Mer om min utbildning kommer kanske upp här på bloggen. Vi får se. :)
Hur som helst. Jag hann sedan hem, bada Simba, packa om och sova i min egen säng den natten innan jag, sambon och hundarna for iväg på lördagsmorgonen den 1 september på vår superkorta campingsemester.
Vi tog vägarna mot Ronneby. Efter utställningen där blev jag sugen på att få chansen att utforska området närmare med kameran i högsta hugg. Tyvärr blev det ändå inte så mycket fotograferande, då vädret beslöt sig för att göra oss sällskap med en ordentlig regnskur. Vi var ganska väl förberedda när vi lämnade bilen med paraplyer i högsta hugg så vi klarade oss ganska torra. Ja, hundarna hade ju inga regnkläder på sig eller paraplyer så de blev lite fuktiga.
Annars är det ett vackert område och jag kan bara tänka mig hur den ser ut i full blom och grönska. Några träd hade tappat sina löv, antingen på grund av torkan eller för att hösten sakta anländer.
Några sevärdheter på vägen vidare hann vi också med. Bland annat kyrkor från 1100- och 1200-talet. Det finns så mycket spännande att utforska i vårt avlånga land.
Vårt mål var Öland, Böda camping och utställningen där. Vi anlände när mörkret fallit och vi välkomnades vid incheckningen av en stor padda. Plaff, plaff skuttade han undan och lämnade fri väg för oss att köra in på området.
Tidigare år har vi hamnat rätt avskilt, men i år tycktes vi hamna mitt i något. Mitt emellan två husbilar, varav den ena med en hundvagn påkopplad bak. Där i låg vad vi såg två stora hundar som morrade när vi började greja för att få upp vårt tält.
I mörkret var det svårt att se något trots att vi hade några gatlampor som lös nära oss, men de hjälpte inte. Pannlamporna blev vår räddning, men jag hade nästan hellre grejat i mörkret. Ljuset från pannlamporna lockade till sig små flygfän (knott?) som svärmade framför ansiktet och många gånger även i näsa, mun och ögon.
Tältet fick vi upp i alla fall och vi kunde bädda ner oss för natten. Under hela tiden vi grejat hade en granne en hög med små hundar som ständigt skällde och ylade. Jag förstod inte hur ägaren kunde sova mitt i det, tills jag insåg att ägaren inte var där alls. Hen dök plötsligt upp och då blev det lugnare och vi kunde somna.
Plötsligt vaknade jag av att jag hörde ett annat ljud, de stora hundarna i hundvagnen fick liv. Ett dovare och djupare skall som höll på i en timme. Jag var så trött och ville bara sova att irritationen blev enorm. Jag ville knacka på hos ägaren och störa deras sömn.... Men jag orkade inte.
Skönt nog blev det ändå sovmorgon och jag fick sovit lite mer än vad jag trodde. Dock kändes det verkligen att sömnen blivit störd. De stora hundarna visade sig vara av rasen ridgeback.
Bedömningen i vår ring började klockan 10:00 och då var där dessutom en del innan det var dags för papillonerna.
Förra året fick vi en ordentlig åskskur över oss. Allt blev så blött, marken blev nästan hav och Tamino och Simba som skulle in i ringen såg inte kloka ut. I år sken solen och det var varmt trots att temperaturen inte nådde 30-graderssträcket. Vi fick hålla oss lite i skuggan i väntan.
Simba var en av två unghundshanar. Han fick excellent med kritiken:
"21 månader. Trevlig helhet. Utmärkta välburna öron med fina fransar. Något runda ögon. Bra nosparti. Korrekt bett. Tillräcklig hals. Bra bröstkorg för åldern. Bättre markerat förbröst. Välvinklat bakställ. Framskjuten skuldra. Välansatt svans och välburen. Silkig pälskvalitet. Rör sig med något slängiga framben. Bra avspark."
Han blev placerad tvåa i klassen och tyvärr utan ck.
Vi hade lite ont om tid så vi stannade inte kvar för att se resten. Den timmen vi var på plats räckte och vi ville hinna med något mer innan vi skulle landa hemma för att ladda om inför veckans arbete.
Jag tror vi var hemma vid 18-19 tiden på söndagskvällen. Det var skönt att komma hem igen. Jag var dock inte redo för en ny vecka utan hade väl önskat en lite längre campingtur i stället. Det får helt enkelt bli en annan gång...