Äntligen var det dax för ett besök hos Anna igen, efter två långa veckors uppehåll!
Både Matte och Anna verkade något bekymrade idag och jag vet inte riktigt om jag förstått varför. De pratade om att jag antingen haft lite ont av att ha två veckors uppehåll, att jag faktiskt fått mer ont i mina knän sen sist eller att jag bara är så smart att jag blivit lat i den stora pöölen.
Hmm. Jag vet inte hur eller om jag ska uttrycka mig om det... Men låt säg så här. De har inte en aning om hur jobbigt det är att simma och om man är smart så håller man igen så gott det går för att spara på krafterna. Den konstiga och gulsvarta kappan, som jag ska ha på mig i pöölen, har jag upptäckt ha en viss effekt - den håller mig uppe vid ytan utan att jag själv behöver kämpa för att inte drunkna. Så jag anser att det är väldigt smart då att inte ta ut sig helt, utan jobba på lite sparlåga. Jag vet heller aldrig hur länge jag ska behöva simma innan det är dax för en liten paus, så jag precis hinner hämta andan igen.
Dessutom förstår jag inte heller en viss taktik som innebär att om jag har ont eller är svagare i ett av knäna så ska just det belastas. Det är ju så otroligt jobbigt. Det mest logiska, enligt mig då, är att vila det som smärtar eller är svagt - så att det inte blir värre. Dock verkar det finnas åsikter om det motsatta - Matte är tydligen en av dem.
Jag trodde att den gulsvarta kappan var ett måste för att få simma i pöölen, men idag tog Matte och Anna av den en stund. Usch. Jag rekomenderar er att ha den på - blev så extremt mycket jobbigare utan den.
Efter simningen fick jag träna på den vibrerande pallen - kändes inte riktigt lika bra som det brukar. Men Matte langade godis ändå, så jag klagar inte.
Jag fick dock höra att jag såg svullen ut i pöölen - inte okej! Jag blev ganska upprörd över den kommentaren tills jag fick veta att det handlade om att mitt löp närmade sig. Jamen då så. Det skulle ju också kunna inkräkta på mina prestationer idag, men man vet aldrig. Matte har berättat om att människor av honkön kan få PMS - har ni någon gång hört talas om att en tik får det? Utifrån det jag minns av beskrivningen så kan jag nästan svära på att det var det som störde mig idag.
Innan vi skulle ut till bilen pratade Matte och Anna om olika former av trosor - vad det nu är. Men jag brydde mig inte så mycket om det. Däremot fick jag förklaringen när Matte och jag stannade till på Grizzly - jag skulle få ett par trosor - eller tikskydd som det så fint heter. Tyra har ett par där hemma - inte senaste modet direkt någon stans! Jag har klarat mig superbra utan tidigare och helt plötsligt tyckte Matte att jag skulle ha ett par. Matte förklarade att i och med att löpet så måste jag ha ett par trosor för att kunna vara med på rallyn - då reglerna för lokalen säger så. Rallyn vill jag ju inte missa, så jag får nog ta mod till mig att ta på mig dessa gräsliga trosor. Fast jag har inte bestämt mig än... Jag har någon dag till att vänja mig vid tanken.
Det ryktas om utställning igen - håll tassar och tummar!
See you later! // Sally