Tyra har innan fått rallyträningen som sin egna, men när jag förberedde henne för avfärd genom att koppla och samlade ihop mina grejer så blev Sally alldeles till sig. Nästan som att hon visste vart vi skulle åka och hon var väldigt tydlig med att hon skulle följa med. Så hon fick följa med.
Väl på plats fick Tyra och jag startnummer fem i ordningen. Jag tror inte jag värmt upp Tyra på det vis jag gjorde den här gången, när jag tänker efter. Uppvärmningen är viktig. För Sallys del är det för att hon ska få fokus och bli av med sin övertaggning. Hon blir väldigt speedad och gissar i stället för att lyssna. För Tyras del är det mer för att starta igång och för att hon ska förstå vad vi ska göra.
Det var en lite klurig bana – framför allt med två tempoväxlingar varav den ena springskylten kunde vara väldigt lätt att missa om man inte var tillräckligt uppmärksam. In i en enkel-slalom med normalt tempo och ut igen med spring till en läggande under gång, för att sen springa ut till mål. Under banvandringen insåg jag att jag missat denna och la den på minnet så den inte skulle glömmas bort när Tyra skulle följa med.
När det blev vår tur så körde vi bara på genom hela banan. Det gick väldigt bra och enligt Hanna med flera så såg det väldigt bra ut också. Då slog det mig! Jag litade på att hon var med mig, något jag inte gjort tidigare. Det var väldigt häftigt att upptäcka och inse! Tänk vad den egna inställningen eller attityden kan förändra! Från att ha Tyra nästan helt osynlig för mina ögon på banan till att faktiskt se henne mer eller mindre hela tiden. Det är sådana här upptäckter och insikter som gör hundträningen så häftig och rolig!
Efter att alla i gruppen hunnit gå igenom banan två gånger med sina hundar, så hade vi tid över och några skyltar från fortsättningsklassen sattes fram som en minibana. Åttans frestelse, ”sitt, lämna, sväng höger 1 steg, kalla in och sitt”, snurr under gång, och ”sitt, sväng vänster 1 steg och sitt”.
Trots att jag inte tänkt att Sally skulle få göra annat än just följa med till kursen, så blev den här lilla banan perfekt för henne att träna på. Dock när vi gick banan så var Sally så speedad att hon satte nosen i marken i stället för att koncentrera sig på mig. Mitt fel dock, då hon inte fick värma upp innan. Det var här jag insåg vikten av att hon behövdes värmas upp.
Efter att ha gått igenom banan ytterligare en gång ville jag prova en tredje gång. Då gick det mycket bättre! Även genom åttans frestelse och utan koppel.
Ser fram emot torsdagens kurstillfälle! =)