Redan tidigt under eftermiddagen kände jag att värmen steg mig åt huvudet och att det blev tungt. Tanken slog mig att det vore bäst att stanna hemma i vetskapen om att värken i huvudet kunde bli värre. Men jag valde att åka ändå.
Sannex är alltid bra och det är alltid lika roligt att höra och se dem spela. Men min ork försvann bara efter några danser. Värmen blev för mycket. Jag trodde att om jag blev sittandes resten av kvällen och bara njöt av musiken, så skulle jag klara mig igenom. Men det blev ändå värre, så en halvtimme innan dansen skulle sluta så fick jag ge upp och åka hem.
Jag såg fram emot att spendera natten på ett sätt som jag hade sett till att få igenom med min sambo, nämligen sovandes ute på altanen under bar himmel. En idé som jag kommit på en bra stund innan vi åkte till dansen. Så vi hade hunnit att förbereda med luftmadrass och planering hur det hela skulle se ut.
Efter en migräntablett bäddade jag ner mig på vår altan. Det fläktade svalt och det var så skönt och mysigt! Jag beundrade himmelens alla stjärnor en stund och bara njöt av att jag kunde gosa ner mig ordentligt i täcket utan att få värmeslag.
Hundarna fick givetvis göra oss sällskap på altanen. Jag trodde de skulle reagera betydligt mer på ljuden runt omkring oss än vad de gjorde. De skällde typ två omgångar, men sen verkade de även finna ro.
Jag har vaknat många gånger i natt och sett hur det tidigt ljusnat på himmelen. Vid klockan åtta nu på morgonen tittade solen fram på mig och det blev snabbt för varmt för att ligga kvar. Jag förstår inte hur min sambo klarade av att ligga kvar i en hel timme efter att jag stigit upp.
Det ryktas om att dagen idag kommer bli sommarens hittills varmaste dag, så det blir kanske en nattlig repris på altanen. Men först en tur till stranden och möjligen årets första riktigt