Jag hade varit ganska nervös flera dagar innan, men ju närmare dagen kom desto lugnare kände jag mig. Jag ville inte att mina känslor skulle sätta fälleben på oss.
Vi var på plats i god tid, men att inse att vacinationsintyg och stamtavla låg kvar hemma gjorde inte mig lugnare. Jag skickade iväg sambon, då jag tänkte att jag inte skulle kunna hålla bilen i laglig hastighet och då var det bättre att han fick köra. Fem minuter innan banvandringen skulle börja var han tillbaka och jag kunde snabbt anmäla min ankomst och betala.
Stressen fick jag snabbt försöka lägga åt sidan, men det är möjligt att den låg kvar omedvetet och störde.
Jag hade tränat lite med Sally en stund innan det var vår tur att gå in på banan och då gick det hur fint som helst. Men väl inne på banan så var i princip allt annat än jag intressant enligt Sally. Hon verkade gå i sin lilla egna värld, tittade på publiken, såg någon hon ville hälsa på och nosade runt lite. Jag hade bara hennes uppmärksamhet korta stunder trots att jag pratade med henne hela tiden.
Jag kände att hon inte hade den energin hon brukar ha och när hon sedan somnade på läktaren misstänker jag att det var den stora boven - att hon var trött. Jag tränade även efter att hon fått sova på läktaren en stund och då kändes hon piggare och mer allert. Men det har inte varit långvarit för hon har nog sovit hela dagen idag.
Vi kammade hem 31 poäng och kom på en 25e plats bland typ 28 startande ekipage. De största poängavdragen låg på att vi gjorde några missar med utförandet på några av skyltarna och blev bara där av med 40 poäng. Jag vet inte vad som hände där, men jag minns att Sally kom ur position och valde andra vägar än de vi skulle gå. Jag samlade bara ihop oss då och fortsatte.
Tävling. Jag satt och smakade på ordet en stund och kom att tänka på träningstävlingen vi hade haft på sista kurstillfället. Just för att det kallades "tävling" så var alla mer nervösa än när vi hade kört banorna de andra tillfällena, men de gångerna var det bara "träning". Det känns som att det i våra hjärnor - eller i alla fall i min - skapas krav på prestation och allvar just bara med hjälp av ordet tävling. Under en träning upplever jag att det är mer okej att det går lite fel, att man är mer avslappnad och har mer roligt än under en tävling. Jag ska prova att nästa gång inte tänka på cupen som en tävling alls utan helt och hållet som en träning och se om det får någon effekt.
Men jag har på ett sätt ändå vunnit - erfarenheten att tävla - och det är definitivt alltid något. Varför sätta så höga krav på sig själv och hunden redan första gången? Vi får fortsätta träna, komma tillbaka nästa cuptillfälle och inte glömma att ha roligt! ;)