Det hade varit en dag med uppehåll hela dagen, men när jag närmade mig kursplatsen – som ligger omkring 1,5 mil hemifrån – så kände jag i bilen hur luften ute luktade fuktigt. Där hade minsann kommit en skur.
Jag hade tagit med mig båda tjejerna till kursen. Sally, för att det är ”hennes” kurs och Tyra för att träna på fotgåendet.
Tyra fick börja av mina tjejer och efter bara ett x antal minuter på gräsplanen med Hanna så hade jag fått hennes ögonkontakt i hela sex steg från att inte ha haft den alls. Det finns alltså ett ljus i tunneln, så skönt! Metoden är att klicka/belöna när hon tar ögonkontakt. Hanna stod för klickandet då jag har svårt att se när Tyra gör ”rätt” bakom mig utan att titta bakåt. Men hon klickade när Tyra tog ögonkontakt, visade entusiasm och viftade på svansen. Tyra håller sig fortfarande på avstånd, men det är något vi får träna på senare. Viktigast är att hon riktar sin uppmärksamhet mot mig och det ska vi fortsätta att jobba med. Steg för steg.
Det är också en utmaning. Att sakta ta sig framåt med ett moment steg för steg när man egentligen vill köra allt samtidigt och bli klar på en gång. Men jag känner att den mängden jag hade önskat skapar bara frustration, för Tyra kommer inte att förstå vad jag vill. Det gynnar inte någon av oss. Dessutom
känner jag att träningen blir betydligt roligare när kraven försvinner och att man bara tränar ett moment som tydligt och snabbt ändå visar framgångar – som igår. Från ingen uppmärksamhet till hela sex steg med uppmärksamhet och då har hon även placerat sig mer bredvid mig än bakom. Underbart!
Sally verkade tycka att det var orättvist att Tyra tog av hennes tid och var verkligen på hugget när det blev hennes tur. Hon fick börja med en platsliggning. Hon låg pall hela två minuter. Jag trodde att hon skulle klara tre, men efter omkring 30 sekunder utöver de två minuterna så blev hon orolig och började pipa. Då fick jag gå tillbaka till henne.
Sen förra gången har vi tränat på läggandet och ställandet. Handtecken på läggandet och ordkommando på ställandet. Det har faktiskt funkat väldigt bra. Dock så fick Sally för sig att ställa sig efter ett visst antal steg. Så jag måste vara mer medveten om hur många steg jag tar innan jag ger kommando, så hon lyssnar på mig i stället för att utgå från annat, som då antal steg.
Provade även med apporten. Sally har en tendens att spotta ut apportbocken första gången hon får den, sen kan det gå bra. Får hon en annan pinne att apportera så spottar hon även den första gången, sen kan det gå bra. Ett beteende som troligen bara är dumheter, för hon kan hålla den och absolut utan bekymmer över 4 sekunder. Träningen där kommer att hänga på att tala om för henne att det är fel att spotta ut den och att det är rätt att motta och hålla den tills jag tar den.
När våra tider var slut, så satt jag och pratade med övriga kursdeltagare. Sally har jag på min högra sida och Tyra pendlade mellan att vara i mitt knä och framför mig. Plötsligt kunde jag på min högra sida se en belöningspåse på marken – min givetvis och Sally mumsade i sig dess innehåll. Jag hade innan jag åkte hemifrån fyllt den till bredden och jag hade inte använd så enormt mycket i träningen på kursen. Lite mer än halva påsen var tömd. Hmmmm…… Den lilla damen hade alltså i tysthet mumsat i sig och Tyra skvallrade inte – inte så att jag förstod i alla fall.
Hemma blev Sally utan kvällsmat, något som hon säkert tyckte var orättvist när de andra två fick. Men vissa handlingar ger konsekvenser. Det är ju trots allt jag som sköter hennes hälsa – hon gör det ju inte.