Redan innan vi skulle börja banvandra så fick vi uppmaningen att vara uppmärksamma. Visade sig att vi behövde vara på vår vakt då några skyltar med koner satt ihop och att det kunde vara lätt att springa vilse i dessa om man inte hade koll.
Jag och Tyra var först ut i banan, MEN! Att banan hade sina twister räckte inte, det skulle till en till. Då det kunde förekomma en del sträckta koppel så skulle vi ha med oss ett kokt ägg, på en sked och i den handen som vi höll kopplet i. Gah!
Det var i det läget inte lätt att vara först ut och jag kände hur mina hjärnceller fick jobba lite extra för att få ihop det hela - med vilka moment som skulle ske på banan, att ha Tyra med mig OCH få ägget att ligga kvar på skeden. Puh…
När jag hade kommit igenom halva banan så kände jag att jag slappnade av mer och att jag faktiskt hade kontroll på situationen och ägget. Efter sex år på ett hönseri med i huvudsak äggplockning som arbetsuppgift så tyckte jag mig ändå ha en viss vana med ägg jämfört med de som inte har det. Vet inte alls om det hade någon betydelse, men lite
kanske.
Det var väldigt spännande att gå igenom banan med ett ägg på en sked. Ena ekipaget efter det andra klarade det galant, så jag kan tänka mig att det satte press på de som skulle gå sist. I det läget var jag glad över att få gått först. Att ha ägget med sig första rundan gjorde att jag lite saknade att ha det med även andra. Det kändes liksom nästan för lätt att gå banan utan ägget.
Inte nog med att ägget piggade upp mig, då jag innan under dagen känt mig lite nere, så hände en annan sak som gjorde att jag kände mig riktigt glad och att mitt humör vände. Jag hade gissat rätt på Hannas valptävling och fick därmed första vinsten. Jisses vad glad jag blev! *ler stort!* Tänk att rallyträning, ett ägg och en vinst kunde pigga upp så. Skönt!
Tyra har gjort finfina framsteg och jag har lärt mig massor under kursens gång. Bara att träna vidare och en tävling är redan inbokad.