Men..
Han uppvisade ett gungande huvud och han höll huvudet på sned. När han tog sig fram såg det allmänt virrigt, vingligt och cirkulärt ut och han snavade över en än icke uppackad rullgardin och föll ihop. Reste sig visserligen snabbt igen.
Jag blev rätt uppskrämd och befarade det värsta ganska snabbt.
Den ständiga frågan om veterinär behövdes kontaktas dök upp eller om vi skulle avvakta. Jag tänkte mig först kunna söka på nätet. En troligen aldrig bra idé. Stroke dök upp och hjärtinfarkt. Samtidigt som det kunde vara någon betydligt enklare förklaring som yrsel. Men det fick knappt plats i mitt huvud efter att stroke tagit sin del.
Näe, hellre ringa en gång för mycket till djursjukhuset än en gång för lite. Som vanligt i luren är det alltid min bedömning som måste ske om jag vill att veterinär ska kolla honom eller inte, eftersom råd är svårt att ge utan att se hunden.
Tamino är ändå 13 år och jag tyckte beteendet såg otäckt ut, även om han vid telefonsamtalet bara höll huvudet snett och i övrigt såg helt normal ut. Jag valde att få komma in med honom.
Turligt nog behövde vi inte vänta på någon tid, utan det var bara för oss att kasta oss i bilen och köra för att hinna i tid. Middagen fick vi ställa in i kylen igen.
På plats fick jag - eftersom sambon fick vänta kvar i bilen utanför - berätta händelsen igen. Veterinären observerade Tamino medan han nosande rörde sig runt i undersökningsrummet. Tog tempen, som var normal. Kollade rörligheten i nacken, som fungerade som den skulle. Pupillerna som reagerade normalt. Ingen smärtpåverkan.
Stroke kändes uteslutet och tydligen inget vanligt hos hundar. Veterinären berättade ha haft enbart ett sådant fall.
Diagnosen vestibulärissyndrom - eller betydligt enklare sagt: yrsel. Ungefär som att vi människor kan få kristaller i örat och bli yra.
Det kan ta lite tid, men det går över och verkade ofarligt. Så länge han inte ramlar ner för trappan fler gånger. Inget spring i trappan ett tag framöver för vår äldre herre och lite extra vila. Inget jag tror, men han kan bli påverkad av yrseln, må illa och sluta äta och dricka och därmed behöva extra hjälp. Men det tycker i alla fall jag att vi håller oss borta ifrån.
Han har inte ont och verkar vara sitt vanliga jag, om än dock yr.