som redan igår började krypa mig på nerverna – jag var nervös. Det jag var mest nervös över var att debutera med Sally i fortsättningsklassen och att lägga kopplet i fickan. Det fanns även några nerver för hur jag skulle klara av att gå två banvandringar som skulle ske samtidigt och om jag skulle få flyttat någon av tjejerna då de låg nära varandra i de respektive klasserna.
Jag är ingen morgonmänniska, men jag måste säg att jag föredrar att gå upp lite tidigare för att få tävlingen avklarad tidigt än att gå omkring hemma i flera timmar innan det är dags för avfärd. Denna tävling – i alla fall för nybörjar och fortsättningsklassen – började först klockan 12.30. Vi var på plats i god tid.
I sekretariatet frågade jag vackert om det fanns möjlighet att flytta någon av mina och i så fall lägga den sist i den klassen, vilket inte verkade vara några problem alls. Jag hade strategiskt valt att lägga Tyra sist, då jag först ville lägga fokus på fortsättningsbanan eftersom det skulle bli första gången på en sådan.
Jag stod vid fortsättningsbanan och fick genomgången där, samtidigt som jag såg att även nybörjargruppen fick genomgång av den banan. Jag insåg dock att jag hade varit extra smart med att lägga Tyra sist. Eftersom de båda grupperna var så stora som strax över 30 i varje grupp, så delades de upp i två mindre grupper. I fortsättningsgruppen låg jag i första halvan och i nybörjargruppen i andra halvan. Tänk hur bra saker flyter på ibland!
Givetvis skulle jag i fortsättningsklassen utsättas för åttans frestelse. Gaaah! Men jag gav mig fan på att jag skulle reda ut hur jag skulle ta mig igenom den, då jag snabbt upptäckte vid banvandringen att jag gick vilse, något jag inte ville göra med Sally så jag gick och frågade domaren igen om hur jag skulle ta mig igenom. Sen kände jag att jag hade kläm på det. Sen sprang jag vidare till nybörjargruppens andra halva och fick gå banvandring på den.
Precis innan jag och Sally skulle gå in på banan, så kände jag att jag gjorde ett val – vi skulle ha roligt! Ett bra val, för jag kände hur pressen över att prestera bara rann av mig.
Åttans frestelse gick förvånansvärt bra – bortsett från att Sally föll offer för sin egen nos och nyfikenhet och plötsligt stod och undersökte vad som luktade. Eftersom hon också stannade vid en av frestelserna medan jag fortsatte så hamnade vi längre än en halv meter ifrån varandra och fick även ett bristande samarbete. Så totalt blev vi av med 11 poäng där.
I övrigt kändes det som att det gick väldigt bra, förutom att jag tabbade mig totalt vid en skylt. Jag skulle ha svängt vänster, stannat och fått Sally att sitta. I stället stannade jag, satte Sally och vände. Skit! Där försvann 10 poäng för fel övning...
Jag trodde att ytterligare två skyltar skulle skapa en massa avdrag, men inte. Vid ena – hopp över hinder – så försökte Sally gå med mig förbi hindret i stället för att hoppa över. Men jag stod så korrekt till så jag kunde stoppa henne innan hon passerat och kunde igen skicka henne över hindret och då hoppade hon över. Jag trodde det skulle bli 10 poängs avdrag för att jag inte hade meddelat omtag, men fick i stället bara 3 poängs avdrag för bristande samarbetet.
Vid den andra skylten jag trodde skulle ge mycket minuspoäng var ”sitt, lämna, sväng höger 1 steg, kalla in, sitt”. Jag glömde att ge kommandot stanna till Sally, vilket ledde till att hon så hon följde med direkt när jag vred mig, i stället för att vänta på att jag kallade in. Men vi fick bara mindre bristande samarbete på den.
Allt som allt så fick vi ihop 62 poäng och hade jag inte tabbat mig, så hade vi haft ett kvalificerat resultat. Det känns något retligt, men jag vet mycket väl att det var enbart mitt fel.
När Tyras tur närmade sig så valde jag att värma upp henne, vilket kändes som att det gick bra och Tyra var på. Dock var jag osäker på när vår tur verkligen var, så jag sökte upp den som höll koll på ordningen. Men han hade inte hundra koll på det alls. Vi lyckades dock snabbt reda ut när jag skulle starta och det var efter den då tävlande hunden på banan. Precis i denna stund stod Tyra och drog i kopplet och fick mig ur balans så jag trampade på hennes ena bakben så hon skrek högt och förskräckt. Ur hennes mått mätt kunde jag nästan lika gärna ha misshandlat henne grovt, framför allt med tanke på hennes
beteende som följde. Hon började med att försöka fly från platsen, men då jag hindrade henne så ville hon söka skydd i mannens famn eller kanske möjligen hos mig. När inte detta heller gick som hon ville, så stängde hon av totalt.
Jag låtsades som inget hade hänt, men kände rätt snabbt att det knappt var lönt att starta då Tyra var som bortblåst mentalt. Men jag valde ändå att försöka.
Jag lockade, pratade, kallade… ja, jag provade allt utan att röra henne och ge godis ungefär. Vid både första och tredje skylten funderade jag allvarligt på att avbryta, då Tyra fortfarande inte var kontaktbar för fem öre. Jag förstod inte ens hur jag på sätt och vis fick henne att komma tre skyltar in på banan.
Av någon anledning försvann tankarna om att avbryta. Jag blev allt mer bestämd över att vi skulle ta oss igenom. Jag fortsatte med mitt kallande, lockande, uppmuntran och plötsligt fick jag hennes ögonkontakt och vi tog oss vidare. Jag struntade blankt i allt annat än att hon skulle följa med mig, lyssna på mig och göra det lilla jag bad om. Ju mer hon jobbade med mig desto mer beröm fick hon av mig, för jag var verkligen genuint stolt över henne då med tanke på vad vi hade startat med. Vi tog oss igenom!
Mitt enda mål med Tyra för dagen var att slå de 30 poäng vi fick sist och det slog vi nästan med det dubbla den här gången. Totalt 59 poäng! En enorm vinst för oss! Att dessutom få en sådan poäng med tanke på hur mentalt borta hon var och att jag lyckades få igång henne igen, gör att jag känner mig extra stolt. Att lyckas få igång henne igen var nog den största vinsten och att hennes vanliga jag återvände sakta men säkert även när vi gått ifrån banan.
När jag fick ut mitt domarprotokoll för Tyra så blev jag dock riktigt irriterad. Domarens kommentar löd: ”Bra du höll dig lugn. Men miljöträna gärna mer.” Det är framför allt den andra meningen som stör mig, för Tyras beteende handlade inte om att hon hade problem med miljön utan att jag trampade på henne. Sådana kommentarer finner jag onödiga om man faktiskt inte vet vad det handlar om. Bättre kommentar hade definitivt varit om att jag kämpat på bra eller något liknande.
Sammanfattningsvis så var poängen absolut inga guldkorn, men jag känner att jag gjorde ett förbaskat bra jobb och det är jag både stolt och nöjd över!