Redan innan jag körde till kursplatsen, så såg jag att moln bolmade upp och såg oroväckande svarta ut. Men jag kände mig positiv och körde hemifrån utan varken regnkläder eller paraply. Något jag lite senare ångrade för vi fick en skur över oss. Jag är glad att jag fick låna ett stort paraply som både jag och Tyra fick plats att söka skydd under. Det var ganska mysigt också, om än något blött.
När vi kom fram till kursplatsen och skulle hoppa ut så blev Tyra lika skeptisk som förra gången. Hon frustade och morrade och hon kändes lite låg och orolig när vi promenerade till gräsplanen där alla höll till.
Efter förra gångens banvandring yttrades det att vi kunde låta hundarna vara kvar i bilarna till det blev dags att gå banan ordentligt, då det kunde bli lite knepigt att ge alla hundarna var sin plats när vi banvandrade. Men för att Tyra ska bli mer bekväm med situationen så fick hon följa med mig upp direkt den här gången ändå och kommer få göra varje gång. Att hon får befinna sig bland alla och får lite tid på sig, så blir hon mer bekväm än att hon bara kastas in direkt, så att säga.
Tyra inte alls glad över att jag lämnade henne för att banvandra förra gången – hon ropade och lät. Men den här gången låg hon ner och var tyst. Givetvis blev hon överlycklig när jag kom tillbaka, något jag inte gjorde någon grej av.
Vi fick startnummer två och jag kände att Tyra kändes låg på väg till banan. Men vi körde på ändå och det gick faktiskt rätt bra. Liksom andra gången.
Jag lär mig massor varje gång och ju mer jag lär mig desto mer inser jag att det finns oändligt mycket mer att lära sig. Den här gången fick jag förståelse för hur stor inverkan mitt kroppsspråk och min inställning påverkar Tyra och hur stor skillnad det är mellan henne och Sally som individer samt skillnaden i hur jag behöver agera som förare.
Med Tyra behöver jag lita på att hon är med mig och öka tempot på banan och sträcka på mig – boobisarna fram (!) – jag fnissar än åt det och tror att det roliga i det även kan få en avslappnad effekt för mig och i förlängningen även för Tyra. För gör jag det omvända - det vill säga hukar mig, saktar ner och söker hennes ögonkontakt bakom mig - så får jag henne att tappa svansen, hamna längre efter mig och hon intresserar sig lättare för annat än mig.
Jag är så otroligt tacksam över att få chansen att delta på en sån här kurs med trevliga kursdeltagare och instruktör, för jag lär mig otroligt mycket! Jag och Tyra har haft en tuff tid ihop, då jag inte förstått henne. Jag har felaktigt utgått från vad som funkar på Sally och trott att det ska funka på Tyra, men jag ser nu hur olika de är och att jag behöver ett sätt som funkar till den ene och ett annat till den andra. Detta gör också att relationen mellan
mig och Tyra har förändrats och går allt mer åt det bättre, vilket är otroligt skönt. Jag känner att jag plötsligt upptäckt vilken häftig hund Tyra egentligen är, trots att hon bott med oss i närmare två år nu.
Utvecklingen och framstegen fortsätter!