm med situationen.
Tyras halvbror, Zigge, är en riktig snyggning. Enligt domaren var han för snygg och mer för utställning än en ”workning” sådan. Jag trodde det var en utställning vi var på…..
Den här domaren gick mycket på hur hunden jobbade i stegen runt i ringen. Den som jobbade mest fick en bättre placering. I övrigt var det oftast svårt att förstå vad domaren ville att man skulle göra. Han viftade lite med händer och armar i tron om att man skulle fatta vad han ville. Jag såg fler som hade svårt att tolka viftningarna.
Jag var bara så besviken över att ha lagt pengar, två timmars körning enkel väg samt en heldag på att domaren skulle gå över Tyras gränser så hon blev obekväm och att bedömningen blev därefter. Nästa inplanerade utställning är Sofiero – jag hoppas på bättre och förnuftigare domare och att det ger bättre resultat.
Något som gladde mig däremot väldigt mycket var när jag upptäckte att en bild jag fotat hamnat i Svenska kooikerhondjeklubbens medlemstidning och att det uttryckligen står att jag är fotografen! Så superhäftigt!