Matte var inte riktigt sig själv igår. Vi kom ut på promenad och hon verkade inte alls njuta av den, trots att solen delvis var framme och kameran var med på färden. Hon brukar alltid skina upp när vi är ute i solen och det brukar vanligtvis ta längre tid för oss att ta oss framåt när det ska fotas utmed vägen. Vi gick med ganska rask takt hela vägen och det fanns inte lika mycket tillfällen att nosa runt som vi brukar ha.
När vi kom hem igen var vi helt slut, men Matte fortsatte med sin fart i köket och lagade mat till sig. Hon satte sig ner i vardagsrummet och åt. Efter det var det inte mycket liv i henne. Plötsligt fick vi alla flytta oss från vardagsrummet till sovrummet.
Det var rätt skönt att sussa en stund efter den promenaden och jag passade på att slappa ordentligt i Mattes och Husses säng. Men det blev inte långvarigt, för snart skulle vi upp igen och vi skulle iväg till rallyn. Jag hann verkligen inte med i hennes svängar, men rallyn kunde vi ju inte missa!
Jag var orolig över att jag skulle behöva ha min röda overall på mig igen, men Matte valde den blå kappan i stället. Märkligt. För jag var helt säker på att jag skulle få overallen på mig. Hmm…
Jag hann bli riktigt taggad i bilen på vägen till Hundarenan – det skulle bli riktigt kul att få köra igen. En veckas mellanrum är på tok för mycket - om du frågar mig. Men det var riktigt kul att se alla igen!
Vi hundar fick som vanligt vänta tills våra Mattar fått gått igenom banan. Jag kunde inte sitta stilla utan ville så fort som möjligt komma igång. Jag hade mirakulöst fått tag på så mycket energi som jag bara ville släppa lös. Matte däremot kände jag hade inte alls samma inställning som jag.
Första genomgången av banan som jag fick göra med Matte var bara så otrolig. Jag tyckte det var så skoj så jag visste knappt vart jag skulle bli av. Snart upptäckte jag två väldigt intressanta saker, som var betydligt roligare än Matte – en boll och något som luktade väldigt intressant! Jag funderar fortfarande på vad dagisfröken ställt fram som luktade så intressant och som vi dessutom inte fick chansen att inspektera närmare. Kändes lite retligt att vi inte fick komma det närmare – jag är grymt nyfiken på vad det var!
Sedan gick jag och Matte bara planlöst runt i rummet en bra stund, tills hon bara går och sätter sig. Va?! Sitta?! Det hade jag gjort tillräckligt! Men jag fick inte med mig Matte upp igen och hon verkade helt slutkörd. Märkligt. När chansen dök upp drog jag iväg till dagisfröken. Det var ju en stund sen som vi fick busat och pratat lite – mycket trevligt! =)
Till min stora glädje fick jag upp och köra banan igen och den här gången var Matte mycket mer generös med godisutdelningen, så då kunde jag ju låta både boll och intressant doft vara.
Efter det var kursen i stort sett över för den här gången. Attans vad tiden går fort när man har roligt!
När vi kom hem fick jag veta vad det vad med Matte – hon hade huvudvärk. Jag förstod inte vad det var, men hon förklarade för mig och det låter inte som något jag vill ha någon gång! Men utifrån det förstod jag att hon inte var lika exalterad som jag den här gången. Jag insåg också att Matte kan vara riktigt enveten – dels att hon klarar av mig och dels för att hon faktiskt tog oss iväg till rallyn trots att hon inte mådde bra. Tänk – jag kunde gått
miste om detta kurstillfälle, så dagens ros går till Matte!
Så, om ni undrar varför inte mitt inlägg kom upp igår, så vet ni nu varför. Bättre sent än aldrig, som det sägs. ;)
See you later! // Sally