Matte tyckte igår att jag och Tamino skulle bli julfina, så vi fick var sitt bad. Jag är glad att Matte började med mig, för Tamino huttrade när han kom ut från badrummet inlindad i handduk. Jag undrade ju givetvis varför han huttrade, för jag tycker att baden är varma och trevliga så sätt även om jag inte är förtjust i bad direkt. Han berättade att det var kallt vatten. Tydligen hade jag fått det mesta och till han räckte inte det som var kvar. Men han blev varm till slut, precis som jag blev. Vi blev båda blåsta varma.
Det var skönt att bli betydligt fräshare, för jag har försökt att pika Matte genom att tvätta mig själv frenetiskt. Något hon stört sig på. Hon är lättdresserad. ;)
Sen överraskade Matte mig. Jag visste mycket väl att det var tisdag igår, men Matte tog med mig till bilen och körde till Hundarenan – rally! Annars har det varit på onsdagar. Jag kan dock köra rally vilken dag som helst.
Jag och Matte var första ekipaget ut efter banvandringen, men det tog tid innan Matte tyckte att vi skulle börja. Hon ville köra på med lite olika moment en bit ifrån banan. Jag tycker det är roligt vilket som, bara jag får godis. ;)
Jag tror att Matte hade en mening med stunden innan vi gick in på själva banan. För jag kände mig mer fokuserad och kunde bemästra min explosiva energi bättre än om hon inte gjort så.
Första rundan gick väldigt bra. Mycket tror jag tack vare att jag var så fokuserad. Men Matte klantade sig genom att hon inte helt memorerat banan, vilket resulterade i att vi gick med långsamt tempo genom vänster spiral trots att vi skulle ha normalt tempo där. Lite längre fram så var hon inte helt tydlig, så jag fick gissa lite. Det var en mästarklasskylt med läggande och inkallning, som liknar läggandet i lydnaden. Jag blev förvirrad.
Andra rundan gick minst lika bra. Matte hade bättre koll på banan och vart hon behövde hjälpa mig. Ska hon nu envisas med att hon ska läsa skyltarna så får hon ju förmedla vad som står till mig och gärna med en liten förvarning.
Tredje rundan började Matte klanta sig igen. Hon började klanta sig redan vid tredje skylten, då hennes nerver störde vårt fina samarbete. Varför undrar ni kanske? En hel hög med trevliga människor passerade. Matte är en känslig typ. =P Men å andra sidan är jag det också, så det kanske är därför vi passar så bra ihop.
En annan sak, jag får inte hälsa när jag vill på min favvofröken!? Jag har tidigare fått det, men Matte blev arg på mig när jag gjorde det denna gång. Jag får inte hälsa när jag vill. =( Hur surt är inte det? Folk som är så otroligt trevliga och speciellt favvofröken!
Jaha… Matte vill ta över ordet här en stund, innan vi avrundar. Så över till henne!
*Matte tar över ordet*
Det var verkligen en stor skillnad mellan att träna ute på gräs och inne i hundarenan. Det gick betydligt bättre i arenan, då det inte förekommer några spännande lukter där.
Över lag så har vi inga stora saker att träna på, utan allt handlar nu om detaljer. Det känns egentligen lite svårare att jobba med detaljer än med större och övergipande saker. Men jag är samtidigt stolt över att vi bara har detaljer att träna på, för det innebär att ju att vi är duktiga. =)
Sen underlättar det verkligen att värma upp Sally ordentligt innan start. Hon är som en tickande bomb som kan explodera när som helst och hon hinner inte med att lyssna, men genom att värma upp så minskar tickandet och hon blir mer fokuserad på mig. Jag blir dock orolig över att värma upp henne för mycket, så att hon blir trött.
En spännande sak under vår andra omgång genom banan. En stor rottweiler dök in från andra sidan skynket och in på vår sida. Jag hann notera den, men då hade den vänt om och vandrade tillbaka till andra sidan igen. Jag la ingen vikt på det alls utan fortsatte. Jag hörde Hanna ropa på mig att belöna Sally och jag förstod inte alls varför egentligen. När vi gått klart banan så fick jag veta att den här rottweilern hade varit betydligt närmare mig och Sally än vad jag överhuvudtaget sett och att Sally inte brytt sig om den utan fortsatt som om inget hände. Häftigt värre alltså! Då förstod jag verkligen varför jag skulle belöna, för det var mäktigt och jag kände mig väldigt imponerad!
Det Sally tog upp om att hon inte får hälsa som hon vill – inte ens om det är hennes kära dagisfröken – så känns det helt klart som en smart idé från Hannas håll. När vi skulle starta för tredje gången stod Hanna ganska nära och Sally var helt salig, såg chansen och tog den. Hon är supersöt när hon hälsar, men som Hanna sa så vad skulle jag göra om det var tävling? Det har hon väldigt rätt i. Även om Sally är supersöt när hon hälsar så skulle det i tävlingssammanhang vara ett stort irritationsmoment för mig och vara totalt onödigt. Så hädanefter får Sally bara hälsa om jag tillåter det och inte när hon tycker att det passar. Hårda bud, men hellre det än få problem vid tävling om hon får för sig att hälsa på domarna – som varit en oro för mig från början med tanke på hur folksocial hon är.
*Sally tar över ordet igen*
Jaha, se där. Då fick jag lite förklaringar på saker som behövdes förklaras.
See you later! // Rally-Sally